Google eller George Washington?

Årtalet är oklart. Sanningshalten likaså. Men scenen är ett frukostbord i det nybildade USA någon gång i slutet av 1700-talet. Vid bordet sitter Thomas Jefferson och George Washington.Jefferson har nyss kommit hem från Paris. Han slår upp lite kaffe på ett fat och frågar Washington hur det kom sig att han gick med på att kongressen skulle ha två kamrar – både ett representanthus och en senat. ”Varför hällde du kaffet på ett fat?” frågar Washington tillbaka. ”För att kyla av det”, svarade Jefferson. ”Just så”, sa Washington. ”Vi häller våra lagar på senatens fat för att kyla av dem.”Det var så man tänkte då, att det kunde vara bra att saker och ting gick långsamt. De som skrev algoritmerna till våra demokratier utformade medvetet programkoden så; långa mandatperioder, oavsättliga domare, maktdelning, grundlagar som var svåra eller omöjliga att skriva om. Despoter i alla tider har alltid haft problem med de där algoritmerna, och ibland har de lyckats radera dem med hänvisning till något högre syfte eller akut problem: religion, yttre hot, inre hot. I dag, ett par sekel efter den moderna demokratins genombrott, är det teknologins oundviklighet som är argumentet.

– High tech utvecklas tre gånger snabbare än vanliga företag, och staten rör sig tre gånger långsammare än vanliga företag. Så vi har ett niofaldigt gap, sa Intels före detta vd Andy Grove en gång.

Budskapet var tydligt: om politiker och lagstiftare bara flyttar på sig ligger vägen till technopia öppen. För några år sedan, 2011, hänvisade Googles dåvarande vd Eric Schmidt till just Andy Groves uträkning när han förklarade varför gamla institutioner och lagar var föråldrade.

– Vi borde få ett säkert ställe där vi kan testa några nya saker och fundera ut vilken effekt de får på samhället, på människor, utan att sätta ut dem i den riktiga världen. I dag står det alltmer klart att det där säkra stället där techföretagen ska få utföra sina oreglerade fas 3-studier är samma sak som den riktiga världen. I den omtalade boken The Age of Surveillance Capitalism berättar Shoshana Zuboff hur främst Google och Facebook ständigt flyttat fram sina positioner och nu våldför sig på våra privatliv på ett sätt som hade varit otänkbart för bara 20 år sedan.

Zuboffs förklaringsmodell är lika enkel som briljant: vi medborgare är varken konsumenter eller varor i den nya ekonomin – vi är själva naturresursen. Varje gång vi använder någon av de kostnadsfria tjänsterna producerar vi någonting som Zuboff kallar behavioral surplus – vi ger företagen mer information än de behöver för att utföra sin tjänst. Det är det överskottet som de tjänar sina pengar på. Främst genom annonser, men också genom andra produkter.

Googles och Facebooks historia det senaste decenniet har i stort sett gått ut på att bevaka sina försörjningslinjer. När Google bygger ett fritt operativsystem för mobiltelefoner är det för att kunna fortsätta skörda våra beteenden och tankar – ingenting annat. Det intressanta med Zuboffs historia om det nya ekonomiska paradigmet är att det till stor del utvecklats av en slump. Efter dotcom-boomen tröttnade Googles investerare på att finansiera den ursprungliga hippiedrömmen om gratis och tillgänglig information för alla, så grundarna tvingades leta intäktskällor. I samma veva upptäckte den unge studenten Amit Patel att varje sökning producerade en massa collateral data.

Den datan, den informationen, var guldkrukan vid regnbågens slut. Det var den skatten som så många internetinvesterare hade hoppats hitta. Och det var Google som hittade den – när de behövde det som mest.Sedan dess har främst Facebook, men också Microsoft, Twitter, Facebook och de kinesiska internetföretagen gett sig in i övervakningskapitalismen. På sistone har också telekombolagen sett potentialen. Verizon, AT&T, Comcast och kanske även Telia har köpt på sig företag som gör det möjligt för dem att delvis byta affärsmodell; från att ta betalt för tjänster till att monetarisera personlig data.

Det handlar om så många företag att man nästan skulle kunna bygga ett Big Brother-index på börsen. Förmodligen har utvecklingen bara börjat. Och så småningom kommer det inte bli kul att vara vare sig människa eller ett hederligt företag. Men det finns hopp. Och det hoppet syns i övervakningsföretagens börsvärden. Sedan en tid finns en tydlig politisk risk inbakad i aktiekurserna. Kanske kommer vi att börja använda de lagar som har styrt våra samhällen framgångsrikt så länge nu. För det Shoshana Zuboff visar är att teknisk utveckling inte är ödesbunden. Vi kan till stor del välja viket samhälle vi vill ha. Vi kan välja om det är Googles eller George Washingtons algoritmer som ska styra oss.