Framtiden är nog eldriven, va?

Hur var din pandemi? Min var helt okej. Som så många andra var jag ute mer än innan i naturen. Vandrade och sprang. Fascinerades av hur många man mötte som hade såna där friluftsbyxor med svart tyg på knäna och i baken. Ett slags signalplagg som säger ”jag är ute och vandrar ganska mycket, bara så du vet” när man ser det på macken, biblioteket eller ICA. Klädversionen av ett klistermärke på kofångaren med texten ”jag skulle hellre vara i skogen nu”.

Jag vandrade, sprang och cyklade även en hel del i staden. Där har elsparkcyklarna gjort den urbana miljön till ett slags vildmark också. Man måste klättra över travar av cyklar eller ta improviserade omvägar, genom trakter där man aldrig annars färdas. Götgatan är ett äventyrsland nu. På med era brallor med svart tyg på knän och bak!

I Stockholm finns idag 21 000 elsparkcyklar. Eftersom livslängden enligt flera källor är ungefär sex veckor, innebär det att vi omsätter 182 000 elsparkcyklar per år i huvudstaden. Fordonen tillverkas i Kina och fraktas till stan med containerfartyg och lastbilar. Litiumjonbatterierna som driver hojarna innehåller bland annat kobolt, mangan och nickel. Ämnen som inte alltid grävs fram ur jorden av vuxna människor med god lön, åttatimmarsdag och friskvårdstillägg, som lirar innebandy tillsammans på lunchen varje onsdag.

Undersökningar visar också att hälften av alla transporter mellan A och B som en elcykel ersätter, är gång- och cykeltransporter. Inte bil- eller busstransporter. Detta, i kombination med miljöpåverkan vid tillverkning (inklusive brytning av mineraler för batterier osv) och den usla livslängden, gör att fordonet som sådant inte är ett kalasbra miljöval.

770 miljoner i förlust

Å andra sidan kanske de bidrar till att folk vill bort från stan och ut i naturen. Då blir det ju ett slags positiv miljöpåverkan. I alla fall så länge man inte tar en elsparkcykel ut i skogen och sedan dumpar den i en sjö. Vilket antagligen har varit, är, eller kommer att bli en trend på Tiktok.

Det är två saker jag inte begriper här. Ingen av dem har med miljöpåverkan att göra. Det första är att vuxna människor väljer att se fåniga ut genom att åka runt på fordon som uppenbart är gjorda för barn. Det andra är själva businessen.

En av firmorna som hyr ut de här elsparkcyklarna är svenska Voi som värderas till drygt fyra miljarder kronor. Vois VD och grundare Fredrik Hjelm säger i en intervju med DiDigital att det ”är starkt att man fått in nya stora erkända investerare” och att ”det visar att affärsmodellen fungerar”.

Kul med svenska framgångar!

2019 omsatte Voi 317 miljoner och gjorde en förlust på 770 miljoner. För varje krona i hyresavgift som man får in, betalar man alltså två kronor och 43 öre. Jag inser att jag nog inte skulle känna igen en fungerande affärsmodell om den så hoppade upp och bet mig i näsan.

Jag fattar såklart att det handlar om att säkra upp att man är en av de tre företag som det finns plats för på marknaden. Att en plats i det framtida oligopolet, globalt, är värt massor. Jag begriper också att kostnaderna är stora i expansionsfasen. Men samtidigt: Det är ju exakt detta man ska göra även i framtiden. Ställa ut elsparkcyklar i städer. Inte världens mest avancerade verksamhet.

Overheaden kan väl inte plötsligt bli noll och priserna för uthyrning kan knappast höjas utan att det slår mot användandet? Dessutom flaggar Stockholms stad för att det kommer en avgift per cykel på 1400 kronor per år. Även i många andra städer i världen diskuteras regleringar och avgifter. I centrala Köpenhamn är elsparkcyklar förbjudna att ställas på gatan sedan årsskiftet, de måste hyras i butiker och lämnas tillbaka där, vilket gjort att branschen i princip är död där. Och – vilket borde oroa – det verkar inte som att någon saknar elsparkcyklarna.

I centrala Köpenhamn är elsparkcyklar förbjudna att ställas på gatan sedan årsskiftet, de måste hyras i butiker och lämnas tillbaka där, vilket gjort att branschen i princip är död där.

Jag är från Borås

Som en jämförelse från samma år, 2019, omsatte nyss börsintroducerade Revolutionrace 273 miljoner kronor, alltså lite mindre än Voi. Man växte med 34% från året innan, så det var inget fel på tillväxttakten. Och man gjorde en vinst före skatt på 59 miljoner. Ungefär 830 miljoner kronor bättre än Voi alltså.

Revolutionrace är också ett svenskt företag. Man har sedan starten gjort just sådana friluftsbyxor som jag skrev om i inledningen. Idag designar de och producerar (via underleverantörer) en stor kollektion av friluftskläder med hundratals, kanske tusentals, artiklar. Alltså en ganska komplex verksamhet.

Voi ställer som sagt ut cyklar som folk snubblar över. Friluftskläder är en marknad med mycket hård konkurrens men det är också en marknad som inte har några yttre fiender, så att säga. Köpenhamns kommun kommer aldrig att förbjuda människor att gå runt i byxor med svart tyg på knän och bak. Varken media, lokalpolitiker eller andra kommer att kräva en avgift av den som vill bära en sån där jättetunn dunjacka som alla över sextio verkar älska. (Även om båda de exemplen kanske hade varit önskvärda.)

Revolutionrace har idag ett börsvärde på drygt 8,2 miljarder, alltså som värdet av två Voi, ungefär. Jag ska vara helt transparent här. Revolutionrace kommer, precis som jag, från Borås. Det är antagligen bara därför som jag tycker att deras värdering känns mer jordnära och begriplig. Framtiden finns nog inte i något så mossigt som ”friluftsliv”. Nej, det känns betydligt piggare med eldrivna barnfordon, extrema förluster och att vara utelämnad till lokala myndigheters nyckfullhet.