Jojje Olsson: Nu blir det omöjligt att konkurrera med Kinas gröna satsningar

Även den mest envisa optimisten måste nu ge upp tanken på marknadsliberala reformer i Kina under Xi Jinpings ledning. Tvärtom beslutades under det tredje plenumet i slutet av juli om fortsatta subventioner till landets tillverkningssektor, med fokus på grön energi.

Det tredje plenumet är viktigare än det låter. Mötet hålls vart femte år i syfte att staka ut landets ekonomiska riktning. Vid det tredje plenumet 1978 öppnade Deng Xiaoping Kinas ekonomi mot omvärlden. Efter det tredje plenumet 2013 framstod den nya ledaren Xi Jinping som reformist, då den privata sektorn skulle ges en ”avgörande roll” i allokeringen av landets ekonomiska resurser.

Trots att trenden sedan dess varit motsatt, så konstaterades vid årets tredje plenum att denna målsättning redan är uppnådd. De officiella dokumenten efter det fyra dagar långa mötet som hela Kinas tjänstemän nu ska studera ingående är en hyllning till Xi Jinpings ekonomiska politik, med tydligt fokus på ”ny kvalitativ produktionskraft”.

Rekordstort exportöverskott

Ny kvalitativ produktionskraft har sedan slutet av fjolåret dominerat den ekonomiska diskursen i Kina. Konceptet innebär att tillverkningssektorn med hjälp av subventioner både ska öka produktionen och bli mer högteknologisk. Överskottet ska sedan exporteras dels för att säkra tillväxten, dels för att göra omvärlden teknologiskt beroende av Kina snarare än vice versa.

Denna prioritering har bidragit till att Kinas ekonomi inför årets tredje plenum stod inför de största utmaningarna på årtionden. Fastighetskrisen ligger som en våt filt över redan skuldsatta lokala myndigheter och inhemsk konsumtion. Hushållens konsumtion står för 37% av Kinas BNP. Det är mindre än då landets regering 2004 på allvar framhöll nödvändigheten av att öka denna andel.

Handelsöverskottet ökar dock konstant och slog i juni månad nytt historiskt rekord på 100 miljarder dollar. Enligt Michael Pettis, professor vid Peking University, står Kina för 31% av världens tillverkning men bara 13% av konsumtionen – omvärlden förväntas köpa resten.

Dan Rosen vid tankesmedjan Center for International Strategic Studies menar att ingenting från det tredje plenumet pekar på främjande av inhemsk konsumtion eller minskat handelsöverskott. Han beskrev i stället mötet som en förankring av den industripolitik som fått varningsklockor att ringa i omvärlden med handelskonflikter till följd.

Motsätter sig välfärdssystem

Flera analytiker förklarar Kinas okonventionella ekonomiska plan med ideologisk övertygelse. Xi Jinping har vid flera tillfällen sagt att Kina inte ska bli någon välfärdsstat då detta riskerar göra befolkningen ”lat”, med hänvisning till väst och vad han kallar populistiska länder i Latinamerika.

Kinas ekonomiska utveckling framstår i ökad utsträckning som en del av ett nationellt säkerhetspolitiskt projekt. Det viktiga är att kanalisera resurserna till industrier betydande för den geopolitiska konflikten med USA. Militär och teknologisk dominans prioriteras framför välfärd och konsumtion.

Nya kvalitativ produktionskraft syftar framför allt till att leda global utveckling och produktion av högteknologisk hårdvara. Statliga medier talar ofta om elbilar, batterier och solpaneler som ”de tre nya” vars export i fjol ökade med 30%.

Enligt Griffith Asia Institute tillverkade Kina i fjol 68% av världens elbilar, 74% av alla litiumbatterier och 86% av solpaneler. Bara sedan 2021 har produktionskapaciteten av solpaneler ökat från 337 till 1 405 gigawatt. Omfattande subventionerna gör att priserna ofta är lägre än tillverkningskostnaden; europeiska bönder har bland annat använt billiga kinesiska solpaneler till staket.

Tullar en nyckelroll i USA

När subventionerna nu ska öka ytterligare blir det ännu svårare för västerländska bolag inom grön energi att tävla med kinesiska konkurrenter på lika villkor. USA försöker i alla fall att undvika beroende av Kina för sin gröna omställning genom en kombination av statligt stöd och tullar.

Hösten 2022 undertecknade president Joe Biden lagen Inflation Reduction Act (IRA), med 783 miljarder dollar öronmärkta för energisäkerhet och klimatförändringar. Vidare höjde USA denna vår importskatten på ett drygt dussin relaterade kinesiska varor.

Importskatten på alla kinesiska elbilar är nu 100%. Tullarna fördubblades till 50% på solpaneler, mer än tredubblades till 25% på batterier. Halvledare och mineraler belades med procentuellt sett ännu mer dramatiska tullhöjningar.

Sverige motverkar EU:s försök att minska Kinaberoende

För EU:s 27 medlemsstater är det svårare att komma överens om hundratals miljarder dollar för detta ändamål. Detsamma gäller tullarna. Förra månaden föreslog EU-kommissionen upp till drygt 48% tullar på elbilar tillverkade i Kina, men bara 17,4% för världens största tillverkare BYD tack vare företagets samarbete under utredningens gång.

Även de relativt låga importskatterna möter motstånd. I sällskap med Tyskland och Ungern låter även Sverige kortsiktig profit gå före långsiktigt tänkande. För ett par veckor sedan meddelade regeringen sitt motstånd mot tullarna, för att skydda Volvo Cars och av rädsla för att kinesiska motåtgärder kan skada svensk exportsektor.

Utrikeshandelsminister Johan Forssell (M) framhöll förhandlingar som ett bättre alternativ än så kallade ”strafftullar” för att lösa problemet. Han sa samtidigt att man ”inte ska vara naiv” inför det faktum att Kinas biltillverkare åtnjuter otillåtet statsstöd.

Men om någonting i detta sammanhang framstår som naivt, så är det tyvärr förhoppningen att Xi Jinping ska backa kring Kinas övergripande industriplan – som nyligen bekräftats av hela partitoppen i Peking – för att EU så önskar.

Det tredje plenumet visar tydligt att alla regeringar i väst som fortsätter investera i grön omställning nu bara har två alternativ. Beroende av Kina eller en importskatt som motsvarar de kinesiska subventionerna.