FRA, IPRED och ett kungligt bröllop

Så fick Victoria äntligen sin Daniel. Det har spekulerats om det kommande bröllopet i flera år. Samtidigt har det pågått ett idogt arbete med att skola in Daniel Westling i de kungliga traditionerna och förpliktelserna.

Det har talats om att pappa kungen varit förbittrad över hans folkliga bakgrund men uppenbarligen har Daniel gått vinnande ur prövningen.

För den som är det minsta intresserad av det politiska maktspelet i Sverige är turerna kring bröllopet högintressant stoff.

När kronprinsessan ska gifta sig följs den svenska grundlagen nämlingen till punkt och pricka. I Successionsordningens femte paragraf heter det sålunda att:

“Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande.”

På ren svenska: säger inte pappa kungen och statsministern ja så blir det inget bröllop om tronarvingen vill förbli just tronarvinge.

På tisdagen gavs de formella godkännanden som krävs för ett bröllop. Långt ifrån någon stormande romantik utan istället konsekvensen av maktuppdelningen mellan familjen Bernadotte och regering och riksdag på 1970-talet.

Det är intressant att grundlagen tas på så grundmurat allvar när det gäller bröllopsfrågan som inte har speciellt stor inverkan på svenska folkets vardag.

Det är extra intressant denna vecka i februari 2009. Samtidigt som hovet och regeringen gör piruetter kring det kungliga brudparet hörs ett taktfast stöveltramp från riksdagen och regeringshögkvarteret Rosenbad.

Men då handlar det inte om bröllopsplaner utom om nya hårdföra övervakningsmetoder som påverkar oss alla.

I en annan av Sveriges grundlagar, Regeringsformen, går det att läsa vackra ord som:

“Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.”

och:

“Han [medborgaren, Afv:s kommentar] är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.”

Här klampar dock regering och riksdag på i övervakningshetsandet som om vår grundlag var ihålig som en schweizerost. Inga bröllopspiruetter här inte.

På onsdagen väntas riksdagen godkänna den så kallade IPRED-lagen som innebär att upphovsrättsinnehavare får rätt att bryta skyddet för privat kommunikation. Efter domstolsbeslut ska internetoperatörer tvingas lämna ut identiteten på sina kunder. Därmed får en privat marknadsaktör större befogenheter än den svenska polisen.

Alliansen är positiv liksom socialdemokraterna, trots fagra löften i valrörelsen om att det inte skulle bli tal om någon jakt på fildelande privatpersoner.

Denna vecka går också remisstiden ut för regeringens senaste förslag till förändring av den hårt kritiserade FRA-lagen. Försvarets radioanstalt har numera rätt att övervaka all kommunikation som passerar landets gräns. Lagen antogs redan förra året men strider av allt att döma mot Europakonventionen.

Regeringen vill därför snabbt bättra på den spruckna fasaden, dock utan att i grunden ändra på den nya lagen. Samtliga svenskar riskerar att få sin kommunikation insamlad och övervakad av FRA, även om det inte är målet med verksamheten.

Remissinstanserna har så här långt varit mycket kritiska. Det gäller både de som vill stoppa FRA-lagen som sådan, men också de som anser att det nya förslaget inskränker FRA:s verksamhet alltför mycket.

Den tunga kritiken visar bara ännu en gång att beredningen av FRA-lagen är något av det mest pinsamma som har utspelat sig på den svenska politiska scenen på mycket länge.

Den som har följt turerna kan med rätta fråga sig hur det är ställt med demokratin i Sverige och skyddet för den personliga integriteten som slås fast i grundlagen.

En annan till synes bortglömd portalparagraf i den svenska grundlagen är första meningen i Regeringsformen: “All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

Ibland undrar man varför inte våra folkvalda funderar lite mer på vad det där innebär. För faktum är att svenska folket redan har löst frågan om kronprinsessans blivande make, IPRED och FRA för länge sedan.

Opinionsmätning på opinionsmätning har visat att svenska folket tycker att Vicoria ska få sin Daniel oavsett vad pappa kungen tycker.

Svenska folket har också tydligt tagit ställning mot FRA:s utökade övervakningsmöjligheter och planerna på en hårdför jakt mot fildelande Svenssons.

Politik är ibland inte svårare än att göra det som folket faktiskt vill.