Ivar Arpi: AI avslöjar hur vinklad journalistiken om Israel är  

För att få ett svar bestämde jag mig för att låta en ChatGPT-agent analysera svenska journalisters bevakning av konflikten. Resultatet? Inte särskilt överraskande, men ändå ganska talande. 

Jag bad ChatGPT att analysera tweets, artiklar och radioframträdanden från några av Sveriges främsta Mellanösternkorrespondenter och kommentatorer – från den 7 oktober 2023 till den 9 oktober 2024.

De personer som granskades inkluderade Anders Persson (statsvetare vid Linnéuniversitetet), Rouzbeh Parsi (Utrikespolitiska institutet), Samar Hadrous (Mellanösternkorrespondent på SR), Cecilia Uddén (Mellanösternkorrespondent på SR), Emma Bouvin (Mellanösternkorrespondent på DN), Johan-Mathias Sommarström (Mellanösternkorrespondent på SR), Aron Lund (analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut), och Magnus Ranstorp (terrorforskare vid Försvarshögskolan).

Allt deras material om Israel–Palestina-konflikten analyserades utifrån två centrala kriterier: 

1. Vem som fick agens. Vilken part beskrevs som drivande eller ansvarig för händelserna? Var det Israel? Hamas? Iran? USA? Eller fanns det en balans i hur ansvar fördelades? 
2. Säkerhets- och humanitärt fokus. Hur diskuterades Israels säkerhetsbehov och palestiniernas rätt till skydd och självständighet? Var rapporteringen centrerad kring palestinska civila och deras humanitära situation, eller fick Israels behov av säkerhet också tillräckligt utrymme? Här bedömdes om journalisten gav lika stor vikt åt båda parters behov, eller om fokus huvudsakligen låg på den ena sidans offer. 

Utifrån dessa kriterier analyserade ChatGPT respektive persons bias och delade ut poäng på en skala från 1 till 10, där 1 betyder ”helt neutral” och 10 står för ”totalt vinklad”. 

Parsi lutar åt palestinierna 

Resultatet visade att flera journalister och experter som förväntas ge en objektiv bild ofta lutar kraftigt åt ena hållet.

Rouzbeh Parsi, programchef för Mellanösternprogrammet vid Utrikespolitiska institutet, fick en bias-poäng på hela 9,0. Hans texter visade en tydlig lutning åt palestiniernas fördel, med mycket liten diskussion om Israels säkerhetsbehov, så gott som alltid i linje med iranska regimens intressen.

Samar Hadrous, mellanösternkorrespondent för Sveriges Radio, fick 8,5, där hennes rapportering ofta fokuserade på den palestinska civilbefolkningens lidande utan att ge motsvarande utrymme för Israels säkerhetsutmaningar.

Cecilia Uddén, också mellanösternkorrespondent för SR, landade på 8,0, med ett starkt humanitärt fokus på palestinska offer, inte heller hon med något motsvarande perspektiv på Israel. Emma Bouvin, Mellanösternkorrespondent för Dagens Nyheter, hamnade på 6,0 – en något mer balanserad position, men fortfarande med en tendens att lyfta fram just palestinska perspektiv. 

Vissa kommer ut bättre

På andra sidan spektrumet återfanns analytiker som Aron Lund (2,0), som arbetar vid Totalförsvarets forskningsinstitut, och Magnus Ranstorp (2,5), terrorforskare vid Försvarshögskolan. Deras rapportering var mer balanserad, där de lyckades kombinera Israels säkerhetsutmaningar med de humanitära konsekvenserna för palestinierna.

Johan-Mathias Sommarström från SR hamnade på 4,0, vilket speglar en något mer nyanserad rapportering men med viss tonvikt på de humanitära frågorna. Anders Persson, statsvetare vid Linnéuniversitetet, fick en poäng på 2,8 – en saklig och balanserad framställning där folkrätt och rättigheter spelade en central roll. 

“Arpi är kritisk mot FN” 

Analysen visar tydligt att vi kanske inte kan lita på flera av dem som har till uppgift att ge oss sakliga och balanserade nyheter och kommentarer om Israel-Palestina-konflikten. Att den mest vinklade av dem alla, Rouzbeh Parsi, leder Utrikespolitiska institutets Mellanösternprogram är minst sagt oroväckande. 

Men det hade varit rättvist mot ovanstående om jag inte inkluderade mig själv i analysen, enligt samma urval och kriterier. Jag fick 8,0 eftersom jag enligt ChatGPT-agenten: 

“Arpi stödjer Israels säkerhets- och självförsvarsåtgärder och är kritisk mot FN och vänsterrörelser. Han erkänner palestinska lidanden men framställer ofta Israel som den försvarande parten. Hans kritik mot vänsterns partiskhet ger hans texter en politisk ton, och även om de är emotionellt engagerade kan de ibland sakna nyanser.”

Eftersom jag inte är korrespondent eller nyhetsreporter är jag inte jätteförvånad, förutom av att algoritmen tyckte att jag var mer vinklad än Björn Wiman (7,8).

Borde inte den AI man tränat vara lojal mot sin herre? Det var ju jag som ställde upp kriterierna, vilket tyder på en oerhörd balans och självinsikt!

Det här visar tydligt att vi inte kan lita på robotarna… 

Och inte på så många mellanösternkorrespondenter heller, vad det verkar.