Kashefi: Offentlig sektor behöver effektiviseras – även i Sverige

Donald Trump har satt Elon Musk att skära ner de federala utgifterna genom ett Doge – Department for Governmental Efficiency. Om detta kan man tycka mycket. Detta är dock inte den första gången som en amerikansk president vill effektivisera den offentliga sektorn i USA.

Ett av de mest framträdande initiativen var Grace Commission, formellt känd som President’s Private Sector Survey on Cost Control. Kommissionen tillsattes av Ronald Reagan 1982 och lämnade sin slutrapport 1984.

Kommissionen bestod av 161 toppchefer från privat sektor, ledda av affärsmannen Peter Grace. Kommittén fick i uppdrag att granska federala utgifter och identifiera ineffektivitet och slöseri inom den federala regeringen. Målet var att hitta sätt att minska utgifterna, utan att fördärva de tjänster som nådde medborgarna.

Clintons initiativ föreslog 1 200 förändringar

Grace Commission hade identifierat cirka 424 miljarder dollar i möjliga besparingar över tre år.

Även om många av rekommendationerna aldrig genomfördes fullt ut, hade rapporten ett betydande inflytande på debatten om regeringens storlek och effektivitet. Den bidrog till att forma Reagans policyagenda med fokus på att minska den offentliga sektorns storlek och minska slöseriet med skattebetalarnas pengar.

Ett decennium senare startade Bill Clinton initiativet National Partnership for Reinventing Government. Arbetet för att minska det offentliga slöseriet leddes av vice president Al Gore och arbetsstyrkan bestod av hela 250 personer.

Teamets modell hämtade sin inspiration från boken Reinventing Government: How the Entrepreneurial Spirit is Transforming the Public Sector, av David Osborne och Ted Gaebler, som publicerades inför presidentkampanjen 1992.

Där förespråkades att metoder för effektivisering skulle hämtas från den privata sektorn. Den offentliga sektorn skulle bli mer resultatinriktad och mer kostnadseffektiv.

Efter en inledande genomgång av myndigheterna föreslogs 1 200 förändringar för att öka medborgarnyttan, befria företag från onödiga regleringar, utnyttja ny teknik, skriva enklare, förbättra samordningen med regionala organ, bygga partnerskap mellan arbetsgivare och anställda, samt öka befogenheterna för anställda i frontlinjen.

Det sista inkluderade att eliminera anställdas tidsrapporter, att stämpla in och stämpla ut blev ett minne blott – verksamheten fokuserades på resultat.

Regeringen och produktiviteten

Vad kan Sverige lära av dessa försök att förbättra offentlig sektor?

Framför allt lär vi oss att förbättring är en kontinuerlig process – där initiativen avlöser varandra. De som var med under krisåren på 90-talet minns säkert Lindbeckkommissionen, där Assar Lindbeck fick i uppdrag att ta fram förslag för att förbättra den offentliga ekonomin i Sverige.

Kommissionen tillsattes 1992 och förslagen presenterades tidigt 1993 i form av en lista på 113 punkter, med allt från förlängda mandatperioder från tre till fyra år till att förbättra journalisternas kunskaper i nationalekonomi.

En tredjedel av förslagen genomfördes, ytterligare en tredjedel är alltjämt aktuella och den sista tredjedelen har av olika skäl aldrig blivit aktuella eller var alltför vaga för att man ska kunna säga om de genomfördes eller ej.

Den sittande regeringen har lanserat flera projekt som syftar till att göra offentlig sektor mer effektiv.

Produktivitetskommissionen, som tillsattes i april 2023 har presenterat sitt första delbetänkande. Där föreslår man förändringar på följande områden:

Regelförenkling: Samlat stöd via Ekonomistyrningsverket med ökade resurser för utvärderingar.

Bostäder och byggande: Översyn av bostadspolitiken med förenklade regler, kortare processer, översyn av planmonopol samt fri hyressättning vid nyproduktion.

Tillståndsprocesser: Snabbare handläggning och minskad osäkerhet, bland annat genom att ersätta fullständiga ansökningar med ändringstillstånd.

Transportinfrastruktur: Fokus på underhåll och reinvestering snarare än nya investeringar, med ökad samhällsekonomisk analys.

Utbildning: Förbättrad betygsättning via nationella prov och införande av en arbetsmarknadskomponent.

Skatter: Skifte från arbetsinkomstbaserade skatter till fastighetsbaserade, sänkt marginalskatt, samt förenklad beskattning.

Övrigt: Främjande av lärande mellan regioner, effektivare policyutveckling och stärkt finanspolitiskt ramverk.

En slutrapport ska presenteras i oktober 2025.

Finns brister i stadsbudgeten

Regeringen har också nyligen tillsatt en effektivitetsdelegation för sjukvården, där professor Claes Rehnberg leder arbetet. Syftet är att “… stödja strukturella förändringar, stärka effektiviteten och därmed förbättra situationen inom hälso- och sjukvården”.

En rapport från Kommissionen för Skattenytta visar att effektiviseringspotentialen i sjukvården uppgår till 100 miljarder, så det är på tiden att något görs.

Även om de storslagna initiativen, liknande Ronald Reagans Gracekommission och Bill Clintons National Partnership, ännu lyser med sin frånvaro i Sverige maler effektivitetsarbetet på.

Tveklöst finns det förbättringspotential, men det vore samtidigt fel att säga att det inte händer något. Tvärtom, det händer en hel del, men tyvärr saknas helhetsgreppet och än värre, man har inte förmått ta tillvara den kompetens som näringslivet kan bidra med.

Sedan återstår att hitta den politiska kraften för att genomföra förändringar som betyder något.

Statsbudgeten redovisar alltid konsekvenser för jämställdhet och inkomstfördelning, men aldrig konsekvenser för effektiviteten inom offentlig sektor. Varför?

Borde bildas ett effektivitetskansli

Vägen framåt får inte fortsätta vara ett duttande med små utredningar och projekt.

I ett läge när det offentliga pressas av nödvändiga utgifter för bland annat försvaret borde det offentliga och näringslivet kroka arm. Även om Lindbeckkommissionen ledde fram till ett antal viktiga reformer så saknades näringslivets delaktighet. På samma sätt saknade Reagans Gracekommission delaktighet från den offentliga sfären.

Och Elon Musk och hans Doge tycks inte ha ett förtroendefullt samarbete med den befintliga administrationen – något som jag tror är nödvändigt om man ska nå framgång.

För att långsiktigt stärka effektivitet och tillväxt behöver förståelsen mellan den offentliga och privata sfären stärkas – så varför inte bilda ett effektiviseringskansli där båda aktörer engageras?

Jag tror att många framstående näringslivspersoner skulle vara villiga att bidra till detta.

Bettina Kashefi är tidigare statssekreterare och har även vart chefsekonom på SKR och Svenskt Näringsliv. Är för närvarande kanslichef på Kommissionen för skattenytta.