Hemberg: ”Förtroendet för elbolagen är nere på 20-årslägsta”

Den breda elektrifieringen möter misstro, galla och gula västar hos svenska folket. Mitt i förtroendekrisen står energibolagen på jakt efter kompetens, mjukvara, miljarder. Hur kan folkets mistlur bytas till medvind diskuterar jag med några VD:ar.

Annat var det på 1850-talet. Landsvida projekt som Göta kanal, telefonnät, vattenkraft och järnväg följdes av spirande framåtanda. Flera av mina släktingar var med. Deras ritningar sjuder än idag av optimism. Då var ingenjörerna möjlighetens hjältar.

När Sverige nu rekordrustar och dubblar samhällets ryggrad i energi så viner däremot en påtaglig skepsis över villatak och radhuslängor. Allmänheten visar en ovanligt djup och tilltagande misstro mot elbolag, elnätbolag och fjärrvärme. Det visar årets rapport från Svenskt kvalitetsindex, som visar att förtroendet befinner sig på bottenlåga nivåer.

Stämmer den nedgörande kritiken?

”Het fråga” svarar en VD. Men hellre pratar vd:arna om elförsörjning, systemstabilitet och teknikinvesteringar… VD-språket innehåller många fler gigawatt och miljarder än kundnöjdhet. Vad tänker du om era rekordlåga kundbetyg, upprepar jag.

”Frustration” säger en VD. ”Våra egna mätningar visar mycket högre nöjdhet”. Forskarna på kvalitetsindex ryter genast ifrån. VD:arna är i en förnekelsefas. Kvalitetsindex utgår ifrån hela publicum; 10 000 intervjuade elkunder. Nöjdheten är lägst på 20 år. Allt fler knyter näven i fickan.

”Orsaken till kritiken är höga priser”, enas VD:arna nära unisont. Svaret kan däremot vara en slug återvändsgränd. För inte vilar deras anseende i knät på världspriser som de knappast kan påverka, på en piedestal utom räckhåll.

Är energi extra priskänsligt?

Priset är inte problemet, enligt forskarna på kvalitetsindex. En rad andra branscher har höjt priserna väsentligt mer utan att krascha i folksjälen. Läs matkedjor, byggjättar, försäkringsbolag, telekom, bolån… Det är blott energibolagen som prenumererar på svenska folkets djupaste tvivel. Mitt i en episk elektrifiering.

I stället borde en annan prislapp var under lupp. Det handlar västvärldens konsumenter. Två kriser; pandemin och inflationen, har satt bibliska sår i hushållskassorna. Köpkraften är kapad. Bostadspriser är i limbo. De magra åren kommer dessutom att hålla i sig. Först om åtta år väntas köpkraften återvända till forna toppnivåer.

Men varför vänder då hushållen sitt vrede mot just energibolagen?

För misstron mot energi och ekonomi har gjort armkrok. De är bägge två abstrakta och komplexa. De är såta vänner i köksbordsrealismen. Särskilt i en sval distansrelation som fjärrvärme och el. Här prickar energibolagen flera epitet för en genuin missnöjesvåg. Och på energibolagen har tekniken prio.

Därför kan elens priser och polemik spira vidare hand i hand med uppförsbacken i svenskarnas köpkraft.

Få kunder väljer fasta avtal

Svenskarna behöver förmodligen prisprognoser, något energibolagen menar att de inte kan leverera.

Även det som borde kunna öka nöjdheten och sänka avgifterna kan bli krokben. Ett sådant stavas effekt-tariff. Det kan bli branschens nästa sura piller och nya rutschkana i förtroendet. På samma tema har få kunder fasta elavtal. Naturligtvis borde svenskarna ha dem. ”Jag har alltid 5-årsavtal”, medger en VD. Bland kunderna är det däremot märkbart ovanliga.

Tre mindre svar i kvalitetsindex ger ändå en fingervisning. Företagskunderna är nöjda. För de har själva kompetens att förutse och förstå elfrågan.

Även de små energibolagen får höga betyg. För de möter kunderna mer nära och exakt i fakta, stöd och val.

Även nischade tjänster som Tibber, Bright, Flower och Solar briljerar.

När löften och leverans hänger tätt ihop toppar betygen. Ska ett mellanlager med tjänstebolag få energibolagen att slippa kundkontakten?

Vill ni slippa kundrelationen?

”Nej”, säger VD:arna. ”Vi jobbar intensivt på hemsidan, supporten, mätare, fakturor, filmer, annonser och sms”.

Svaret är rimligt och resonabelt. Kruxet är perspektivet. Det blir lätt en storbondes röst som ger sin bild av världen, medan kunderna önskar förstå sin skärva av verkligheten. Om bolagen ändå talade utifrån Svenssons plånbok. Bolagen känner ju kundernas misstag, missförstånd och missgrepp in i detalj. De behöver bara ta fram fakta, skruva 180 grader och tala svenska, om val och utsikter många år framöver. Och starta dialogen.

Här behövs ingen myndighet eller organisation. Tillit byggs i det vardagliga samtalet. Öppna bara dörren och delta i debatten och kritiken i radio, tidningar och sociala medier. Här finns en ständig invit att göra gemensam sak med allmänna samtalet. Bidra med fakta, lös frågor och visa vägen.

Lägg märke till att inget energibolag har talar ”energi och ekonomi” utifrån hushållens, industrins och kommunernas köksbordsrealism.

Vi är tillbaka till 1970-talets folkbildning. Den som fick mina föräldrar att byta ut oljepannan, isolera huset och fixa ventilationen. Ska vi elektrifiera samhället på riktigt måste vi ha folket med oss.

Med eller mot hushållens samtycke?

Ska hushållen delta i vår tids största elektriska samhällsomvandling med eller utan sitt samtycke?

Rådighet dyker ofta upp som ett nyckelord. Många lokala energibolag talar om att ha makt över sin situation. Att ge kunderna samma rådighet, borde ligga i korten.

Lägg till att flera rejäla elektriska fartgupp är i antågande. Cyberhot, klimathot och geopolitik står på kö. Kraven ökar på batterier, värmepumpar, elbilar, solpaneler, mätare och mjukvara. Här behöver hushållen lite grann förstå och mäta, appar, begrepp och val. Såklart är de stressade.

I Sverige har vi en historik med goda exempel på gemensamma svar på allmänhetens stora gåtor. Barnbidrag. Daghem. Studielån. Hyresrätter. Lågprisfonder. ISK-kontot. Pensionssystemet.

De har alla bidragit till trygghet i komplexa och långa skeenden. Nu är energi inte längre bara en teknik. Energi är en del av hushållens och samhällets ekonomi.

Det borde väcka någon VD ur slummern. Innan förtroendetåget helt lämnat perrongen.

Claes Hemberg, oberoende ekonom