Fångarna i nollsummespelet

Att nya decennier blivit ljusare än de förra beror till stor del på globaliseringen och frihandeln. I takt med att kapital, varor och tjänster rört sig allt smidigare över gränserna har såväl låg- och medelinkomstländer som rikare delar av världen upplevt stora ekonomiska och sociala förbättringar. Handel påverkar även annars helt isolerade diktaturer i rätt riktning. Spridningen av kunskap och ny innovativ teknik har underlättats. Marknader har öppnats och nya företag kunnat växa fram. Konkurrensen har skärpts, produktiviteten höjts, priserna drivits ner och köpkraften ökat. Världsfattigdomen har minskat. Ännu präglas inte all världshandel av level playing field i meningen helt lika villkor. Men framstegen har varit snabba för alla som varit en del av den expanderande frihandeln.

När tullar och handelskrig nu åter är på tapeten bygger det i grunden på den gamla felaktiga föreställningen att ekonomin är ett nollsummespel. Där den ena sidans vinst alltid är lika stor som den andra sidans förlust. Där kakan inte kan växa och därmed alla bli vinnare. Men nya barriärer för frihandeln gör i stället att alla över tid blir förlorare. I land efter land ser vi hur politiska vänster- och högerpopulister talar emot den liberalisering som skapat den utveckling som varit den kanske bästa hittills i mänsklighetens historia.

Världen och samhället är inget nollsummespel. Men den nollsummelogik som sprider sig är däremot en av de starkaste drivkrafterna på planetens politiska arenor. Vårt jordklots olika politiska system bygger alla i varierande grad på principen om att vinnaren tar hem allt. Där saknas den öppna marknadsekonomins dynamik att investerarens och entreprenörens vinst, rikedom och framgång genererar många miljontals andras månadslön och möjligheter i livet. För att här förstå politikens logik är det enligt min erfarenhet viktigt att se att den politiska marknaden, till skillnad från en vanlig kommersiell marknad, är just ett strikt nollsummespel. I politik kan medborgaren endast välja ett parti. Köpbeslutet är ett enda vid en given tidpunkt. I svenska riksdagsval vart fjärde år. Om ett parti vinner måste något annat förlora. Därmed saknas i princip marknadens kraftspel att kakan kan växa och flera kan bli vinnare samtidigt.

När en partiledare får två minuter i tv är budskapet allt som oftast hur illa det skulle vara med de andra vid rodret. Här gäller äta eller ätas. Nödvändigheten att bygga kontrast, som det lite mer smakfullt kallas på politiska.

Det här skapar en särskild partipolitikens drivkraft. Bland annat att inte bara positionera egna fördelar, utan minst lika mycket framhålla andra partiers nackdelar. När en partiledare får två minuter i tv är budskapet allt som oftast hur illa det skulle vara med de andra vid rodret. Här gäller äta eller ätas. Nödvändigheten att bygga kontrast, som det lite mer smakfullt kallas på politiska. Visst måste även varje företag i näringslivet som eftersträvar framgång bestämma sig för vilken position det vill ta i marknaden. I det ingår självfallet att formulera uniciteten. Att hitta och beskriva fördelar med den egna produkten eller tjänsten i förhållande till alternativen och konkurrenterna. Men det som kan upplevas som de ständiga nålsticken, sjaskigheterna mot andra eller rena attackerna för att skapa konflikt hör snarare till politiken än näringslivet. Partipolitik ger litet utrymme för plussummespel.

Politiska beslut är ofta affärskritiska. När jag rådger exempelvis företagsstyrelser hur de bäst tar hänsyn till politikens logik inför olika handlingsalternativ går jag ofta in på mängder av sådana här skillnader mellan näringsliv och politik. På marknaden prövar sig företag ständigt fram i konkurrensen, medan politiken tenderar att vilja planera händelseutvecklingen. I politiken erkänns inte individens betydelse i lika hög grad. I ett företag betyder rätt individer den helt avgörande skillnaden mellan framgång eller bakslag. Som politisk ledare utser du heller inte fullt ut din egen ledning. Inte sällan består den i stället av personer som motarbetar dig, där olika gruppers intressen ständigt ska balanseras. I näringslivet är beslutsprocessen betydligt snabbare. Politikens beredningsprocesser är typiskt sett mer tidsödande, med olika beslutsnivåer och beslutskompetenser. Politik är också så oerhört mer kortsiktig jämfört med företagande. Politikens rytm blir alltmer lika med nyhetsproduktionens, eftersom press, radio, tv och nyhetsbyråer är politikernas väg att kommunicera för att nå väljarens röst.

Att demokrati bygger på att majoriteten tar hem hela spelet blir kanske mest ett problem när minoriteten helt negligeras, sund maktväxling uteblir eller kontrast övergår till ren polarisering. Det är när politiken betraktar det övriga samhället som ett liknande nollsummespel som konsekvenserna blir som allra skadligast. Frihandeln är ett talande exempel.

Rådgivare i eget bolag till bland annat Nordstjernan och Wallenberg Foundations AB. Tidigare i Investors ledning och med bakgrund som statssekreterare (S).