Hemberg: Eldrivna ekonomin ändrar våra affärer

Oljan bar länge ett mystiskt skimmer. Energirik och närmast gratis sprutade den upp i fattiga ökenländer. Som hand i bilhandsken på vår motorålder. Den rann också smidigare än kol och kox i våra pannor, fartyg, industrier och kraftverk. Så blev oljan vår kronjuvel i 1900-talets tillväxtsaga. Fram till ungefär nu.

Elen är en helt annan story. El är både dyrare, billigare, kraftigare och svårare. Elektriciteten är ingen 300 miljoner år gammal råvara, som vi bränner upp. El i en ledning är människans egen uppfinning. Vi talar om energisystem, där elektroner flyttar enorma energier i ljusets hastighet. Vi kan känna oss lite som el-gudar, när kraften skapas och försvinner i samma millisekund några hundra mil bort. Den eldrivna ekonomin ställer dock flera nya frågor.

Från mekanik till mjukvara

Explosionsmotorns muller må ha tonsatt vår tillväxt, med oljecowboys och diktatorer i sadeln. Elen däremot är i strama tyglar på naturlagar. Därför är den tyst och exakt. Därför blir mekaniken mindre viktig till förmån för mjukvaran. Vi kan äntligen definiera tid, rum och pengar längs samma linjal. När sensorer, kameror och mjukvara mäter och vägleder processer i hela kedjan samtidigt. Likt kodremsan från programmeraren känner in och styr värmen i miljontals hushåll. I elekonomin framstår mjukvaran och elen som varandras såta syskon.

RäntaKrönika

Hemberg: Vår kris är nu

Exempelvis vill jag koppla upp min värmepump att jobba efter elpriset och väderutsikterna. Om bara någon fixar det. Nackdelarna här stavas förstås buggar och cyberhot. En frys stannar och förstör ovärderlig forskning. Eller cyberterroristen som stoppar lönerna från 126 myndigheter och stänger ned en matkedja.

Från lokalt till nationell skala

Snart slipper vi oljans ojämna pris hos diktaturer. Vi slipper även förspilla liv i krig och djuphav. Inte för inte bär oljemuseet i Stavanger en aura av värdig kyrkogård.

Elledningarna med sin ljushastighet skänker ny lycka och förbannelse. När hela nätet måste balanseras varje millisekund, kostar det enorm infrastruktur. Visst finns batterier, men ryggraden är direktverkande el från lokal vattenkraft, vind och kärnkraft. Allt för att vinna skala. Så minskar elen inte bara spillet, utan minskar geopolitiska oro, antalet läckande oljetankers, sprängda oljeledningar och privata arméer. Baksidan är mer lokalt budgetbråk och lokal el-regionalism.

Från tillfällighet till tillit

Jämför gärna med 1860-talets järnväg. Den kopplade ihop städer, affärer och hela folkhemmet. Samtidigt fick vi modern blick för tid och arbete. Nu händer det igen, med en räls av elektroner.

Ett glesbefolkat land är ingen fördel, men tilliten till samhället är en svensk superstyrka, för att bygga en fullt ihopkopplad el-stat. Elen har också ett eget aktuellt mästarbrev i rockärmen, i förutsägbarhet. Glöm dieselmotorns 22 000 krånglande delar. Elmotorn, liten som en fotboll, rullar bekymmerslöst i årtionden. Frågan om upptid är död. Affärsmodellerna ska sträcka sig över årtionden. Mekanikern i blåställ får skola om sig, för här efterfrågas en finanstjej. Eller som en lagerchef nyss berättade för mig, om hur överskottsvärme blivit el och värme till den lokala simhallen. Hon fixade det, med lite mjukvara, värmeväxlare och kabel. Gnället från lokala pelletsverket får vi bortse ifrån.

Från produkt till nytta

Optimum blir inneord. Fords löpande band lever i elfabriken med vidare sträckning; från råvara, produktion, lager, ut till kund och åter i återvinningen. Varje vara följs simultant. Därför är kvantdatorn här väldigt välkommen.

Affärerna kan också ändra fokus från produkt till nytta. När kundens sista droppe av elbehov öppnar vattenmagasinet, eftersom mjukvaran känner in efterfrågan och styr produktionen i samma nano-nu. Då är vi inte längre händerna på global energitillgång utan lokal efterfrågan. Stryk Marx produktionsfaktorer, för här är det kundnyttan som sätter priset mest akkurat. Här borde naturligtvis min elbil ladda utefter min resekalender och lokala elpriser. Om någon bara fixar det.

Från punktvis till flöde

Svårigheterna utveckla elens affärsmodeller märks kanske tydligast just nu i Volta, Polestar och Cake.

I den eldrivna ekonomin slutar vi även med enstaka betalningar. Den strömmande affären förväntar sig flödande betalningar. Kapital blir då mer en källa som garanterar ett flöde. Likviditet blir stommen i affären och kontinuitet är det nya kapitalet.

Behovet av sådana nya kapitalströmmar syns redan hos Scanias och Volvos ellastbilar. Då att köpa ellastbil kostar tre gånger mer. Driften blott kostar hälften. Livslängden samtidigt är fyra gånger längre. Med andra ord behövs mycket kapital i början och lång betalning över två årtionden. Vem ska äga den är ett vägskäl. Kanske en ellastbils-obligation kan bli en valuta, för att matcha den utdragna el-världen.

Synen på arbete lär också skruvas en del. När ellastbilen blir mycket dyrare så blir chaufför och energi förhållandevis billigare. Rationellt blir då mindre fordon som rullar oftare. Trafik dygnet runt blir snart logiskt, för såväl ellastbilar, elflyg eller elbilar. Eftersom räntan tickar dygnet runt. I ett 24/7-samhälle får det oss jämnare försörjning och flöden. Med en mjukvara som spindeln i nätet. Plötsligt gifter sig elflöden, dataflöden och kundflöden på ett närmast filosofiskt vackert sätt.

Uppfinnaren Faraday måste fnittra i sin grav. Hans elmotor från 1821 är sig lik. Skillnaden är krimskramset. Efter 200 år har vi lagt till lite infrastruktur, mjukvara, affärsupplägg och långt kapital. Om någon bara fixar det.

Claes Hemberg, är oberoende ekonom och tidigare sparekonom på Avanza.