Jojje Olsson: Sverige undergräver EU gentemot Kina

Utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) ses av många som nästa generations liberalkonservatism personifierad.

Därför bar det sannolikt emot för honom att i slutet av september fira Kinas nationaldag i Stockholms konserthus, bredvid den kinesiska ambassadören till tonerna av en statlig orkester spelandes kommunistiska kampsånger som ”Hymn till den röda flaggan”.

Eller gjorde det verkligen det? Som av en händelse utspelade sig scenen en dryg vecka innan EU röstade för att förlänga de höjda tullarna på elbilar från Kina. Tullar som enligt EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen är av högsta vikt om Europa ska undvika att bli beroende av Kina för den gröna omställningen.

Hög svansföring

I opposition talade Moderaterna ofta om hur vår tidigare regering var för mjuk och naiv mot Kina. Som statsminister har Ulf Kristersson vid upprepade tillfällen framhållit nödvändigheten av att EU agerar gemensamt mot diktaturer som Kina och Ryssland. Bland annat beskrev Kristersson ”en enig Kinapolitik” som en av ”grundvalarna” för Sveriges ordförandeskap i EU i fjol.

Rädsla kring Volvo Cars

Ändå motsatte sig vår förra utrikeshandelsminister Johan Forssell (M) i somras öppet EU:s tullar på kinesiska elbilar. Detta på grund av rädslan för kinesiska hämndåtgärder i allmänhet och riskerna för Volvo Cars i synnerhet.

Även Benjamin Dousa lyfte fram Volvo Cars i samband med omröstningen i EU. Som om det vore något positivt, berättade han för Ekot hur Sverige hade varit ”rätt tuffa” mot kommissionen för att få till en ”speciell lösning” för Volvo Cars.

För den som läser mellan raderna så hotade Sverige att rösta nej mot tullarna, om EU-kommissionen inte höll möjligheten öppen att undanta Volvos Cars elbilar som tillverkas i Kina för att säljas i Europa från de höjda tullarna.

Ihålig retorik om frihandel

Det duger här inte att gömma sig bakom argument som att Sverige värnar frihandel. Bland de tio länder som röstade för tullarna fanns Danmark och Nederländerna, inte direkt några protektionistiska högborgar.

Bland de fem länder som röstade emot tullarna fanns diktaturflörtare som Ungern och Slovakien, tillsammans med den i sammanhanget fula ankungen Tyskland. På grund av sin bilindustris beroende av Kina så bedrev Tyskland inför omröstningen lobbying å Pekings vägnar.

Sverige underminerar EU-kommissionens ambition

Enligt nyhetsbrevet Watching China in Europe från tankesmedjan German Marshall Fund försökte Tysklands förbundskansler Olaf Scholz inte bara påverka EU-kommissionen. Man uppviglade även andra medlemsländer mot kommissionen, och hotade några av dem med nedstängda tyska fabriker om tullarna blev verklighet.

Sverige gick förvisso inte riktigt lika långt. Icke desto mindre underminerade vi just den europeiska enighet mot Kina som vår regering gärna talar sig varm om. De tolv länder som lade ned sin röst bidrog alla till att ja-rösterna endast utgjorde 46% av EU:s befolkning, varpå kommissionen tvingades fälla avgörandet på egen hand.

Ordförande Ursula von der Leyen har varit drivande i ambitionen att rädda Europa från skadligt beroende av Kina. Hennes term ”de-risking” har rentav anammats i USA. Ändå valde Sverige av egna kortsiktiga ekonomiska intressen att motverka denna ambition i en omröstning som blottlade de splittringar inom EU vilka Kina är så duktiga på att utnyttja.

Ministern minglar med Kinas agenter

För ett par veckor sedan avslöjade TV4:s Kalla fakta ett nätverk av kinesiska agenter i Sverige som tillhör partiorganisationen Enhetsfronten. Deras uppgift är att främja handel och tekniköverföring, samt påverka den allmän debatten. En snabb googling visar att Shanghais filharmoniska orkester, som Benjamin Dousa hyllade från scenen, också är kopplad till Enhetsfronten.

Skulle regeringen vara bekväm med att fira Rysslands nationaldag med Moskvas agenter, eller applådera till lovsjungande av Irans revolutionära flagga? Det är ju dessa tre länder som Säpo – och för den delen regeringen själva – menar utgör de största hoten mot Sverige.

Ett mini-Tyskland?

Vidare är det talande att just handelsministern – snarare än exempelvis kulturministern – som skickas för att lyssna på kommunistiska kampsånger. För att få till en särlösning för Volvo Cars räcker det visst inte att hota EU-kommissionen; man måste även ställa sig in hos diktaturen.

När Geely 2010 förvärvade Volvo Cars sade en rad politiker och företagare med största säkerhet att saken inte kommer påverka svensk politik. Turerna kring EU-tullar på elbilar från Kina visar dock att regeringen får akta sig så att det kinesiska ägarskapet inte gör Sverige till ett mini-Tyskland.

Läs också: Jojje Olsson: Volkswagens kinesiska dödskyss