Fredric Thunholm: Varför privatiserar vi inte försvaret?

Jag kan inte mycket om försvarspolitik, men nu är det svårt att undvika debatten om densamma. Jag noterar, till exempel, att vi nu kastar allting kopplat till kurderna under bussen, för att imponera på Turkiet. Och varför inte?

Man kan såklart hävda att kurderna förtjänar vår eviga tacksamhet för att de räddade hela världen från den vidriga terrorsekten IS. Samtidigt var det ju flera år sedan. Hur länge ska man kunna leva på gamla meriter, egentligen?

BILLSTRÖM MOT STRÖMMEN

Dessutom underströk utrikesminister Tobias Billström häromveckan att Turkiet faktiskt är en demokrati. En åsikt han är ganska ensam om, utanför Turkiet. Bra! Vi har en utrikesminister som tänker självständiga tankar. Den globala åsiktskorridoren kan verkligen vara smal ibland.

I The Economists demokratiindex får Turkiet 4,35 av 10 och man klassar landet som hybridregim, vilket är snäppet sämre än demokrati med anmärkning. Turkiet hamnar på plats 103 i världen. The Economist kanske inte är en renodlat marxistisk tidskrift men tydligen låst av politiskt korrekthet. Freedom House ger Turkiets demokrati 32 av 100 poäng och klassificerar lakoniskt landet som not free.

Att Billström går ut och stämmer i bäcken gör mig stolt som svensk. När ÖB sedan toppar med att välkomna kärnvapen på svensk mark, reser jag mig upp och gör honnör i riktning mot försvarsstaben. Försvarsbudgeten ökar nästa år, vilket den gjort varje år sedan 2013. En svensk tiger – och nu har tigern vaknat.

DET INTRESSANTA ÄR TYSTNADEN

Eftersom ironi är en svår konst är det bäst att klargöra några saker. Jag tycker det är skamligt att vi säljer ut kurderna för att smörja Erdogans ego. Billström gör oss till åtlöje globalt (inte minst i Finland, som inte var informerade i förväg om utspelet) när han kallar Turkiet demokrati. Är det värt det, för att skyndsamt få in Sverige i Nato? Personligen tycker jag inte det. En långsammare process med bibehållen integritet hade varit bättre.

Vidare gör jag inte honnör över möjligheten till kärnvapen på svensk mark, men tror inte att det blir aktuellt heller. Vad gäller försvarsbudgeten verkar det helt rimligt att den höjs och den borde höjas ännu mer.

Det om det, vidare nu.

Som så ofta i debatter av olika slag, är det som inte debatteras minst lika intressant. Till exempel frånvaron av en diskussion om privatisering av Försvarsmakten. När jag säger frånvaro, så är det just det. Total frånvaro. Den diskussionen finns helt enkelt inte. Vilket är märkligt, eftersom försvaret och privatiseringar, på vart sitt håll, diskuteras flitigt.

VÅLDSMONOPOLETS KOMPETENS

Det enda som dyker upp vid en googling är en tio år gammal artikel från Sveriges Radio Skaraborg, där Håkan Juholt beskyller den dåvarande borgerliga regeringen för att vilja privatisera försvaret. Det gäller en föreslagen besparing på 760 miljoner i vilken Försvarets materielverk, om den blir av, ska lägga ut uppdrag på privata aktörer.

Två saker kan noteras. Dels att enigheten var stor om att spara in på försvaret, inte tvärtom, för bara tio år sedan. Dels att Juholt använder ”hotet” om privatisering, som att det är något otänkbart och vansinnigt.

Jag kan såklart spekulera i orsakerna. Försvaret (och polisen) är de som administrerar statens våldsmonopol. Det är ett faktum – och det verkar vara ett argument mot privatiseringar. Men snarare borde det göra saken mer prekär? Valfrihet borde ge oss ett bättre försvar. Även i en nattväktarstat borde det vara naturligt att konkurrensutsätta verksamheten.

ACADEMI OCH ACADEMEDIA

Det politiska incitamentet för avregleringen av utbildningsväsendet, är att utbildningen (av barn och unga i grund- och gymnasieskolor samt vuxna i komvux och yrkesutbildningar) blir bättre av konkurrens. Och att valfrihet ska styra utbudet.

ElpriserKrönika

Fredric Thunholm: Jag vill inte ha det som i Sovjet – men nu får det räcka med kaos på elmarknaden

Vad pekar på att något annat skulle bli fallet inom de militära utbildningarna? Varför är det naturligt att Academedia kan konkurrera med Gotlands kommunala skolor, men onaturligt att Academi (före detta Blackwater Security) skulle konkurrera med Gotlands Regemente?

Det är en märkligt provinsiell och arrogant inställning, att tro att svenska staten ska vara bättre på utbildning och planering för krigsinsatser, än framgångsrika, globala företag i branschen. Företag som till skillnad från svenska staten har storskalig praktisk erfarenhet från krig och stridande, både strategiskt och taktiskt.

INTE WAGNERGRUPPEN

Det är dags att förtydliga en sak igen. Resonemanget om privatiseringar, är uppriktigt och utan ironi. Jag vet inte var jag själv står i frågan, men den borde absolut lyftas. Du som läser det här, kanske menar att privata aktörer gör skolan bättre och att konsultföretag är bättre på verksamhetsutveckling och styrning, än vad det offentliga är. Då borde det vara överförbart till det militära. Och mer än så. Ju mer kritisk en verksamhet är för ett samhälle, desto viktigare borde det vara att konkurrensutsätta den.

SamhällsdebattKrönika

Fredric Thunholm: Vad händer med oss nu när många får det sämre?

Det är en sak att öka anslagen till försvaret. Men en lika viktig sak är att optimera nyttan i de pengar som hamnar där. Vi ska givetvis inte låta Wagnergruppen sköta Försvarsmaktens HR-Centrum eller lägga ut Livregementets Husarer på Asgaard – German Security Group. Men det känns direkt förmätet att tro att brittiska Aegis Defence Services inte skulle matcha kvalitet och kostnadseffektivitet hos Göta Ingenjörregemente.

Alternativet är att vi är övertygade om Försvarsmaktens förträfflighet. Då blir frågan istället: Varför låter vi inte denna häpnadsväckande kompetenta organisation expandera sin verksamhet till civila utbildningar?

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.