Kom tillbaka, kära fastighetsskatt – du behövs!

Er redaktör beklagade sig redan i september 2006 i krönikan Rör inte min fastighetsskatt! över Alliansens förslag om att skrota fastighetsskatten. Men för att citera influencern Friedrich von Schiller (1759-1805): “Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.” Så 2008 försvann fastighetsskatten och ersattes av en löjligt låg (och i praktiken regressiv) fastighetsavgift.

RÄTTSHAVERISTERS RÄTTVISA

Idén att skrota fastighetsskatten motiverades med en massa dum populism om “rättvisa” och att man ville “sänka boendekostnaderna”. Argumentet om rättvisa verkar till stor del ha vilat på idén om att det skulle vara särskilt synd om pensionärer som bodde i hus med sjötomt i attraktiva lägen. I debatten framställdes det som väldigt orättfärdigt att just dessa stackare fick sina förmögenheter naggade i kanten av den hemska fastighetsskatten. Snyfthistorierna handlade om stackars änkor som på grund av fastighetsskatten inte hade råd att bo kvar i sina mångmiljonvillor. Det gränsar dock till rättshaveri att tolka “rättvisa” som allas okränkbara rätt att aldrig tvingas ändra sitt leverne. Det är galet att låta människor sväva i den vanföreställningen. Så som världen ser ut idag måste alla vara beredda på lite flexibilitet. Det gäller inte bara arbetslösa i glesbygden utan även pensionärer med mångmiljonvillor. Det är inte en mänsklig rättighet att aldrig behöva flytta.

POPULISM OM BOENDEKOSTNADER

Än dummare än “rättvisefrågan” är nog argumentet att sänkt fastighetsskatt skulle vara ett sätt att överlag sänka boendekostnaderna. Tror man det så förstår man inte hur människor och marknader fungerar när det kommer till boende. Här är ett stycke ur min krönika från 2006:

“Det är nämligen inte så att en lägre fastighetsskatt skulle resultera i totalt sett mycket billigare boende. Snarare skulle den stora effekten bli en kraftig omfördelning från de (mest yngre) som ska köpa hus till oss som redan äger vårt hus. Det troliga är nämligen att husköparna helt enkelt trissar upp villapriserna ytterligare så att den totala månadskostnaden blir lika stor, oavsett skattens storlek.”

Kan vi vara överens om att det är exakt detta som skett de gångna 12 åren? De skenande bopriserna förklaras delvis av absurt låga räntor och politiska flaskhalsar som hindrar nybyggande.

BostadsmarknadFastighet

Värsta insiderhärvan

Men sänkt fastighetsskatt har givit bränsle att räkna hem bostadsköp på långt högre nivåer än annars varit möjligt. Vinnare på detta har som sagt varit vi “insiders” som ägde värdefulla bostäder från början. Förlorare har varit alla “outsiders” som på grund av de högre priserna fått svårare att spara ihop det kapital som krävs för att etablera sig på bostadsmarknaden.

POSITIONSVARANS NOLLSUMMESPEL

Förklaringen till att lägre boendeskatt ger högre priser är så klart att boende till stor del är en så kallad “positionsvara“. Hushåll eftersträvar med sitt boende en viss relativ social position, vare sig det handlar om drägliga pendlingsavstånd till jobb och skolor eller att ha finaste lyxvillan med simbassäng.

För sådana marknader med begränsat utbud kommer lägre löpande kostnader alltid leda till högre priser. Dessa kommer i princip ta ut varandra så att totalkostnaden blir i princip oförändrad för nya köpare.

När det gäller boende så blir effekten dubbel. Effekten av sänkt fastighetsskatt har ju varit att ensamma pensionärer har “haft råd” att bo kvar i stora villor som annars skulle ha sålts och ökat utbudet. Idiotiska bolåneregler har förvärrat detta ytterligare och gjort att rörligheten på bostadsmarknaden hindras.

HÖGA BOPRISER SKADAR SVERIGE

På ett sätt är det bra och ett styrketecken med höga bostadspriser. Men om prisnivån är ett utslag av politiskt skapade flaskhalsar och låsningar så är det mindre bra. Det är också oerhört skadligt när höga bostadspriser gör att duktigt folk inte kan bo nära bra jobb. Den för framtida välstånd helt avgörande “matchningen” mellan jobb och arbetskraft skadas alltså. (Se även Afv-krönikan Värsta Insiderhärvan.)

SÄNK SKATTEN SMART

Socialdemokraterna har helt fel i sin grundanalys. Sveriges problem löses inte med ännu högre skatter. Snarare behöver Sverige sänka skatterna på många områden.

Man att vilja sänka skattetrycket är inte samma sak som att hävda att alla skatter är lika dåliga. Många håller nog med om att exempelvis skatten på tobak gör mer nytta än skatten på arbete. Så om man inte hör till anarkisthögern som anser att all skatt är stöld så måste man alltså gradera eländet.

Fastighetsskatt är inte “av godo” men det är en av de absolut minst skadliga skatter man kan tänka sig. Skälet till det är att det som beskattas (hus och mark) inte kan smita undan. Detta till skillnad från arbete (svartjobb), kapital (pengar i utlandet) och varor (momsfusk eller smuggling).

En väl utformad och rimligt hög beskattning av fastigheter kommer inte heller tränga undan andra nyttiga aktiviteter i samhället. Socialdemokraternas förslag verkar lite förvirrat. Men det går så klart att återinföra fastighetsskatten på ett intelligent sätt.

• Återinför fastighetsskatten och besluta om en höjning i trappsteg över tio års tid från nära noll till 1,5% av taxeringsvärdet.
• Inkludera även bostadsrätter.
• Besluta samtidigt om en skattesänkning på arbete på ett liknande eller större belopp som gynnar den arbetande medelklassen. (Det är ju den demografin som måste övertygas.)
• Ge bostadsägare med låg inkomst möjlighet till uppskov med skatten på samma sätt som man får uppskov med reavinst vid bostadsbyte. Uppskoven kan ackumuleras i säg 10 år.

Det här paketet kanske sätter viss press på bostadspriserna. Men det är bara nyttigt och magnituden bör inte skapa en katastrof i den högbelånade medelklassen. Det kommer så klart svida lite men alternativet är sämre. Och vi kan ju trösta oss med att högre fastighetsskatt är bra för alla som vill få råd att kunna köpa en bostad.