Kina leder den gröna omställningen – inte Northvolt och H2GS

Uttrycket “Ge mig incitamentet så ger jag dig resultatet” myntades av Warren Buffetts vapendragare Charlie Munger. Kina såg tidigt det strategiska värdet av grön teknologi. Sedan millennieskiftet har det skapats stora incitament att tillverka solpaneler, batterier och eldrivna bilar. Med hjälp av subventioner och aktiv industripolitik har en exportledd grön industri, stöttad av en stor inhemsk marknad, tagit fart.

Kina dominerar idag den globala produktionen av solpaneler. De kommer snart göra detsamma för batterier och har redan nära monopol på de mineraler och metaller som behövs i modern teknologi. Kinas CO2-avtryck per enhet av BNP är fallande men fortfarande fem gånger högre än i EU. Detta är dock sekundärt relativt Kinas strategiska mål att vara ledande inom grön teknologi. 

Naiv nationalism är inte lösningen

Så varför vill Sverige ha ledartröjan i den gröna omställningen? Efter murens fall har Europa succesivt flyttat tillverkning till Kina, överlåtit säkerhet till USA och blivit beroende av rysk energi. Pandemin illustrerade de globala leverantörskedjornas sårbarhet och att självständiga stater i slutändan står sig själva närmast. Det är nu bråda dagar att återupprusta försvaret och bygga upp inhemsk produktion inom grön teknologi och andra strategiska produkter, men hur sker detta bäst? 

Globalisering och frihandel är på tillbakagång och har ersatts av merkantilism och industripolitik. Statliga subventioner har alltid varit centralt i Kinas ekonomi, men det är numera normen även i väst. De är dock inget substitut för sunda och väl övervägda investeringsbeslut. Förutsättningarna för en vinstdrivande verksamhet förändras inte heller av spännande narrativ eller naiv nationalism. 

Krävs statliga investeringar

Det som nu händer i Norrland är på många sätt imponerande. Företag som Northvolt, H2 Green Steel och Hybrit har på kort tid tagit en central plats i media och debatten. Den stora skillnaden mot det “svenska tech-undret” som tidigare hade denna plats, är att dessa bolag är mycket resurskrävande och kapitalintensiva. För att de ska bli bärkraftiga krävs även omfattande subventioner och investeringar av staten. 

Enligt en artikel i Financial Times så planerar Northvolt börsintroduktion till en värdering runt 200 miljarder kronor under detta eller potentiellt nästa år. Om vi antar en multipel på 20 gånger årsvinsten, vilket är högt för tillverkningsindustri men lågt för ett tillväxtbolag, så innebär detta 10 miljarder kronor i vinst per år. Det är mycket för ett bolag som går med förlust och säljer kapitalintensiva produkter med relativt låg marginal. 

Ja, efterfrågan på batterier förväntas öka dramatiskt de kommande åren – med 27% per år fram till 2030 enligt en rapport från McKinsey. Det är dock inte efterfrågan som är problemet, utan utbudet. Enligt samma rapport så förväntas Kina producera över 3 000 gigawattimmar (GWh) under 2025 och 4 000 GWh 2030. Det står i relation till förväntad global efterfrågan på 1 700 GWh 2025 och 4 700 GWh 2030.

Då Kinas efterfrågan är mindre än hälften av den globala så understiger således detta vida deras produktion. De har även ett stort kostnadsövertag. Enligt European Battery Alliance så är tillverkningskostnaden för batterier i Kina, inklusive subventioner, 30% lägre än i EU. 

Låga marginaler

Givetvis är det skillnad på batterier och batterier. Northvolt fokuserar främst på högmarginalsegmentet och specialiserade lösningar. Innovation kommer framöver förhoppningsvis driva lönsamhet, men i nuläget är batterier främst en lågmarginalprodukt. Stål faller under samma kategori.

Både H2 Green Steel och Hybrit har ambitiösa planer, men frågan är vad som är en rimlig premie för grönt stål? Under årtionden har konsumenter och företag villkorslöst köpt billiga kinesiska produkter tillverkade med minimal miljöstandard. Hur handel och prissättning utvecklas får framtiden utvisa givet nya handelshinder och regler om hur importerade varor skall CO2-justeras. 

Vi har begränsade resurser

Sverige har länge varit ett föregångsland i miljöfrågor. Enligt data från Världsbanken har vi näst lägst CO2-utsläpp per enhet av BNP i OECD. Motsvarande siffra för EU är det dubbla och för låg- och medelinkomstländer fem gånger så hög. Den globala marginalnyttan att ytterligare minska Sveriges CO2-avtryck är därför lågt. Investeringar och projekt gör mer nytta utanför våra gränser. Det finns mycket att förbättra i utvecklingsländer och vårt närområde. Den energikris som följt i spåren av Rysslands anfallskrig mot Ukraina illustrerar väl Sveriges indirekta beroende av kolkraftverk i vår närhet. 

Sverige är en liten och öppen ekonomi med begränsade resurser. Välstånd har historiskt inte skapats av storskaliga statliga satsningar utan genom innovation av privata företag. Giganter som Samsung och TSMC byggdes upp med stort statligt stöd, men det var i en annan era. Det var även inom produktsegment med högre marginaler drivet av innovation som inte dominerades av en aktör. Ett mer nutida exempel är Israel som med statliga subventioner skapat en bärkraftig teknologisektor driven av innovation som karaktäriseras av höga marginaler. 

Prioritera rätt områden

Sverige behöver säkerställa sin tillgång av strategiska produkter och långsiktigt öka både produktivitet och tillväxt. Storskaliga statliga projekt lyckas dock sällan i öppna, välbärgade och mindre ekonomier. Det är givetvis av högst vikt hur staten fördelar sina resurser.

Att fokusera på sina styrkor, så som innovation, och inse sina naturliga begränsningar, är en bra början. Vad gäller ledartröjan i den gröna omställningen har Sverige förutsättningar att leda inom innovation. Detta kommer ta tid, men i en överskådlig framtid kommer Kina dominera det kapitalintensiva lågmarginalsegmentet. Genom att effektivt allokera kapital till innovation och andra marknader kan vi öka vår strategiska autonomi och bidra till klimatomställningen. Givetvis sker detta till viss del redan nu, men vi måste prioritera områden där Sverige har förutsättningar att vara ledande.