Krönika Företag
Fredric Thunholm: Det är svart eller vitt – förolämpningen kan vara en analysmodell
Hej, pucko. Den här texten kommer att ge dig som företagare eller chef konkreta metoder för att ta kloka beslut utifrån hållbarhet och etik. Du kan se den som ett alternativ till att kasta en halv miljon på någon konsultfirma (vill du swisha mig en symbolisk slant när du läst går det bra).
Det handlar om att utröna vilka länder som är rimliga att ha vad vi, för enkelhets skull, kan kalla normala relationer med. Alltså att köpa varor från, producera i, sälja varor till och ha butiker i.
SCHWEIZ OCH JEMEN – UNGEFÄR SAMMA?
För stunden har Ryssland hamnat i den mycket lilla gruppen som företag över lag inte har normala relationer med. Där finns även Nordkorea och… inte så himla många fler.
Frågan om vilka länder man borde interagera ekonomiskt med (eller för den delen kulturellt eller idrottsligt) målas gärna upp som komplex. ”Det är svårt, vi måste ha flera perspektiv, det är inte så enkelt att man bara kan… ” och så vidare. Detta eftersom det är en fördel för företag med globala ambitioner att det inte finns något svart eller vitt. Schweiz och Jemen blir då bara olika toner av grått. ”Det är inte perfekt, men var är det perfekt?”
Till saken:
METOD #01: ETISKA REGLER
Du behöver du inte uppfinna hjulet. Det är ganska många som har funderat på detta genom historien. Varför inte planka Immanuel Kant? I sitt första, mest kända, kategoriska imperativ säger han att du bara ska handla på ett sådant sätt som du också önskar var allmän lag. I sitt andra kategoriska imperativ säger Kant dessutom att man aldrig ska behandla en människa som ett medel utan alltid som ett ändamål i sig själv.
Ok… men vad vet Kant om globalt företagande 2022? Naturligtvis inget. Det gick säkert bra att vara styv i korken på 1700-talet. Du kan väl inte mena, att bara för att vi interagerar med, och därmed legitimerar, en repressiv diktatur, så vill vi att alla borde göra det? Det låter som en fultolkning, ärligt talat.
Och det där med människor som ”ändamål i sig själva” och inte som medel? Det är svårt att veta hur man tänker i andra kulturer. Det måste vi ha respekt för. Vilka är vi att bedöma frivilligheten bland de arbetare som jobbar 14 timmar om dagen, sex dagar i veckan för nästan inga pengar. Ska vi komma och slå starka, självständiga yrkesarbetande kvinnor (och barn) i Bangladesh i huvudet med Kant, bara för att vi har dåligt samvete?
METOD #02: KVANTIFIERING
Som tur är, finns det ett annat sätt. Det är mindre flummigt och baseras på data, i stället för gamla filosofer. Organisationen World Population Review samlar data om alla möjliga frågor, för alla världens länder. Allt från alkoholkonsumtion per land, till hur lätta olika länder är att flytta till.
De har konstruerat ett Freedom Index, där de har gett varje land ett betyg på en tiogradig skala. Betyget baseras på data från tolv kategorier som handlar om frihet, till exempel yttrandefrihet, rörelsefrihet, religionsfrihet och friheten att handla med andra länder. Schweiz toppar listan med 9,11 i betyg. Syrien är sämst med 3,66.
Bestäm ett tal som ni inte kan gå under. Vad känns rimligt? En sjua? Eller en sexa? Diktaturen Belarus har 7,63. Natomedlemmen Turkiet har 5,79. Kina är på plats 150 (av 165) på listan med 5,87. Ryssland ligger på 6,23 men jag gissar att det lär justeras nedåt ganska raskt. En rekommendation är att aldrig normalisera länder som har lägre än 6,0. Helt enkelt för att det är alltför ofria länder.
METOD #03: FÖROLÄMPNING
Den sista och enklaste metoden är vad vi kan kalla för bedömning genom förolämpning. Det bygger på att du sätter in en hypotetisk annons i det aktuella landets största tidning.
Rubriken lyder: Vilket skitland detta är. Texten som följer är denna: Ni har en korrupt statschef och er lagstiftande församling består av dårar och tjuvar. De religiösa ledarna här är smutsiga charlataner. Hela världen skrattar åt er. HBTQI-personer ska såklart ha samma rättigheter som alla andra. Gud är död. Sa vi att er statschef är korrupt?
Och därunder er logotyp och adressen till er webbplats.
Det vore kommersiellt en väldigt dålig idé att faktiskt sätta in annonsen. Den är inte bara stötande, den skulle också framstå som obegriplig och absurd. Det är därför det är en hypotetisk annons. Låt nu era jurister i det aktuella landet kolla på den.
Om de säger att det enda som sker när annonsen publicerats, är att alla som läser den kommer att ogilla dig – då är det ett bra land. Om de säger att du kommer att straffas på något vis av myndigheterna, eller att annonsen skulle förbjudas, då är det ett dåligt land. Ett land där ni inte borde vara, varken för att köpa, sälja eller producera.
Okej, det var mina tre metoder. Jag är ledsen, det är inte en gråskala. Det finns ett vitt och ett svart och det är upp till er att bestämma var gränsen går. Schweiz är inte Jemen, pucko.
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor