Kan stablecoins rädda USA från det finansiella sjunkhålet?

Medan Sverige fortsatt påminner om Nordkorea när det gäller utvecklingen knuten till kryptovalutor, är det faktiskt annorlunda i stora delar av världen. I USA uttryckte nyligen republikanen Paul Ryan, tidigare talman i representanthuset, oro för landets statsskuldssituation och föreslog att “vi kan börja med att ta stablecoins på allvar”.

Nu klassas Paul Ryan förvisso som en “skuldhök”. Men när man betraktar att USA:s statsskuld närmar sig 35 biljoner dollar och att det utöver detta finns omfattande åtagande från statens sida, som exempelvis sjukförsäkringsprogram, socialförsäkring och det federala pensionssystemet, är det svårt att inte känna en viss oro. Varje amerikans befintliga skuld (inklusive förpliktelser) uppgår till cirka 740 000 dollar, ja, detta gäller även nyfödda.

USA har i realiteten möjlighet att producera obegränsat med dollar, vilket betyder att landet i princip kan hantera vilken skuldsumma som helst utan att gå i konkurs. Men inte utan inflationära konsekvenser eftersom det inte går att trycka varken sjuksköterskor, lärarinnor eller hangarfartyg.

Drar öronen åt sig

Kina har också minskat sina innehav av amerikanska skuldpapper de senaste åren delvis till förmån för icke-skuld-pengar som guld. Guld utgör en politiskt neutral och säker tillgång som skyddar mot sanktioner, åtminstone om det inte hålls hos en motpart. Ett bakomliggande skäl till denna trend är att USA har vapeniserat det globala finansiella systemet.

Den USA-dominerande regelverksorganisationen FATF anklagades för “extraterritoriell mobbing” redan 2002. Kanske stred dess framfart redan då mot internationell lag. Men i och med agerandet mot länder som Venezuela, Iran och mot Ryssland sedan 2022 är det inte svårt att se varför fler länder har börjat dra öronen åt sig vad gäller sin tillit till västs finansiella institutioner. Och om de gör detta, blir de statliga skuldbördorna i väst svårare att finansiera.

Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 beslutade USA och EU att frysa ryska statstillgångar. USA:s finansminister Janet Yellen sade nyligen att av dessa finns omkring 200 miljarder dollar i en belgisk finansiell institution. Hon menade också att eftersom tillgångarna har löpt ut (obligationer som har förfallit) är inkomsterna som genereras inte längre ryska utan institutionens. Om vi översätter hennes logik till det hushållsnära betyder det att ränteintäkterna som du tjänar på en investering genom en värdepapperscentral, eller till och med på ett sparkonto på en bank, kan tas från dig eftersom det är institutionens inkomst och inte din. Vad detta säger om dagens “regelbaserade internationella ordning” lämnas som en övning till läsaren.

Sätter krokben för sig själv

Genom att använda dollarn som ett vapen har USA underminerat sin egen monetära kapacitet. Monetär kapacitet åsyftar statens förmåga att få medborgare (eller andra) att hålla dess valuta (eller tillgångar denominerade i valutan). Genom att likt Ingves skrämma bort utländska investerare har man satt krokben för sig själv. Om Kina eller andra BRICS-länder skulle lyckas skapa mer global efterfrågan på sina valutor, skulle USA:s monetära kapacitet minska ytterligare.

Minskad monetär kapacitet har också negativ bäring på den fiskala kapaciteten, det vill säga en stats förmåga att finansiera sig. Om färre medborgare eller institutioner vill hålla dollar kommer centralbankens inkomster att minska, bland annat de pengar som centralbanken tjänar genom att kostnadsfritt skapa nya pengar (seignorageintäkter). Som bekant producerar kontanter ingen avkastning, vilket innebär att de finansierar centralbanken/staten gratis. Möjligheten att beskatta (eller konfiskera) tillgångar minskar. Resultatet blir negativt för både förtroendet för penningpolitiken och för den offentliga skuldens uthållighet.

Coins kan öka efterfrågan – fiatvalutorna sjunker

Republikanen Paul Ryans förslag, att börja med att ta stablecoins seriöst och även marknadsföra dem globalt, skulle istället kunna öka efterfrågan på dessa “digitala dollar” och därmed indirekt även efterfrågan på amerikanska räntepapper. Både den monetära och fiskala kapaciteten skulle därför förstärkas. Han påpekar dessutom att till skillnad från Kinas digitala finansiella infrastruktur skulle dollar-backade stablecoins som emitteras på “öppna, tillåtande blockkedjor vara förenliga med amerikanska värden som frihet och öppenhet”.

Det brukar sägas att fiatvalutor flyter, men om sanningen ska fram, gör de inte mycket annat än sjunker. Före fiattiden, under den skandinaviska myntunionen när den svenska kronan var kopplad till guld, kostade ett kilo guld 2480 kr. I dag kostar ett kilo i stället 784 000 kr. Faktiskt har guldpriset stigit snabbare än Stockholms bostadspriser sedan dess.

Även om dollarn tappar i värde, gör den dock det i en långsammare takt än många andra valutor. I länder som Argentina har stablecoins knutna till dollar varit långt mer föredragna än till exempel volatila Bitcoin, och i ljuset av inflationstal på över 200%, framstår den amerikanska inflationen – som eroderar dollarns värde – som mycket försiktig.

Det känns i luften

Den tidigare talmannens förslag framstår utifrån en amerikansk skuldsättningssituation därför som betydligt klokare än finansministerns lek med ord. Världen över finns många länder med större inflationsproblem och vars valutor sjunker snabbare än dollarn, vilket talar att dylika stablecoins kan vara eftertraktade. Otto von Bismarck (påstås) ha sagt: “Gud har en särskild omsorg för dårar, fyllon och Amerikas förenta stater” och kanske är Guds tålamod på väg att ta slut?. Men samtidigt sade Euripides redan för 2500 år sedan att “Gudarna hjälper dem som hjälper sig själva”. Eller som det står på internet: man ska tro på Gud men alltid låsa sin bil.

Kanske kan stablecoins utgöra något av det som amerikanska makthavare kan trolla fram ur sina hattar för att skjuta upp avräkningen på framtiden, det vill säga slutet för den amerikanska exceptionalismen. Eller så är det redan som Träskägg sade i Sagan om ringen: “världen förändras: Jag känner det i vattnet, jag känner det i marken, och jag känner det i luften.”

Martin Enlund, oberoende analytiker, Under Orion AB. Tidigare valutachefsstrateg på Nordea och före detta makroekonom på Handelsbanken. Driver nu podden Ekonomidags.