Finlands sak är vår

KRÖNIKA. Finlands sak är vår. Det var parollen i en kampanj som värvade svenska frivilliga till finska vinterkriget 1939–40. Närmare 10 000 soldater från Sverige ställde upp. Packade sina väskor, for över viken och vidare till fronten mot Sovjetunionen. Till den kal­laste vintern i mannaminne. Köldrekorden slogs i Kuusamo 14 februari 1940, 37,6 minusgrader. En enastående solidarisk gärning.

Varför dra upp denna historia just nu?

Därför att den självständighet som då försvarades precis har fyllt 100 år. Den 6 december närmare bestämt. Det känns som en utmärkt tidpunkt att uppmana till lite mer nyfikenhet för vad som händer på andra sidan Östersjön.

Det behövs inte längre soldater för att hjälpa lillebrodern ur nöden. I själva verket har han klarat sig rätt bra. Ekonomin går bra, tillväxten i år kommer att hamna på dryga 3 procent. Välståndet har stadigt förstärkts sedan krigsåren. Även om återhämtningen från oljekrisen, Sovjet­unionens fall i början på 1990-talet och den senaste finanskrisen tog tid och slog hårdare än här hemma i Sverige. En hel del strukturreformer återstår också för att stärka arbetsmarknaden och konkurrenskraften mer långsiktigt.

Men det händer också spännande saker.

Hur många har hört om experimentet med basinkomst? I två års tid får 2 000 slumpmässigt utvalda arbetslösa personer 560 euro i månaden, utan behovsprövning. Grundtrygghet kombinerat med goda incitament att ta ett arbete. Effekten på sysselsättning förväntas bli positiv.

Försöket startade i början på 2017. Forskare gav sina råd vid utformningen och kommer också att utvärdera resultaten. Beroende på vad de kommer fram till kan basinkomsten bli ordinarie politik. Frågan om hur inkomsttryggheten bäst utformas är högst aktuell även i andra länder. I bästa fall ger försöket svar utanför Finlands gränser. Något för Sverige att hålla utkik efter?

Inte nog med det. Än större saker är på gång.

Det pågår en gigantisk reformering av välfärdssektorn. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska integreras. Valfrihet införs och tjänsterna konkurrensutsätts. Marknaden öppnas för privata aktörer. Invånarna utrustas med vouchers. Ansvaret flyttas från kommuner till 18 landsting – som än inte existerar! De ska bildas. Inledningsvis förstatligas hela finansieringen för att delas ut med specialdestinerade landstings­bidrag. Frågan om landstingens rätt till skatteuppbäring ska utredas.

Tjänstemännen på ministerierna arbetar dag och natt för att få alla detaljer på plats. Den 1 januari 2020 ska reformen rullas ut. De politiska förväntningarna är skyhöga. Reformen ska skapa kostnadskontroll, öka tillgänglighet, ge sammanhållna vård- och omsorgskedjor, främja jämlikhet.

Den skeptiske ställer sig frågan om allt detta verkligen kan uppnås. En hel del problem kommer säkert visa sig längs vägen. Men förhoppningsvis även några framgångar.

Min enkla poäng är att det finns mycket att lära. På båda sidor av viken. Finland kan med fördel lära sig av konkurrensutsättningen i Sverige. I bästa fall undvika några fallgropar. Såsom övertron i ekonomiska incitament som styrmedel.

Tro inte att den perfekta ersättningsmodellen existerar. Håll modellen så enkel som möjligt. Glöm inte andra styrmedels betydelse. Inkludera vårdens och omsorgens professioner i utformningen. Det är några råd som jag personligen skickat över på begäran av arbetsgruppen. Tillitsdelegationens delbetänkande Jakten på den perfekta ersättningsmodellen – Vad händer med medarbetarnas handlingsutrymme? liksom SNS-rapporten om Konkurrensens konsekvenser är nyttig läsning även för finska välfärdsingenjörer.

Men tänk om det finns något för oss i Sverige att lära av reformarbetet? Det gör det alldeles säkert. Inte minst strävan att skapa sammanhållna omsorgs- och vårdtjänster är lovvärd och intressant att följa.

Jag vill uppmana alla kolleger i välfärdsbranschen att vända blicken österut. För att både ge och få lärdomar.

Finlands sak är fortfarande vår. Eller er. För just i dessa dagar är jag framför allt en finne. Som firar. Kippis!

Bäst i klassen

Att den finska skolan rankas högt i internationella jäm­förelser har knappast undgått någon. Mindre känt är att Finland har den bästa kvaliteten i sin ­offentliga förvaltning och världens mest oberoende rättsväsende. Detta enligt rankningar av Legatum Institute och World Economic Forum.