Konkurs i Northvolt-dottern vittnar om sjuk mamma

NorthvoltKrönika

Troligast med konkurs för Northvolt

Att Northvolt nu sätter ett av 20 dotterbolag i konkurs är ett kvitto på att Afv:s tidigare slutsats blivit än mer sannolik. Nämligen att det är Troligast med konkurs för Northvolt.

DOTTERNS KONKURS BEKRÄFTAR KRISEN

Följande slutsatser är också uppenbara:

• Lokala småföretagare kommer förlora miljardbelopp. Seriösa entreprenörers hela livsverk förstörs för att de litade på Peter Carlsson.
• Konkursen löser inte Northvolts skuldproblem. Minst 95% av skulderna återstår att hantera även efter dotterbolagskonkursen.
• Räkna med att den sista spillran av god samarbetsanda mellan Northvolt och dess leverantörer nu definitivt är borta.
• Ingen kan längre inbilla sig att Northvolt är ett bolag som gör rätt för sig.

Nu bör det vara uppenbart även för de mest naiva att Northvolt har en ledning som far med osanning och bryter alla upptänkliga löften mot alla upptänkliga intressenter.

KEDJEBREV BYGGER PÅ FÖRTROENDE

Även om vi för stunden bortser från den moraliska dimensionen så är ovanstående punkter av högsta relevans för att förstå vad som kommer hända härnäst.

Alla branscher är förtroendebranscher. Det blir extra tydligt när en organisation är i kris. När Afv varnade för konkurs i september redogjorde vi för varför kombinationen finansiell kris och förtroendekris är extra giftig. Här är ett axplock av effekter:

• Leverantörerna begär betalt i förskott.
• Kunderna kräver rabatter när man inte längre kan lita på garantier och andra löften.
• Ledningen går inte längre att lita på eftersom det i kris ofta ses som existentiellt nödvändigt att fara med osanning för att skydda sin egen rygg och/eller bolagets överlevnad.
• Anställda förlorar förtroendet för ledningen. Ofta “blame game” mellan olika avdelningar eller orter. Konkurrenterna rycker i de bästa.
• Fångarnas dilemma när olika grupper (nya finansiärer, befintliga ägare, långivare med olika prioritet) slåss om en snabbt krympande paj.

Slutsatsen är att när bolag hamnar i djup kris så blir det oftast självförstärkande. Kassaflödet blir ännu sämre och tidigare goda affärspartners blir till arga antagonister.

SNEDA NEDDRAGNINGAR

Apropå motsättningar så undrar man lite över logiken bakom Northvolts kostnadsbesparingar. Dessa rimmar ju inte riktigt med Northvolts andra överlevnadsfråga som är att rampa upp produktionen. Så varför skär Northvolt ner mest där produktionen ligger samtidigt som huvudkontoret och utlandssatsningarna kommer lindrigare undan?

Eller har jag missat kommunikation från Northvolt om stora neddragningar i Tyskland och Kanada? Där bränner ju bolaget många miljarder samtidigt som verksamheten ligger allra längst från produktion.

Northvolt har däremot meddelat att man varslar 25% av personalstyrkan i Sverige, totalt 1 600 personer. Fabriken i Skellefteå drabbas extra hårt, här varslas 29% av 3 500 anställda. Däremot skonar man staberna på huvudkontoret i Stockholm där endast 22% av de 900 anställda varslas.

Allra hårdast drabbas Västerås där 36% av totalt 1 100 anställda varslas. Det överraskar lite eftersom det enligt uppgift till Afv och andra är just Northvolts småskaliga testanläggning i Västerås som lyckats producera många av de produkter som Northvolt trots allt lyckats leverera till kund.

ORDERBOKENS TEATER

Jag har en arbetshypotes över hur Northvolt lyckades få tilltänkta kunder att skriva på “bindande” orders för 500 miljarder kronor. Nedan följer en liten teaterpjäs som tillspetsat beskriver en fiktiv förhandling med en biltillverkare, exempelvis BMW.

Sensmoralen av teaterpjäsen är att orderboken inte är så värdefull om den bygger på att Northvolt ska leverera svårproducerade batterier till reapris. En annan sensmoral är att hela Northvolt är byggt på ett slags teaterspel, om min arbetshypotes stämmer.

Northvolt låtsas erbjuda gröna batterier och kunderna låtsas lägga en order.

På så vis kan båda låtsas vara gröna och innovativa. Northvolt får in grön finansiering och kunderna får grön PR och en gratis option att köpa billiga batterier om Northvolt skulle lyckas.

CATL LEKER MED RÅTTAN

GlobaliseringKrönika

Kinas skuldproblem är en västanfläkt mot vår industrikris

Något som inte är teater eller på låtsas är Kinas dominans inom batterier. I en krönika härom veckan tog Afv upp kinesiska biljätten BYD som bland mycket annat också är världens näst största tillverkare av EV-batterier.

Men allra störst är kinesiska CATL med nära 40% av världsmarknaden för laddningsbara batterier. Norska Oljefondens VD Nicolai Tangen har nyligen i sin podcast intervjuat CATL:s grundare Robin Zeng. Det är intressant, imponerande och inte så lite skrämmande.

Robin Zeng är en doktor i fysik som 1999 grundade det som idag är CATL. Kvalitetsfokus, kundnytta och inte minst spetskompetens inom elektrokemi är återkommande teman när Robin Zeng beskriver arbetet bakom framgångarna.

Idag har CATL 20 000 anställda inom R&D. Två tredjedelar av alla internationellt citerade forskningsrapporter om batteriteknik kommer från Kina.

CATL anser sig inte ha några relevanta konkurrenter i EU eller USA. Detta eftersom dessa enligt honom har fel produktdesign, fel produktionsprocesser och allmänt saknar tillräckliga kunskapar om materialkemin hela vägen från gruva till färdig produkt, för att inte tala om livscykeln därefter.

Ord och inga visor alltså. När Tangen frågar vad USA och EU ska göra för att kunna konkurrera med Kina inom batterier så blir svaret: “Start from education.”

Tyvärr låter det övertygande och i så fall har Kina ungefär 20-30 års försprång inom batterier. Kanske ännu mer. CATL håller just nu på att gå från feltoleranser som räknas i miljondelar (PPM, parts-per-million) till miljarddelar (PPB, parts-per-billion).

Nicolai Tangen avslutar intervjun med att konstatera:

“I’m pretty happy I’m not your competitor.”

INDUSTRIKRIGETS OFFER

Kanske var chefen för Northvolts fabrik i Skellefteå desto mer olycklig över den saken? Igår onsdag framkom i alla fall att fabrikschefen Mark Duchesne lämnar sin post med omedelbar verkan. I somras berättade Mark Duchesne öppenhjärtigt för Dagens Industri om problemen han mötte när han började sommaren 2023.

“Att göra ett batteri handlar inte om att tillverka olika delar som sedan skruvas ihop”, förklarar fabrikschefen för DI.

“Det är en process där varje del måste fungera för att nästa del ska fungera. Det riktigt svåra är att få alla delarna att fungera tillsammans. De enskilda problemen kan vi lösa ett i taget, men att synkronisera det är svårt.”

Peter Carlssons medgrundare Paolo Cerruti har alltid hållit sig i bakgrunden men på Northvolts hemsida finns en historisk exposé över bolagets resa från starten 2016. I en av filmerna uppvisar Paolo Cerruti tecken på klarsyn:

“När det gäller kompetens inom batteritillverkning är Europa tyvärr en öken.”

Näringsminister Ebba Busch har liknat Västvärldens kamp mot Kina om batterier för ett “industrikrig”.

Om krig är en relevant liknelse så går mina tankar till polska kavalleriets försök att 1939 stoppa tyska pansarvagnar. Den som både saknar både effektiva förmågor och dugliga generaler vinner sällan krig. Oavsett hur ädla deras motiv är.

INTE RIKSVIKTIGT

Att västerländska företag inte klarar av att producera viktiga produkter som batterier är djupt oroväckande. Men det är inte ett specifikt svenskt problem som lilla Sverige kan lösa genom att låta Northvolt elda upp ännu fler miljarder.

Tvärtom. Marknadsekonomi skapar välstånd tack vare att resurser fördelas utifrån en slags lärande process:

Aktörer som visar sig kompetenta och seriösa anförtros mer resurser medan inkompetenta eller oseriösa aktörer får mindre resurser.

Det vore alltså helt missriktat att ge mer pengar till Northvolts nuvarande ledning. Sveriges regering är föredömligt tydlig med att svenska skattebetalare inte kommer plocka upp notan för Northvolts vanskötsel.

För Northvolts direkta offer är kraschen en katastrof. Men några bredare skador handlar det inte om. Förutom sitt misslyckade fabriksbygge har Northvolt inte bidragit märkbart till vare sig BNP eller lägre CO2-utsläpp. Northvolts produktion står för mindre än 1% av EU-marknaden för EV-batterier.

HARALDS MIX AV FLIPP OCH FLOPP

Förbluffande nog så träffar jag fortfarande människor som tror att riskkapitalisten Harald Mix kan rädda Northvolt undan konkurs. Glöm det. Mix må vara miljardär eller mångmiljardär. Men har han råd och lust att lägga många miljarder på att “rädda Northvolt” när det i praktiken bara innebär att man ger pengarna till diverse banker så att de slipper göra fullt så stora kreditförluster på sina dåliga lån?

Till saken hör att Harald Mix och hans riskkapitalbolag Altor förmodligen har finansbranschen högsta tolerans för att acceptera stora förluster. Särskilt när det gäller andras pengar. Nimbus och Relacom är två exempel där Altor drev igenom stora felinvesteringar som sedan ledde till bankrutt med stora förluster för övriga finansiärer.

Det värsta exemplet är dock OW Bunker, Danmarks största börsskandal i modern tid. 2014 börsnoterade Altor sitt portföljbolag OW Bunker som då var världens största leverantör av fartygsbränsle. Senare samma år gick OW Bunker i konkurs. Altor ryckte på axlarna och tog inget ansvar.

Den röda tråden, när man pratar med PE-branschkunniga personer, är att Altor har en mer sorglös inställning till risk jämfört med de andra stora riskkapitalhusen.

VÄRLDENS BÄSTA CARLSSON?

Bland andra journalister är det många som beklagat sig över att Afv är för kritiska mot Northvolt och Peter Carlsson. Jag har svårt att förstå den ståndpunkten.

Det är inte kritiska artiklar som gjort att Northvolt bryter alla sina löften. Det var snarare bristen på kritiska artiklar för några år sedan som gjorde att Northvolt lyckades ta in och förstöra runt 100 miljarder kronor av andras pengar.

Det här är direkt stötande för oss som tror på företagande som en positiv kraft för mänsklig utveckling. Företagare som Peter Carlsson släpar ju de ädla idealen i smutsen.

Kritiken ligger inte i att Northvolt misslyckats. Tvärtom. Det ligger ju i företagandets själ att ta risk och våga prova saker som inte lyckas.

NorthvoltArtikel

Northvolts brev till leverantörerna efter konkursen: ”Vi beklagar”

Kritiken är att de som utgav sig för att vara goda människor och klimatets frälsare nu visar sig vara motsatsen: Gröna charlataner som raserar livet för hårt arbetande småföretagare. Vi ser en sällsynt kombination av feghet och fräckhet.

• Fräckheten av Peter Carlsson att begära att skattebetalarna ska betala efter att han själv har sålt Northvolt-aktier för 200 Mkr, enligt DI.
• Fegheten i att inte våga möta sina offer ansikte mot ansikte. Peter Carlsson hade inte ens anständigheten att underteckna “kondoleansbrevet” från Northvolt till de lurade leverantörerna.