Krönika Kultur
Fredric Thunholm: Det känns som Sovjet – men Norrköpings kommun leds av ett geni
Det här är en text som handlar om ord. Det finns bra och dåliga ord. Du kanske har ett favoritord? 2015 hade Svenska Dagbladet en omröstning om svenskans vackraste ord. Topp tre var förgätmigej, snöflinga och porla. Ganska trista om du frågar mig.
Kultur är ett ord som kan ha många betydelser, beroende på sammanhang. Yoghurtkultur är en sak, mångkultur en annan. Det är också ett ord som kan skrämmas. Nazisten och dramatikern Hanns Johst låter en av sina rollfigurer i pjäsen Schlageter (1933) säga ”när jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver”. Även en del svenska politiker har genom åren haft en lite lustig relation till ordet kultur. 2010 var det kulturministern Lena Adelssohn Liljeroth 2010 som ogillade ordet kultur för att det kunde ha en negativ klang.
”Det leder tankarna till symfoniorkestrar och sådant som alla kanske inte är intresserade av”, som hon konstaterade.
UPPLEVELSECHEFEN I VINGÅKER
2015 var det socialdemokraten Anneli Bengtsson, kommunstyrelsens ordförande i Vingåker, som ville rekrytera en upplevelsechef när kulturchefen skulle gå i pension. Arbetsuppgifterna för den nya chefen skulle inte förändras på grund av namnet. Det handlade i stället om ”att fräscha till verksamheten”. Jag vet inte om hybris är rätt ord men det känns en smula magstarkt att just Vingåker skulle ha en upplevelsechef. Men för all del, det är aldrig fel att fräscha till en verksamhet.
Tyvärr måste uppfräschningen stött på patrull, för idag har man en tråkig, konventionell Kultur- och fritidschef. Hon heter Lena Sundholm och är garanterat en kompetent och rekorderlig ledare. Men någon upplevelsechef är hon tydligen inte.
Det färskaste exemplet är Norrköping, där kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl har presenterat en ny modell för hur kommunen ska organiseras. I denna finns ingen kultur- och fritidsförvaltning och man säger därför upp kommunens kulturchef.
Ska man då lägga ned all kulturverksamhet? Nej nej, den ska ingå i det nya Tillväxtkontoret. Vad händer med konstmuseet och stadsmuseet, undrar du kanske? De hamnar på avdelningen Attraktionskraft tillsammans med näringslivsutveckling, turism och idrott. Bibliotek, bildning och ungdomskultur läggs under avdelningen Livskvalitet.
Man kan tycka vad man vill om ordet kultur. Liksom om de verksamheter som samsas under det paraplyet. Jarl vill till exempel att stadens symfoniorkester tar och skärper till sig och spelar populära grejer som folk vill betala för. Inga stekta sparvar ska flyga in i trombonistens mun. Ja ja, man tycker olika. Själv har jag svårt för bibliotek. Eller, det är väl mysigt, men det är knappast kommunens kärnområde, väl? Biblioteken står där i sin självgodhet, med sina dyra lokaler, och utsätter nätbokhandlarna för osund konkurrens. Gratis bokläsning samtidigt som de gamla på hemmet inte får lingon till köttbullarna?
NORDKOREANSKA VIBBAR
Men tillbaka till orden. Som konstaterats: Man kan tycka vad man vill om kultur. Men gode Gud i himlen, kanske skulle man ändå, till och med i Norrköping, fundera ett varv till på vad man ersätter ordet med? Tillväxtkontoret med sina avdelningar Attraktionskraft och Livskvalitet? Ursäkta? Vad är det som pågår här?
Namnen flyger åt så många håll samtidigt. Det känns totalitärt, som i Kina eller Sovjet. Det är lätt att tänka sig glada nordkoreanska ungdomar på en kulturfestival anordnad av Livskvalitet. Det känns också som en blandning av Hillsong-liknande frikyrkor och new age. Det är imponerande nog både 1984 och Du sköna nya värld, samtidigt.
Attraktionskraft? Det låter som ett namn på ett konferensrum i universums sorgligaste kontorshotell som ligger i något slags industriområde (kallat business park) utanför Skövde eller kanske Västervik. Där de andra konferensrummen heter Tillväxtkurva, Intäktsoptimering, Merförsäljning och Anti-Jante.
Jarl har fått kritik från många håll för att hon vill skära i kulturen och svarar med att angripa ”kultureliten” som vill ”ha kvar sina privilegier”. Inget av detta har jag någon åsikt om. Däremot måste jag säga att det är sanslöst att hon inte har fått löpa gatlopp för Tillväxtkontoret, Attraktionskraft och Livskvalitet. Det är så flummigt att en Waldorfpedagog skulle känna sig illa till mods.
BARA BÖRJAN FÖR JARL
Och då slår det mig. I en text om ord kommer här ett till ord: Geni. Jag inser att det är vad Sophia Jarl är. Ett jäkla geni. Hon, som suddar bort kultur från kommunens dokument, är själv en konstnär. Norrköping är hennes projekt. Hennes kanvas. Snart heter socialnämnden Life Science, utbildningsnämnden Livskunskap och byggnadsnämnden Arkitekturupproret.
Vad ska hon göra när alla instanser fått sina absurdistiska namn? Kanske går hon då på administration och rutiner. Interpellationerna ska dansas fram. Möten hålls bara vid nymåne. Budgeten blir en bossanova som delar av den nedlagda symfoniorkestern framför på oljefat.
Jag trodde att Tranemo kommun var avantgardister när de anställde en kommunpoet. Men detta är på en helt annan nivå. I Norrköping är själva kommunen konstverket.
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor