Krönika Svenska kronan
Exportbolagens intresse svalnar – om kronan knyts till euron på för svag kurs
Eurodebatten kommer som ett brev på posten när kronan är svag. Med tanke på att det är 20 år sedan vi folkomröstade och det har hänt mycket sedan dess kan det vara både klokt och rimligt att ha en debatt. Jag tror däremot inte på någon ny folkomröstning i närtid. Frågan är inte tillräckligt politiskt het ännu. Fortsätter kronan sin kräftgång och frågan blir mer akut, kan dock debatten svänga snabbt i likhet med Natofrågan.
Nedan lyfter jag några aspekter som har förändrats de senaste 20 åren enligt min mening.
Besvärligt med stora kast
För det första så har svensk ekonomi i flera avseenden närmat sig euroområdet och många fler frågor är globala idag. Hållbarhetsfrågan är ett exempel där EU har hårda krav och vi inte längre tjänar på ett eget spår.
För det andra är de kriser som sker mer globala idag då länder är mer integrerade med varandra inte minst genom handel samtidigt som information och transparens ökat markant.
För det tredje är handeln betydligt mer omfattande idag med mycket komplexa värdekedjor. Många företag är såväl exportörer som importörer och beroende av insatsvaror från flera andra länder. Få svenska bolag är enbart exportörer idag.
För det fjärde är det besvärligt även för exportbolagen att hantera stora kast. Många företag har svårt att planera när kronan förändras mycket på kort tid. Priser sätts inte alltför sällan för ett år framöver och även om insatsvaror köps in kontinuerligt påverkas marginalerna av kroneffekterna.
Minskad flexibilitet vid en kris
Mot talar istället att vi tappar i flexibilitet om vi trots allt får en inhemsk egen kris. Viktiga näringar som skogs- och gruvindustrin gynnas av den svaga kronan.
Men även att vi inte knyter kronan till nuvarande kurs om det skulle bli aktuellt. Det sistnämnda får ofta exportbolagen att tveka. Det är nämligen viktigt att påminna sig om att det inte är 12 kronor per euro som vi kan förvänta oss att knyta kronan till. Snittkursen sedan mitten av 90-talet har legat på 9,40 kronor per euro. Det är sannolikt en för stark kurs idag, men säg att vi kanske ska förvänta oss att bli insläppta till en kurs på 10,00–10,50 kronor per euro.
Min erfarenhet är att intresset från många exportbolag då svalnar.
Till de ekonomiska faktorerna bör man även, enligt min mening, lägga politiska aspekter. Eurofrågan är större än bara ekonomi. Sverige är ett litet land i en turbulent omvärld där Kina, USA och euroområdet i mångt och mycket sätter agendan.
Annika Winsth är chefekonom på Nordea.
Läs också: Miljardärerna som kampanjade mot euron sågar Riksbanken: ”Tragiskt”
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor