Hämnden är ljuv, för en VD som varit på dekis

Warren Buffet har sagt något i stil med:

“När en företagsledare med briljant rykte tar sig an ett företag med problemrykte så är det företagets rykte som förblir intakt.”

Storbanker har ett problemrykte. De hör sällan till de mer beundrade företagen. Skandaler och kreditförluster varvas med oförmåga att matcha nya konkurrenter. Få imponeras eller inspireras av storbankens företagskultur eller kundrelation. Desto mer intressant när den kanske segaste storbanken av dem alla, Nordea, verkar vakna till liv och notera vissa förbättringar.

Det är i alla fall vad aktiemarknaden tycker sig ha uppfattat under VD Frank Vang-Jensen. Det är extra intressant eftersom Vang-Jensen dessförinnan fick sparken som VD för Handelsbanken under ganska förnedrande former.

REVANSCHISM LÖNAR SIG

Hur är det om vi tittar på andra företagsledare som också åkt ut i kylan för att sedan göra revansch? Det mest episka exemplet är väl Steve Jobs (1955-2011) som 1985 fick sparken från jobbet som VD för Apple. Jobs sysslade sedan med annat i ett decennium och grundade bland annat Pixar. För att sedan 1997 lyckas komma tillbaka som VD för Apple. Då var äpplet en halvrutten fallfrukt som var blott veckor från konkurs. The rest is history.

Internetkonsulten Mind var en av dotcom-kraschens sämre bolagsbyggen. Det sades inte mycket snällt om Minds VD Jörgen Larsson. Vi med hästminne höll Mind-härvan emot Stillfront när det bolaget börsnoterades med Jörgen Larsson vid spakarna. Det var fel. Stillfronts aktie är en tiodubblare sedan noteringen 2016. Med ett börsvärde på 30 miljarder för Stillfront får man förmoda att Jörgen Larsson lärt sig ett och annat på sina misstag från Mind.

FRÅN RÄTTEN TILL TOPPEN

En som hade mycket att revanschera var Anders Lönner (1945-2018). Lönner var entreprenören bakom läkemedelsbolaget Meda som såldes till USA för över 80 miljarder. Dessförinnan fick Lönner sparken från en hög direktörspost på Astra och dömdes även till fängelse för bedrägeri mot sin arbetsgivare, men friades i hovrätten. Lönner var kontroversiell genom hela sin karriär men de långsiktiga ägarna i Meda klagar nog inte.

Andra revanschister som åtminstone varit kontroversiella är Sven-Olof Johansson och Erik Penser. Båda stod på ruinens brant efter 1980-talets excesser men lyckades komma ur alla rättstvister med delar av förmögenhet och heder i behåll. För att därefter återuppbygga miljardvärden åt sig och sina medinvesterare.

En som aldrig varit uppe i rätten men kanske nära är SBB-grundaren Ilija Batljan. Senast var det 2020 i samband med en omskriven insiderutredning där Batljan dock avfördes från alla misstankar efter en tid. Men startpunkten för SBB var när Batljan fick sparken som vice VD för statliga Rikshem. Då hängde graverande uppgifter i luften. Rikshem gjorde en utredning som dock friade Batljan som då kunde gå vidare och starta SBB. The rest is history, som sagt.

OKLART FÖR VESTBERG OCH DAHLBO

Handbollsspelaren Hans Vestberg fick sparken från Ericssons VD-post sommaren 2016. Vestberg fick därefter jobb på amerikanska operatörsjätten Verizon och blev VD sommaren 2018. Efter snart tre år på posten är väl facit blandat. Aktien har gått halvdant men ingen verkar skylla allt på Vestberg.

Det är också för tidigt att bedöma Stefan Dahlbos insats som VD för Fabege. Dahlbo tillträdde i september 2019 som VD för Fabege och har sedan haft en pandemi och befarad kontorsdöd att hantera. Dessförinnan var Dahlbo VD i tre år för Byggmästare Ahlström. Här gjorde Dahlbo ett bra jobb men man kan väl ändå säga att bordet var väldukat i form av attraktiva (för investerare mer än de boende) miljonprogramslägenheter i Botkyrka. Poängen är i alla fall att Dahlbo hade sju svåra år bakom sig i form av HQ-krasch, personliga förluster och segdragna rättegångar.

POLITIKEN ÄR ANNORLUNDA

Utrymmet medger ingen längre utvikning men klart är att vad som är oförlåtlig inkompetens eller inte döms efter andra måttstockar inom politiken. Här är episka magplask ofta inget hinder för karriären. Inrikesminister Anders Ygeman kan äventyra nationens säkerhet och ändå få förnyat förtroende i regeringens innersta krets.

S-toppen Dan Eliasson har varit generaldirektör för Migrationsverket, Försäkringskassan och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt har även varit rikspolischef. I samtliga fall har hans eftermäle varit mycket dåligt och med en sannolik kostnad för samhället på tiotals miljarder kronor. Eliasson fortsätter dock att lyfta generaldirektörslön som om ingenting har hänt.

Vi ser väl något liknande nu i regeringsfrågan. I skrivande stund talar allt för att Stefan Löfven kommer tråckla ihop sitt V+JÖK-lag igen och bilda en tredje regering Löfven med stöd av såväl Vänstern som Centern. Den största revanschisten av alla är dock Donald Trump. Från arvtagare av miljardförmögenhet till konkurser, stämningar och fiaskon lyckades han sedan sol-och-våra ett halvt land till att ge honom nycklarna till Vita Huset. Världen är full av dårskap men nog är det lite mindre tokigt i näringslivet?

AFV KLÄTTRAR I MEDIARANKING

Avslutningsvis lite beröm till Affärsvärldens duktiga analysredaktion. I årets upplaga av Financial Hearings kända ranking av analytiker och ekonomimedia så får Afv mycket bra betyg. Det gäller dels enskilda aktieskribenter som Daniel Svensson, Madeleine Lundberg, Daniel Zetterberg och Björn Rydell. Men det gäller också Afv i sin helhet. När 300 beslutsfattare från börsbolag, institutioner och finansmarknad rankar ekonomimedia så kommer Affärsvärlden på en hedrande andraplats och vinner därmed över större redaktioner som SvD, Ekonomiekot, Direkt, Bloomberg med flera. Tidigare år har Afv legat på en fjärdeplats så ett kliv upp till silvermedalj är en markant förbättring. En viss rosa dagstidning abonnerar på förstaplatsen, om någon undrar. Med all rätt. Dagens Industri är väldigt duktiga även om de också har mer än 20 gånger större resurser än Afv. Men alla mår bra av hälsosam konkurrens. Och det hoppas Afv kunna erbjuda ännu mer av framöver.