Jag har varit i Italien

För drygt en månad sedan var jag i norra Italien. I förra veckan var jag förkyld. Italiensemestern skedde innan coronaviruset fick ordentlig spridning i landet, dessutom i en region, Sydtyrolen, som inte tillhörde det primära riskområdet. Förkylningen var av det lättare slaget och gick snabbt över. Trots det satt jag och googlade ”symptom corona” och på redaktionen syntes bekymrade miner över min snuva.

Ungefär så uppfattade jag också aktiemarknadens reaktion när den till sist började bry sig: Tänk det värsta och ha en säkerhetsmarginal som inkluderar också det mindre sannolika. Jag är dåligt bevandrad i läran om epidemiers spridning och har svårt att bedöma risken för en pandemi som får världsekonomin att långvarigt gå på tomgång. Många tycks mer luta mot att det handlar om hack i vinstkurvan några kvartal. Med det scenariot skapas köplägen – förutsatt att man nu inte tyckte att börsen var övervärderad före coronafrossan.

Säkert är att ingen vet säkert. Inte heller Pricers vd Helena Holmgren, intervjuad i det här numret. Med hälften av produktionen och en stor andel av underleverantörerna i Kina är frågan högt på hennes agenda. Hon är förhoppningsfull, produktionen är trots allt i gång. Men det räcker med ett coronafall på en fabrik för att ändra på det.

Pricers vd Helena Holmgren säger att hon nått toppen tack vare stöd från manliga förebilder. Det ger hopp.