Keep calm and carry on

Låt oss börja med att konstatera att det nuvarande regeringsunderlaget har två saker till sin fördel jämfört med den föregående rödgröna regeringen: En majoritet i riksdagen och en betydligt större samsyn i huvuddelen av sakfrågorna.  

Man har också åtminstone två saker till sin nackdel jämfört med den förra regeringen: Turkiets obstruktion av ett Svenskt Nato-medlemskap och en havererad svensk krona. De övriga problemen (gängbrottsligheten, Ukrainakriget, energikrisen, inflationen, konjunkturavmattningen, tvärstoppet i bostadsbyggandet med mera) var faktum redan före valet. 

Och sedan tar det tid att få saker gjorda. I Sverige stiftar vi lagar genom att tillsätta en utredning som skickas på remiss varefter det tas beslut i riksdagen. Detta är en tidsödande process som oftast tar minst två år. Utredningar tillsatta under 2023 lär därför i bästa fall leda till ett resultat andra halvåret 2025.  

Regeringens första tid

Även om trögheten i utredningarna är vår version av ”checks and balances” (man kan argumentera för att Sverige i stora stycken saknar maktdelning) är utredningsprocessen idag för långsam och omständlig. Men det är ett ämne för en annan krönika. 

Svensk politikKrönika

”Order!”

Så låt oss titta lite på vad regeringen gjort under sin första tid: 

• Kriminaliteten/gängbrottsligheten.

Den fråga som var tydligast profilerad i Tidö-avtalet och ett problem som genomsyrade stora delar av förra mandatperioden. Det har tillsatts en mängd utredningar av justitiedepartementet där man bland annat vill ge polisen fler verktyg (visitationszoner, kameraövervakning), skärpa straffen för gängbrottslighet (inte minst för unga) samt att öka fokus på brottsoffret.  

Socialdemokraterna (som ju får sägas utgöra oppositionen) har, vad jag kunnat finna, inte haft några större invändningar i sak annat än att arbetet går för långsamt (vilket ju är lite lustigt) och att man borde satsa på mer förebyggande åtgärder. Det skall bli intressant att se hur S ställer sig till förslagen när de väl hamnar på riksdagens bord, en bred enighet i frågan vore naturligtvis att föredra.  

• Energikrisen.

Här är det svårt att göra så mycket, skadan är redan skedd genom nedläggningen av kärnreaktorer under den föregående mandatperioden och att bygga ny kärnkraft lär ta minst 10 år. Regeringen har givit snabbspår för vindkraft och håller på att förbättra förutsättningarna för kärnkraft (till exempel att man ska kunna bygga den på fler ställen). Med det sagt är det, som många av Sveriges problem, något som kommer att ta flera mandatperioder att få någon ordning på.

• Side-shows.

Utöver de många utmaningar som Sverige står inför har man också haft två riktiga tidstjuvar under det första halvåret, EU-ordförandeskapet och Nato-ansökan. EU-ordförandet har i första hand inneburit oändliga resor till Bryssel och andra ställen, med oklar utkomst.  

Nato-medlemsskapet har blivit en rysare beroende på att Turkiets president Erdogan, som vilar allt tyngre på islamismen både i väljarkår och parlamentet, valt att använda Sverige som ett inrikespolitiskt slagträ. Detta har i sin tur utnyttjats av olika krafter som antingen är emot ett svenskt Nato-medlemskap eller vill skapa opinion i muslimska länder genom att elda koraner, hissa upp dockor av Erdogan med mera.

Den inrikespolitiska debatten som följt kan knappast ses som de genomtänkta utspelens största stund i svensk historia. Kanske beskrev utrikesministerns mobilfodral det bäst när det syntes i TV: ”Keep calm and join Nato”.  

• Ekonomi och inflation.

Den skenande inflationen var ett faktum redan för ett år sedan. Denna har sedan eldats på mer än i omvärlden på grund av en unikt svag svensk krona.  

Problemet med den höga inflationen är att denna försvårat finanspolitiska stimulanser till exempel i form av skattesänkningar liksom satsningar av olika slag, något vi dock lär få se så snart inflationen kommit ner. Förhoppningsvis redan i nästa budget.  

Det brinner alltså lite här och var för närvarande. Tidö-partierna adresserar de frågor som finns i avtalet och får hantera de olika kriserna när de uppstår. Inte heller har oppositionen gett uttryck för någon väsensskild uppfattning om huvudinriktning i själva sakfrågorna.  

Detta behövs under resten av mandatperioden 

Så vad skulle jag vilja se mer av de kommande tre åren? 

• Sänk skatten på arbete för låg och medelinkomsttagare.

Kom som förslag om jobbskatteavdrag härom veckan vilket är bra, det behöver vara lönsammare att arbeta än att gå på bidrag för den som har möjligheten att välja. Mindre bra var att brytpunkten för statlig skatt inte indexeras upp vilket gör att fler kommer att omfattas. Detta är ett SD-önskemål men hade varit värt för finansministern att ta strid om enligt min mening.

• Förenkla planförfaranden.

I Sverige kan det ta upp till åtta år att bygga en fabrik när det tar ett år i andra länder. Bostadsprojekt stoppas när man upptäckt en rödhake i skogen eller vem som helst överklagar. Våra tillståndsprocesser har i stort sett koagulerat, vilket kommer att bli ett hot mot det svenska välståndet redan på kort sikt.

• Beskär strandskyddet.

Att få bygga på ianspråktagen mark utan länsstyrelsernas godkännande vore en given frihetsfråga för en högerregering.

• Dra ner på statens kostnader.

Till exempel att lägga ner onödiga myndigheter eller att ytterligare se över biståndet (något som i viss mån pågår), kan vara två exempel. 

• Skapa robusta förutsättningar för privat finansiering av infrastrukturprojekt, inklusive kärnkraft.

Det är mindre intressant om staten kan låna upp billigare om projekten aldrig genomförs. 

HybritKrönika

”Det måste gå!” 

Kan få mycket gjort 

Tre år går fort men är också mer tid än man kan skulle kunna tro av medierapporteringen. Blir det ordning på inflationen och Nato-medlemskap bör regeringen ha alla förutsättningar att få mycket gjort under återstoden av mandatperioden. 

Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.