Från Rausing till Spotify: Så har Sveriges superrika förändrats sedan 1983

Affärsvärldens senaste lista över Sveriges rikaste personer visar att landet idag har 45 dollarmiljardärer.

Mätt per capita ligger vi i global toppklass, endast slagna av Schweiz bland jämförbara västländer. Men hur ska dessa siffror tolkas? För att förstå storleken på dagens rikedomar – och vad de säger om samhällsutvecklingen – krävs jämförelser över tid.

I denna krönika ställs 2025 års rikemanslista mot en av de allra första som Affärsvärlden publicerade, från september 1983. Det har gått drygt 40 år. Vad har förändrats? Vad består?

Rikedomarnas tillväxt

Listan från 1983 toppades av familjen Rausing (Tetra Pak) med 7 miljarder kronor (ca 20 miljarder i dagens penningvärde).

Längst ner återfanns namn som Erling Persson (H&M), Hans Werthén (Electrolux) och Olle Blomqvist (Ellos), med förmögenheter kring 100 miljoner. I dag toppas listan av Stefan Persson med 188 miljarder, följd av ett flertal finans- och techprofiler. Lägst in på listan ligger Caspar Callerström (EQT) med 10 miljarder.

Totalt uppgick 1983 års superrikas förmögenheter till cirka 110 miljarder i dagens penningvärde, knappt två procent av Sveriges privatägda nationalförmögenhet.

År 2025 motsvarar summan 1 430 miljarder – drygt fem procent av samma mått. De rikastes relativa andel har alltså tredubblats, trots att hela nationalförmögenheten vuxit kraftigt.

Detta speglar en remarkabel förmögenhetsuppbyggnad i toppen. Samtidigt har fördelningen längre ned i pyramiden inte förändrats i lika dramatisk riktning. Medelklassens ägande har vuxit i takt med stigande bostadspriser och pensionssparande.

Från industri till finans och digitalt

Sveriges ekonomi har förändrats under denna period.

Diagrammet nedan visar en sektorindelning av listornas ägare. Industri, här brett definierat med såväl tillverkning som transport och material, var den klart största sektorn 1983. Här återfanns namn som Versteegh (Graningeverken), Crafoord (Gambro), och rederifamiljerna Wallenius och Olsson.

Finans och fastigheter var den näst största kategorin 1983. Här fanns bankfamiljerna Wallenberg (SEB) och Roos (Skånska Banken), finansmännen Robert Weil (Proventus) och Eric Penser (Bofors, Carnegie med flera), och fastighetsägarna Lundberg, Mattson och Diös. Fastighetsmagnaten Carl-Erik Björkegren, som senare försvann under oklara omständigheter, fanns också med.

Handel var tredje största sektorn, med Märta Philipson (Philipson), Olof Pettersson (Guldfynd), Kamprad (IKEA) och Ax:son Johnson (Axel Johnson).

Idag, 2025, ser landskapet ganska annorlunda ut. Finans och fastigheter är störst, med ett tydligt tillskott från IT och hälsa. Nya ägare från storföretag som Spotify, Mojang och Getinge har klivit in.

Industrin har tappat sin centrala position, medan traditionell detaljhandel bibehållit sin position.

Förändringarna speglar i viss mån större strukturella skiften i svensk ekonomi: digitalisering, globalisering, de finansiella marknadernas framväxt. Där 1980-talet präglades av kreditreglering och höga marginalskatter, har dagens företagsklimat gjort det möjligt att bygga miljardimperier från en idé, en kodrad eller en nischprodukt.

Grundare, arvingar – och den sociala dynamiken

Att resa sig från två tomma händer till miljardförmögenhet är kanske den mest fascinerande berättelsen i den marknadsekonomiska sagan. I Sverige, där den sociala rörligheten internationellt sett är hög, tycks denna dynamik ha nått ända upp till toppen av förmögenhetspyramiden.

Det finns en viss ökning av förmögenheterna byggda av nuvarande ägare. Andelen har stigit från 42% 1983 till 47% 2025. Uppgången är dock större om man tar hänsyn till att relativt många av ägarna 2025 är arvingar. Hade man enbart räknat familjeförmögenheter hade ökningen varit tydligare.

Vad skulle kunna förklara en ökad andel egenhändigt skapade förmögenheter i toppen?

Teknologiska skiften är en förklaring – datorer, internet och mjukvarans dominans har sänkt trösklarna för värdeskapande. Globaliseringen är en annan, där tillgång till större marknader skapat hävstång för den som lyckas ta ledarposition.

Kapitalmarknadens avreglering och tillväxt har också spelat roll: det är lättare idag att attrahera investerare till en skalbar affärsidé än det var på 1980-talet.

Kvinnor, invandrare och adel: Representationen i toppen

När det gäller kvinnors ägande går utvecklingen också relativt snabbt. 1983 fanns fyra kvinnor med på listan, 2025 var de tio stycken. Deras andel av förmögenheterna steg från fem till 20%. Dessa kvinnor är visserligen alla arvtagerskor, men de flesta av dem bedriver aktiv ägarstyrning i sina respektive företag.

Utlandsfödda är kraftigt underrepresenterade. 1983 fanns ingen alls och 2025 finns en enda person på listan som är född utanför Sverige: Ali Ghodsi, techentreprenör med bas i London. Samtidigt finns tusentals företag i Sverige grundade av invandrare – men få har alltså nått rikemanslistans nivå.

Adeln står sig bättre. Cirka tio procent av de superrika tillhör adliga släkter, både 1983 och 2025. Bland dem återfinns namn som Douglas, Craaford, Klingspor och von Bahr.

Vad detta säger om kapitalets arvslinjer kan diskuteras, men det antyder en viss kontinuitet mitt i förändringen.

Rikedomens berättelse

Listor över de rikaste väcker blandade känslor – beundran, avund, skepticism. Kanske beror det på att vi ofta saknar kunskap om hur rikedomarna bidrar till samhället eller hur de har tillkommit: genom eget arbete eller arv?

Men listorna ger också perspektiv på samhällsutvecklingen. De visar vilka branscher som skapar mest värde, hur näringslivet förändras, och i viss mån hur möjligheterna att lyckas förändrats. Från industrimagnater till spelutvecklare, från arv till entreprenörskap – vi ser ett nytt ekonomiskt landskap växa fram.

Och kanske är det listornas viktigaste bidrag: att inspirera framtidens företagare att tro att det går att bygga något stort. Från ingenting.

Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi, författare till boken Superrika och jämlika: Hur kapital och ägande lyfter alla (Mondial, 2024).