Ingen kan göra allt men alla kan göra ingenting

I det senaste riksdagsvalet 2018 deltog 87,2% av dem som fick rösta. Det är det högsta valdeltagandet sedan 1985. Åren efter valet 2014 hade varit politiskt struliga, med decemberöverenskommelsen och regeringskris. Kanske var det därför fler än på länge ville lämna sin röst. Resultatet i valet 2018 gjorde inte precis att knutarna löstes upp. Det tog fyra och en halv månad att fixa en regering och det är inte länge sedan det pratades om extraval igen.

“JAG BRYR MIG INTE”

Demokratin är, precis som pistolen, elvispen och hinken, ett redskap. Den vill inget. Den är till och med så likgiltig inför sig själv, att den kan avskaffas om 51% vill det. En rent nihilistisk hållning. Få saker säger ”jag bryr mig inte” lika tonårstrotsigt som demokratin.

Det brukar påpekas att ett högt valdeltagande ger hög legitimitet åt resultatet. Det stämmer säkert men spelar det någon roll? Vinnaren i ett franskt borgmästarval, där valdeltagandet ligger på 38%, är lika mycket vinnare som den som vann det svenska riksdagsvalet 2018. Vem det nu var, är det någon som minns? Det fanns ingen vinnare? Jag vet inte hur snacket går i Frankrike men i Sverige är det väldigt viktigt med hög legitimitet. Vi älskar verkligen våra val. Vi älskar demokratin. Vi älskar processen. Och att inte rösta är ett av få tabun som faktiskt finns kvar.

VAD ÄR I HINKEN?

2018 (och 2014) fick vi precis det resultatet vi bad om och ingen kan ifrågasätta det. Synd bara att resultatet har varit en objektivt sett dålig produkt. En medioker utkomst rent tekniskt. Svajig, nyckfull och underpresterande. Ja, de två senaste riksdagsvalen har gett oss undermåliga resultat. Hade svensk politik de senaste sju åren varit en sak du köpt på nätet, hade du skickat tillbaka den. Hur hög legitimitet den än har.

Tidigare i texten jämförde jag demokratin med en hink. Det är en rätt bra liknelse, om jag får säga det själv. Hinken kan bära kluckande, friskt vatten från en källa, så att du kan brygga dig en härlig kanna med kaffe. Hinken kan också fyllas med skit och ställas så den balanserar uppe på en lite öppnad dörr och töms över den som öppnar dörren.

JAG TÄNKER SKOLKA

Jag har bestämt mig för att inte rösta i nästa val. Och jag vet hur himla mycket vi älskar legitimitet via röstdeltagande i det här landet så jag hoppas att vi blir många som inte röstar. Så många att själva systemet skakas i grunden. Och eftersom det här är Sverige, så lär alla politiska bedömare se allt under 75% som ett bevis på att det sjunde inseglet är brutet. Det borde vi kunna fixa! Skakningarna börjar nog redan vid 80%-strecket.

Men måste man inte rösta då? Nej, och håll i dig nu, man måste faktiskt inte det. Kampen för demokrati har varit lång och hård. I många länder är det fortfarande långt till fria val. Folk har dött för rätten att kunna rösta. Men du måste ändå inte rösta.

Röstskolk är inte ett brott i Sverige. Det är det faktiskt i en del länder. Belgien, till exempel. Landet som innehar världsrekordet i ”tid utan att kunna bilda en regering” med imponerande 18 månader efter valet 2010. Väldigt legitimt valresultat! Och väldigt dåligt.

SVAGARE ÄN VICHYVATTEN

Jag tänker inte rösta eftersom jag inte vill bidra till legitimeringen av resultatet. Min tanke är därför denna: Kanske kan ett rekordlågt valdeltagande skapa en debatt som i förlängningen kan leda till något bra. För just nu är svensk politik inte bra. Det behövs en debatt som tjuvkopplar debatten. En yttre faktor som inte är tjafs, käbbel eller partinarcissism.

Partierna i Sverige borde vara starka varumärken. Eller hur? Tydliga och framåtblickande. Med en uppsättning av funktionella och rationella attribut som särskiljer dem åt. Unika snöflingor. Men jag har lättare att förklara för mig själv vad olika varumärken i kategorin ”kolsyrat vatten utan smaksättning” står för än vad de politiska partierna står för.

Centern? Ja du. En del vill väl bara se världen brinna, gissar jag.

Vem kan i ärlighetens namn koppla något parti till en ideologi eller ens en hållning idag? Visst, Sverigedemokraterna vill ha ner invandringen till noll och inget. Men det vill ju Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna också. Vänstern är relativt tydliga genom att vara det som sossarna brukade vara. Höj skatten, hit med löntagarfonderna igen. Ungefär. Jag chansar lite eftersom det är så otydligt. Centern? Ja du. En del vill väl bara se världen brinna, gissar jag. Sossarna verkar på en gång tycka allt och inget; det som är populärt på Facebook den veckan.

Och alla positionerar sig utifrån motståndare. Inte utifrån vad man vill själv. Det är ett ovärdigt spektakel med kappvändare och opportunister. Varför är man ens med i ett parti om man inte vill något? Klarar ingen att tänka en egen tanke? Kan ingen stå för något?

REBOOTA SYSTEMET

Man sviker inte bara löften, man är arrogant när man gör det. Politiken är så upptagen av sig själv att den inte märker något annat. Självtillräckligheten och skamlösheten är bedövande.

Jag fattar att A inte nödvändigtvis leder till B. Ett lågt valdeltagande kommer antagligen bara göra att partierna blir ännu ängsligare och ännu mer känslostyrda. Det finns kanske ingen väg ut ur detta. Eventuellt måste det till en hårdare krasch än ett 78-procentigt valdeltagande för att reboota systemet. Även om vi kommer ner mot franska lokalvalen siffror kommer någon utan vilja och visioner likväl att styra landet.

Men man kan få drömma, visst kan man det? Och kom ihåg att det stämmer att ingen kan göra allting. Men att alla kan faktiskt göra – ingenting.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.