Krönika Arbetsmarknad
John Skogman: Kommunala sommarjobb förstör Sverige – låt oss slippa detta gökbo
Sommaren närmar sig sitt slut och vi tänker alla tillbaka på våra härliga semesterveckor. Men om ni liksom jag spenderat några av dem i Sverige, så finns en klar smolk i bägaren. Bemötandet som man har fått stå ut med på sommarens alla smultronställen.
För på vartenda våffelkafé, i varje glasskiosk och souvenirbutik finns de – sommarjobbarna. Långsamma svenska ungdomar med en slapp attityd, obefintlig kunskapsnivå och total oförståelse för service. Som jobbar långsammare än en apoteksanställd, känner till sortimentet lika lite som SAS kabinpersonal och bryr sig mindre om intäkter än Systembolaget.
Offer för ett dåligt system
Men det är inte ungdomarnas fel egentligen. De är offer för ett system som gör att de mister chansen att utvecklas till karriärsugna go-getters eller kreativa entreprenörer. Eller ens normalfungerande serveringspersonal. Det verkar som om vi år efter år medvetet undergräver vår egen ungdoms framtid och sänker vår internationella konkurrenskraft.
Ja, jag talar om den till synes totalt meningslösa idén med kommunala sommarjobb. Det är kanske det mest anmärkningsvärda självskadebeteendet i modern svensk historia. För det är här inlärningen startar hos våra ungdomar, det är detta ”erbjudande” som blir deras första insteg på arbetsmarknaden. Härifrån har de med sig arbetsmoralen när de avancerar till jobbet i glasskiosken sommaren efter.
Låtsasjobben är en skandal
Att kommunen, vars primära uppgift är att främja medborgarnas välfärd, ska tilldela påhittade låtsasjobb till ungdomar som bara ser det som en enkel biljett till sommarens fickpengar, är i sig en skandal.
Istället för att stötta dem att utföra arbeten som faktiskt behövs i samhället, som att städa eller jobba på ICA, ger vi dem låtsasjobb med främsta syfte att ersätta fritidsgården under sommaruppehållet och sysselsätta ytterligare några kommunala tjänstemän. I bästa fall står de vid ett utebad och lånar ut badringar, i värsta fall spelar de instrument de lånat från Kulturskolan i en lekpark.
Hur kan det vara rimligt att skogarna fylls med tusentals thailändska bärplockare, medan våra ungdomar ”jobbar” med att spela fia med det lokala A-laget i färgglada fåtöljer utställda på ett förortstorg? Är det inte både ett fullkomligt resursslöseri och något av en skymf mot den nya generationen som faktiskt är i behov av värdefulla erfarenheter och kvalifikationer för att förbereda sig för framtida karriärer?
Hur föddes ens denna idé?
Kommunala sommarjobb är ett perfekt exempel på hur vi medvetet dränerar arbetsmarknaden på resurser som skulle kunna användas för att ge riktiga möjligheter. Lokala företag, som faktiskt har behov av kvalificerad arbetskraft under sommaren, blir snuvade på de billiga sommarvikarierna. Istället får vi ungdomar som är tränade i att vänta på att bli tilldelade en plats, istället för att aktivt söka och skapa sina egna arbetsmöjligheter.
Hur kom vi fram till detta bisarra system? Jag kan nästan föreställa mig en infiltratör från Sovjet under det kalla kriget som i hemlighet övertalade våra beslutsfattare att införa detta märkliga påfund. Strategiskt sänka den svenska arbetsmoralen och därmed produktiviteten. För om det verkligen var någon som ville se Sverige långsamt gå under, så har de lyckats över förväntan. Se bara på den svenska kronkursen.
Det är svårt att förstå hur någon, oavsett om de är utsatta för sovjetisk manipulation eller inte, kan tänka sig att ge alla ungdomar ett jobb utan några anspråk på kvalifikationer, intresse eller driv. Sanningen är så klart att det är svensk socialistisk politik i ett nötskal. Ge till alla utan krav och förvänta dig ingenting i retur, så att de lär sig att alltid luta sig tillbaka på någon annans bekostnad.
Ett gigantiskt gökbo
Den långsiktiga konsekvensen av detta system är att ungdomar lär sig en farlig illusion – att jobb är något som man får genom att bara fylla i en blankett och inte genom att faktiskt arbeta för det. Detta skapar en grogrund för en känsla av rätt att bli serverad på silverfat, vilket på sikt leder till hög ungdomsarbetslöshet. Det är som att vårt samhälle har blivit ett gigantiskt gökbo där passiva individer förväntar sig sina behov tillgodosedda, medan resten ser på hur vår arbetsmarknad förstörs.
Vi måste börja ställa oss frågan: Är detta verkligen ett vettigt sätt att använda resurser för att förbereda våra ungdomar för arbetslivet? Eller är det bara ytterligare ett sätt att snygga till sysselsättningssiffrorna istället för att försöka skapa meningsfulla och utvecklande arbetsmöjligheter?
Vi borde inte fokusera på att ge jobb, utan på att ge riktiga erfarenheter och en förståelse för arbetslivets förutsättningar. Det kommer att förbereda våra ungdomar för en konkurrensutsatt arbetsmarknad. Vi måste sluta se våra ungdomar som passiva mottagare av enkla (eller helt meningslösa) sysslor och istället utmana dem att söka och själv skapa verkliga möjligheter.
Annars kommer vi fortsätta att betala för vår egen kortsiktiga politik – ett samhälle där den unga generationen är förlorad i en bubbla av orealistiska förväntningar och bristande arbetsmoral. Och där man alltid kommer att få stå och sucka över bemötandet i glasskiosken.
John Skogman, daytrader som tidigare jobbat på Remium, Kaupthing och gjort en FN-sväng i Kosovo. Idag är han mest känd för att han driver Börspodden.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor