Krönika Samhällsdebatt
Frihet, jämlikhet, systerskap
Häromveckan meddelade EU att man röstat igenom en lagstiftning om kvotering av minst 40% kvinnliga styrelseledamöter i noterade bolag över en viss storlek (Sverige anses dock ha kommit så långt att man fått undantag från regeln).
Förslaget väntas ge ”positiva effekter på kvinnors sysselsättning i de berörda företagen och hela ekonomin”. Detta är ju ett något udda argument om man har någon slags inblick i hur bolagsstyrning fungerar, det är ju nämligen inte styrelsen som anställer bolagets personal. EU:s regler är ytterligare en datapunkt på den ständiga överstatliga strävan att politisera företagandet.
TRÖTT OCH SVEPANDE SLUTSATS
Ett annat intressant argument från EU:s sida är att det låga antalet kvinnor i styrelserna är ett bevis på könsdiskriminering. Ett sådant argument skulle ju kräva att EU gjort någon slags genomgång av vilka kandidater som stått till buds och man vid valet av två likvärdiga kandidater aktivt diskriminerat den kvinnliga kandidaten. Annars är det ju inte diskriminering utan en urvalsprocess.
Det EU gör är i själva verket att blanda ihop lika möjligheter med lika utfall. Detsamma gäller stiftelsen Allbright som nyligen lämnade en rapport om jämställdheten (eller avsaknaden av densamma) i styrelser och ledning i svenska företag. Rapporten är värdefull såtillvida att den sätter siffror på att det fortfarande är betydligt fler män än kvinnor på höga positioner i näringslivet.
Problemet är att Allbright i sin ”analys” menar att orsaken till obalansen är en utbredd misogyn inställning till kvinnor (för övrigt kombinerad med en djupt rotad rasism) i hela det svenska samhället och därför även i näringslivet. En trött och svepande slutsats i linje med den intersektionella identitetspolitik som varit så populär att förfäkta på amerikanska universitet och på vänsterkanten i politiken.
ETT HAVERI FÖR SKOLAN
Frågan om obalansen mellan män och kvinnor i ledande positioner i näringslivet förtjänar en mer genomarbetad ansats än så om vi skall förstå de verkliga bevekelsegrunderna. Om man anstränger sig lite kan man finna följande:
Flickorna får en stark start i grundskolan då den de senaste decennierna formats för att passa just flickor. Något som lett till att flickorna har bättre betyg i alla (!) ämnen jämfört med killarna, även i ämnen som slöjd och idrott (praktiska ämnen har numera nämligen blivit teoretiska). Därtill får tjejerna i större utsträckning så kallade ”snällhetsbetyg” det vill säga betyg som är bättre än elevens resultat på nationella proven. För övrigt samma sak som friskolorna anklagas för visavi kommunala skolor.
Allt detta leder till att det är två tredjedelar flickor på i stort sett alla de mest attraktiva gymnasieutbildningarna och cirka 80% av tjejerna går ut gymnasiets teoretiska linjer med grundläggande behörighet medan det är cirka 65% av killarna som gör det. Flickornas snittbetyg ligger på 15,5 (av 20) medan pojkar går ut med 13,8 poäng. Att detta inte kan ses som något annat än ett haveri för skolan och ännu mer Skolverket är ju uppenbart, men det är inte föremålet för den här krönikan.
POLE POSITION FÖR KVINNOR
Tack vare de höga avgångsbetygen från gymnasiet ligger kvinnorna i pole position vad gäller val av högskolestudier. Så vad väljer man? Av de som examineras från högskolan är 36% män och 64% kvinnor (man kan fundera på hur diskussionen gått om förhållandet varit det motsatta). Det är dock stora skillnader inom olika områden. Kvinnor är i stor majoritet inom till exempel Pedagogik & Lärarutbildning (82%), Lant-/skogsbruk & veterinär (75%), samt Hälso- och sjukvård (83%).
Männen är relativt sett starkare inom Naturvetenskap, matematik och data (51%), Teknik & Tillverkning (61%) samt ekonomutbildningar (50%). Om vi tittar på de områden som sannolikt är rekryteringsgrund för linjechefs- och VD-positioner i ett företag (i första hand ekonomer och teknologer) är männen alltså fortfarande i majoritet.
Tittar man sedan på de yrkesval som till exempel ekonomer gör finns det även här tydliga skillnader mellan kvinnor och män enligt en undersökning gjord av föreningen Civilekonomerna. Medan männen oftare söker sig till branscher med högre risk men också högre lön som till exempel finans söker kvinnor oftare vad som definieras som tryggare alternativ till exempel redovisning och revision liksom även betydligt oftare till marknadsföring och kommunikation, något som kan förklara varför vi oftare ser kvinnor på dessa stabsbefattningar i företag.
DET VIKTIGA FÖRHÅLLANDET
Och det är i riskbenägenheten vi tangerar något viktigt. Att ta ett chefsjobb innebär att ta risk med större uppsida vad gäller lön och prestige men också större nedsida med minskad anställningstrygghet, otydligare arbetsbeskrivning och mer arbete. Om kvinnor är mindre riskbenägna än män (vilket informationen ovan antyder) är det alltså det förhållandet man behöver ändra på om man vill få fler kvinnor i linjebefattningar och VD-positioner.
En betydligt viktigare sak än kvinnliga styrelseledamöter är att det blir fler kvinnliga entreprenörer. Det talas också om att 10-15% av allt riskkapital gått till kvinnor historiskt. Detta är ju dock bara intressant om det är mer än 10-15% av alla entreprenörer som är kvinnor.
Jag har, vilket naturligtvis är anekdotiskt, de senaste 20 åren tittat på cirka 300 bolag som potentiella investeringar och endast en handfull av dessa har varit grundade av kvinnor. Den som säger att det därvid funnits någon diskriminering bland de som förmedlar bolag känner inte finansmarknaden speciellt väl, den diskriminerar inte så länge den får betalt. Snarare kommer vi tillbaka till viljan att ta risk (där det ju också finns notabla kvinnliga undantag).
HÖG HASTIGHET MOT LJUSNANDE FRAMTID
Men kanske är det en förändring på gång. Vid samtal med några av landets inkubatorer på universitet och högskolor har man idag på många håll minst 50% av företagen som är grundade eller medgrundade av kvinnor. Även program som Draknästet på bästa sändningstid med många kvinnliga sökande bidrar till att öka intresset för företagande och entreprenörsskap.
Vi har alltså nu satt oss på ett höghastighetståg mot en ljusnande framtid (även om Allbright och EU kanske vill ha en rymdraket) där kvinnorna kommer flytta fram sina positioner. Här kommer också dagens framgångsrika kvinnliga chefer och entreprenörer att ha en viktig uppgift att fylla som ledstjärnor.
Och kom ihåg, kvotering leder till mer kvotering. Det man bör kontemplera är vad det nuvarande fokuset på kvinnor kommer att innebära om säg 20 till 30 år i kölvattnen på den ojämlikhet som finns i det svenska utbildningssystemet. Kommer vi, som vi ser i USA idag, ha en grupp arga män som inte kände att de fick chansen? Allt detta är en finstämd balansgång och en diskussion som är värd ett bättre öde än att rangeras in slentrianmässig identitetspolitik.
Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor