Jojje Olsson: Kinesiska fartyg saboterar infrastruktur utan konsekvenser

I oktober i fjol skadades gasledningen Balticconnector mellan Finland och Estland, tillsammans med två närliggande undervattenskablar. Utredningar visade snart att containerfartyget New New Polar Bear – flaggat i Hongkong med kinesiska ägare – dragit sitt ankare längs med Östersjöns havsbotten på just den plats där händelsen inträffat.

En drygt år senare – i söndags och måndags – förstördes ytterligare två undervattenskablar i Östersjön. En av dem går mellan Sverige och Litauen, den andra mellan Finland och Tyskland. Sveriges försvarsminister Pål Jonson framhöll att situationer likt denna måste bedömas med det ökade hotet från Ryssland i vår närområde i åtanke.

Tysklands försvarsminister Boris Pistorius var mer direkt. Han sa att det sannolikt handlar om sabotage och hybridkrigföring, men tillade att det oklart vem som kan beskyllas.

Ledtrådar

Tydliga ledtrådar finns redan. Denna gång var det ett kinesiskt torrlastfartyg vid namn Yi Peng 3 som gjorde märkliga inbromsningar där kabelbrotten skedde, och förlorade den AIS-signal som används för att identifiera fartyg just vid tidpunkten som de inträffade.

Danmarks flotta stoppade fartyget på väg ut från Östersjön och har i skrivande stund tvingat det att lägga ankar i Kattegat. Ingen information har meddelats om anledningen till detta, och experter varnar för att en eventuell undersökning kring kablarna kan ta flera år.

En beprövad kinesisk metod

En gång ingen gång, två gånger en vana. Och här i Taiwan vet vi mycket väl hur kinesiska vanor kan utvecklas i längden. I fjol var den taiwanesiska ögruppen Matsu med 14 000 invånare utan internet eller med kraftigt begränsad uppkoppling i 50 dagar, efter att en kinesisk fiskebåt och ett kinesiskt fraktfartygs ankare med bara några dagars mellanrum klippt av de två kablar som förser ön med internet.

I samband med detta konstaterade The Diplomat att undervattenskablarna som Matsu är beroende av för sin uppkoppling har skadats 30 gånger sedan 2017. Detta av kinesiska sandmudderverk, fiskebåtar som trålat havsbotten med stålnät eller fraktfartyg som ”råkat” släppa ner sina ankare på fel plats.

Taiwan beskrivs ofta som ett slags testlaboratorium för kinesisk hybridkrigföring. Att sabotera undervattenskablar och annan liknande infrastruktur har de senaste åren satts i system och förfinats, av allt att döma med resultat goda nog att börja prova strategin även på andra håll.

Kina som ryskt ombud

I Sverige var den reflexmässiga reaktionen på många håll att Ryssland ligger bakom det senaste sabotaget. Och visst är det sannolikt att det finns ryska fingrar med i spelet, särskilt som de båda fartygen har löpt ut från ryska hamnar just innan incidenterna ägt rum.

Men trots att det i båda fallen alltså handlar om kinesiska fartyg så verkar ingen vilja nämna Kina vid namn. Även Ture Sventon borde ju kunna ana den bakomliggande koordineringen. Det är egentligen inte märkligare att Kina hjälper Ryssland sprida oro i Östersjön, än att man man stödjer den ryska invasionen av Ukraina med allt från mikrochip i vapensystem till färdiga drönare.

“Olycka”

Från kinesiskt håll vore det tvärtom dumt att inte agera ombud för sin geopolitiska samarbetspartner på detta vis, eftersom det inte får några konsekvenser. Efter envisa förfrågningar från Finland och Estland, så medgav Kina i somras att New New Polar Bear orsakade skadan på Balticconnector.

Det rapporterades av South China Morning Post tio månader efter händelsen. Tidningen citerade vidare estniska myndigheter uppge att Kina inte ens svarat på Estlands juridiska begäran om assistans att utreda fartyg och besättning.

Risk för fler dåd

Av allt att döma kom såväl kinesiska fartyg som myndigheter undan helt utan följder, eller ens ersättning för kostnaden på kring 40 miljoner euro för att reparera Balticonnector. Tillsammans med det senaste sabotaget visar detta på hur Östersjöländerna – just som Taiwan – inte har utarbetat något effektivt svar för att stoppa denna form av hybridkrigföring.

Kring Taiwan används främst mudderverk och fiskefartyg för att förstöra undervattenskablarna. I Östersjön används fraktfartyg. I båda fallen kan kinesiska myndigheter skylla på misstag och förneka sin inblandning i påstått civila aktörers felsteg.

Divide and conquer

Liksom blev utfallet av gasledningen Nord Stream 2, som förstördes 2022, så syftar denna hybridkrigföring även till att sprida misstro mellan länder i regionen. Så hur kan Östersjöländerna hindra att något liknande sker i framtiden?

I ett gemensamt uttalande med försvarsminister Pål Jonson (M) sa hans litauiske motpart Laurynas Kasčiūnas att EU måste använda sitt nyaste regelverk för sanktioner mot sabotage av kritisk infrastruktur av denna sort.

Men inte ens då EU-diplomater förra veckan sa sig ha ”avgörande bevis” för att den ryska militären får drönare direkt från en fabrik i Kina, så lyckades EU:s utrikesministrar i ett efterföljande möte komma överens om sanktioner mot ett enda kinesiskt företag. Att en trasig kabel skulle medföra större möjligheter till sanktioner är knappast troligt, då länder som Ungern och Grekland kan stoppa gemensamma åtgärder från unionen på egen hand.

Sabotagen lär fortsätta

Det är oklart huruvida Östersjöländerna är beslutsamma nog att på egen hand utarbeta ett svar om en så viktig handelspartner som Kina nu klipper kablar längs med havets botten. Det enda som är säkert är att så länge reaktionen uteblir, så riskerar sabotagen att fortsätta.

Läs också:

Jojje Olsson: Ny nivå av handelskrig att vänta

Jojje Olsson: Volkswagens kinesiska dödskyss