Hemberg: Elektrifieringen hetsar hundraåriga vinstmaskiner 

Landets första elstation var en sensation. Den spred ljus och ruljangs i butiker och restauranger i Göteborg redan september 1884. Snart följde rader av städer och avkrokar med egna 450 elstationer. Guldåldern pågick i hundra år. Sedan ansågs elen färdig och blev smått bortglömd i årtionden. Fram till helt nyligen. Den slumrande stiltjen har i ett slag svängt till stormstyrka.

Väckarklockan var fjolårets regeringsbeslut att dubbla landets el-effekt. Lägg till nya krav, tekniker, balanser, lager och kapital. De länge eviga energibolagen ruskas nu i grunden. Av de forna 450 kommunala energibolagen blir kanske 40 kvar. ”Antagligen färre”, ler VD:arna i mjugg. I samma andetag väcks hopp om nya lösningar, teknikval och affärer.

Dubbla eller dräneras

Plötsligt ska allt pluggas in: vind, batterier, sol, laddstolpar, vätgas och även AI-tjänster. Allt ska surfa på vågen av ohejdbar digitalisering. ”Det blir brutalt.” I branschen klämtar larm om kompetensbrist, konkurrens, cyberhot och kulturkrockar. ”Vi behöver alla 25-åriga programmerare. Men de vill ha 90 000 kr i månaden”.

I stormens öga står hundratalet små kommunala energibolag. Vi talar om evärdliga kassakor. Pengaflöden som nu kan bli en kostsam ebb. Det är inte första gången. Senast vid millennieskiftet sålde 56 energibolag av sin fjärrvärme. Nu kan elnäten och fiber bli nästa till avräkning.

Det behövs 900 mdr kr för att rusta elnäten. Särskilt pressade är den långa svansen av små elbolag. Två av tre bolag har färre än 15 000 kunder. ”Många är för små för att ens samarbeta.” Hellre minns kommunalråden de omsusade Falbygdens energi, som såldes i tre steg för 114, sedan 269 och sist 1 000 miljoner. Färre minns att det var under fallande räntor och få nya krav. Idag står vägvalen på kö. Trots flera miljarder på bordet har Eskilstuna och Helsingborg wobblat kring sina försäljningar. Små elbolag med tom kassa och lång kravlista får svårare att välja. Därför kan en rad tidigare klenoder snart nå säljlistan. Det är ändå den lilla frågan.

Hoppfullt eller förgängligt

Ett gammalt pussel gör sig påmint. Elbolagen har ofta även fjärrvärme, vatten, avfall, fiber, gatubelysning och sopor. Därför blandas gärna säljtankar med samarbeten. Eller att banta bolaget in på märg och ben. En VD i glesbygden ser det senare som ett lågriskval.

”Vill vår industri dröjer det fyra års beredning och fyra års bygge. Inte ens laddstolpar växer av sig självt. Vi tar inga risker. Efterfrågan får styra”.

Här kan den nya elektrifieringen slå bakut, med högre nätpriser, protester och avfolkning. Stämningen är samtidigt brysk. Grannkommuner storsatsar med gräddan av leverantörer, teknik och expertis. Där hotar istället en skärva av 900 mdr kr ge inflation av episka mått.

Norröver är de ett årtionde före. Där råder redan revansch, elöverskott och elintensiva industrier. Ylva Andersson, VD Jämtkraft, ser Sverige som växande global bränsleproducent.

”Vi har el, vatten och luft, från forsar och skog. Vi kan med Uniper göra e-metanol till världens fartyg och flyg. En annan väg är konstgödsel. Hela Sverige kan delta till bättre klimat, jobb och ekonomi.”

Skellefteå Krafts VD Joachim Nordin växlar upp. 

”Vi har 28 vattenkraftverk och 126 vindsnurror. Förädla elen är nyckeln. Så skapar vi nytta, jobb och vinstmarginaler. Därför välkomnade vi Northvolt och många andra bolag. Med partners som OKQ8 har vi byggt laddstationer i alla svenska städer.”

Nordins nästa önskemål är elektrifieringens eget universitet till Skellefteå.

Smärtgräns eller samarbeten

Söderut diskuteras en särskild gräns. ”Smärtgränsen är 100 000 hushåll”, säger flera VD:ar. För att nå skala, digitalisering och samarbeten. Mitt i frågan står Fridolf Eskilsson, VD Jönköpings energi.

”Även vi med 57 000 hushåll är för små. Kraven kommer bara att växa, från kunder, teknik och nya affärsflöden. Vi måste tänka om och tänka nytt i allt vi gör. Samarbeten är en viktig väg framåt”. 

Därför utvecklar de laddstationer för lastbilar med trafiknaven Helsingborg och Västerås. Samtidigt utvecklar de digitala tjänster med Öresundskraft och Umeå energi. Anders Östlund, VD Öresundskraft, delar i sin tur redan fjärrvärme med grannkommuner. De har investerat i fem el-startup. De bygger Mer-laddstationer med Östersund och Linköping. ”Energisystemen förändras snabbt, kräver nya förmågor och en massiv satsning på utveckling. Därför jobbar vi tajt tillsammans med andra som delar samma ambition.”

Behovet eller hotet

Elektrifieringen ifrågasätter även gamla monopol. Kommuninvests VD Katarina Ljungqvist möter många bolag. ”De stora energibolagen är väl medvetna om att de har en viktig roll i omställningen. De mindre bolagen kan behöva mer stöd. Sedan kommer lösningarna se mycket olika ut.”

I Västra Götaland växer redan nya fordonsindustrin och 49 kommuner arbetar ihop om elektrifieringen. I regionen är Helena Lundberg Nilsson, utvecklingsdirektör. ”Vi får inte stanna vid teknikprat. Vi måste tala om det konkreta behovet och hotet med sen omställning. Utan ny el och effekt kan 10 000 jobb gå förlorade. Redan de närmaste fem åren.”

Brist på kärnkraft gör nu ifrågasatt vindkraft till havs till en självklarhet.

Nya krav kan även få helt nya svar. Kungsbacka fick nyligen en batteripark motsvarande 4 000 hushåll. Den ska balansera in elen från sol, vind och över dygnet, lovar Ellevio. En liknande lösning är på gång i Mölndal. Flera hundra lär behövas. Kanske är tekniska kliv enklare, en bit bort från den egna kärnverksamheten. Några som däremot aldrig nämns av VD:arna är energijättarna Vattenfall, Fortum och Eon. ”Den byråkratin avhänder vi oss. Vi löser kundernas vardag. Här, nu och många år framöver”, säger en person.

140 år har elen strömmat. Fortfarande lyser det i ottan från första elstationen på Kyrkogatan 31 i Göteborg. Men nu serveras mest kaffe där, på Bar centro. Allt under god belysning.

Claes Hemberg, är oberoende ekonom och tidigare sparekonom på Avanza.