Fredric Thunholm: Tänk om pengar inte är allt? 

På Business Swedens hemsida intervjuas Massoud Biouki, i avsnittet som handlar om Förenade Arabemiraten. Biouki, har den långa titeln Trade & Invest Commissioner UAE and Market Area Director Middle East som jag gissar betyder att han är något slags lokal kontorschef? Eller, intervjuas är kanske fel ord. Han svarar på några frågor och bredvid texten finns en bylinebild på honom, samt kontaktuppgifter. Biouki bjuder bland annat på handfasta tips, som att man ska ”ta med broschyrer, kataloger, videor eller till och med en fysisk produkt till dina affärsmöten”, eftersom ”araber helst vill se och uppleva en produkt”. Gott så. 

EN ANNAN INSTÄLLNING

När H&M förra året lyfte det problematiska i att den bomull man köpte från Xinjangprovinsen i Kina sannolikt var producerad av slavar, blev det kinesiska kommunistpartiet jättearga. De startade en bojkott som kostade H&M hundratals miljoner i utebliven försäljning, i de kinesiska butikerna. Trist för H&M, för all del.  

Å andra sidan är en rimlig fråga varför H&M och andra företag har affärer i länder där man inte kan säga vad man vill. Jag vet givetvis svaret, att det är en marknad som både är stor och växer. Men det finns verkligen inget som tvingar företag att vare sig producera eller verka i den sortens länder. Förhållandena i Xinjang har för övrigt beskrivits som ett folkmord av bland andra regeringarna i USA (både Trump och Biden), Kanada och Nederländerna. Amnesty International, en organisation med visst förtroendekapital, kallar situationen ”ett brott mot mänskligheten”. Frågar man kineserna blir svaret sannolikt ett annat. 

Vilka risker och utmaningar ska man vara beredd på i Förenade Arabemiraten? 

Som svar på den frågan listar Massoud Biouki vid Business Sweden instabilt affärsklimat, priskänslighet, varierande kvalitet, hård affärskultur med tuffa förhandlingar, tidskrävande processer och bristande transparens. Sedan, som punkt nummer… hm, vad blir det… nummer sju på listan: ”En annan inställning till mänskliga rättigheter och miljöfrågor hos vissa intressenter och partners kan skapa andra utmaningar”. Om du någonsin undrat vad en eufemism är, så fick du precis svaret. 

KonsumtionKrönika

”Marknaden kan bättre än så här”

 Jag älskar stålar! Jag gör det. Och jag har full förståelse för att folk och företag gör det. Men tänk om det finns några andra värden som också är värda att ta i beaktande? Tänk om vi skulle nöja oss med pengar från de delar av världen som inte begår folkmord eller andra brott mot mänskligheten? Som inte leds av galna ex-KGB-officerare? Bara en tanke! 

 VANSINNE ATT QATAR KUNDE KÖPA VM 

Det dåliga med att handla av och med icke-demokratiska stater, är att du som gör affärer där, gör affärer med staten i fråga, på ett eller annat sätt. Du kommer åtminstone behöva ha staten på din sida. Du måste vara i samma lag. Du måste sanktionera deras handlingar, om så med tystnad. Du avsäger dig rätten att påtala brister eller lyfta frågor. Den som i stället gör affärer med, säg, Japan, Portugal eller Uruguay, gör affärer med företag i respektive land. Företag, som verkar i en demokrati. Skillnaden är såklart gigantisk: Självcensur eller inte självcensur. 

H&M, som helst inte köper slavodlad bomull, stängde sina butiker i Ukraina omgående men hade under krigets första vecka öppet i Ryssland. Liksom Spotify, för övrigt, som lade nämnda vecka på att rekrytera till en rysk poddsatsning.

”En annan inställning till mänskliga rättigheter”, i fallet Förenade Arabemiraten, innebär till exempel att du kan dömas till döden för homosexualitet. Vilket är helt okej för de svenska företag som står bakom den hållningen och tycker att det är rimligt. Men som, likaledes givetvis, är något som gör att alla som tycker att homosexuella inte ska riskera dödsstraff för sin läggning, naturligtvis bör hålla sig väldigt långt borta. Trots pengarna de går miste om.  

Företag och organisationer måste se till att sluta legitimera diktaturer. Det är vansinne att Qatar kunde köpa fotbolls-VM av korrupta FIFA-gubbar. Det är vansinne att IKEA och H&M – för att ta svenska (ja, H&M är väl i alla fall svenskt) företag som exempel – initialt körde på som om inget har hänt i Ryssland. En enkel moralisk princip är ju att bara verka på marknader med de facto fri företagsamhet. Inklusive friheten att säga vad man vill, utan att censurera sig själv. Det borde inte ens vara kontroversiellt. 

BUSINESS AS USUAL ÄR INTE MÖJLIGT 

Företag som pratar om hållbarhet – det vill säga alla företag: Ni kan inte göra det och samtidigt sanktionera repressiva diktaturer. Det är inte hållbart.  

En märklig sak: McDonalds är en av huvudsponsorerna för Qatar-VM i år. De har alltså betalat pengar för att associeras med det genomkorrupta FIFA, vars ryggmärgsreflex (som sedan korrigerades, men det var ändå talande) var att ge Ryssland en friplats utan kval till mästerskapet, då Sverige, Polen och Tjeckien vägrade möta dem. Och med Qatar, på plats 114 på i världen i The Economists Democracy Index, som arrangör. Det rimliga hade varit att betala miljarder för att slippa förknippas med FIFA eller Qatar.

Att handel och utbyte av kultur och idrott bidrar till demokratisk utveckling, kanske stämde en gång i tiden. Jag vet faktiskt inte. Jag har inte ett enda exempel. Men det stämmer i vilket fall inte längre. Vad jag med säkerhet vet, är detta: Business as usual är inte möjligt. Att inte agera politiskt är att agera politiskt.  

Man kan göra sitt val utifrån effekterna det får för Q1-rapporten. Eller så gör man det utifrån vem och vad man vill vara.  

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.