Eviga semestern är till 85% redan här

De två pajdiagrammen intill ovan hur livet för en typisk svensk såg ut i det gamla bondesamhället (före kapitalismen) respektive hur livet ser ut idag. Det här är inte exakta fakta utan en schematisk bild som bygger på Affärsvärldens antaganden.

LIVETS FYRA DELAR

Utgångspunkten är att all vaken tid (antas vara 16 timmar per dygn) från vaggan till graven kan härledas till endera av fyra tårtbitar.

• Barndom och skola (blå) ser så klart väldigt olika ut beroende på tidsålder och samhällsklass sett till mixen av lek/skola/arbete. I bondesamhället var det hur som helst slut på barndom och skola runt 15 års ålder. I dagens Sverige är normen alltmer att studera fram till att man är 25 år. Trots att livslängden har ökat har barndom och skoltid ökat snabbare, från cirka 25% av livet i bondesamhället till cirka 29% för unga idag.
• Vardagsbestyr (gul) är en förenklad samlingspost för allt vi som vuxna är tvingade att göra men som inte är avlönat arbete. Alltså laga mat, handla, tvätta, pendla med mera. Gränsen mellan tvång och frivillighet kan diskuteras men för de flesta är det nog svårt att komma under 3 timmar per dygn för vuxenlivets måsten.
• Arbetstid (röd) är den mest intressanta tårtbiten i den här krönikan. I korthet kan sägas att livet har blivit längre samtidigt som arbetsåren blivit färre, helgdagarna fler och arbetsdagarna kortare. Mer om detta senare men slutsatsen är alltså att arbetstiden med Affärsvärldens antaganden har gått från 46% till bara 15% som andel av hela livet.
• Vuxen fritid (grön) är all tid som blir kvar. Alltså livets alla vakna timmar som inte är barndom, skola, vardagsbestyr eller arbetstid. Den tårtbiten har på cirka 150 år vuxit från cirka 15% till 43% av ett typiskt liv. Det kan man kalla välfärd!

Tabellen nedan borrar lite mer i vilka antaganden som ligger bakom arbetstidens krympande tårtbit.

ARBETSLIVET FÖRR OCH NU

Förklaring av respektive rad följer nedan.

1. Den typiska livslängden har ökat från cirka 60 år till cirka 85 år mätt från mitten av 1800-talet. Medellivslängden var länge mycket kortare än 60 år men det förklaras huvudsakligen av hög barnadödlighet. De som överlevde barndomen blev i snitt mycket äldre än medellivslängden.
2. Afv antar att det typiska arbetslivet i bondesamhället var från cirka 15 år och livet ut, alltså 45 år. Dagens arbetsliv är oftast max 40 år.
3. Förr var man ledig på söndagar och vid ett fåtal andra helgdagar och jobbade alla andra dagar. I dag är man ledig lördag-söndag plus minst sju hela veckor av semester och röda dagar.
4. Idag är 8 timmars arbetsdag normen. Förr var det 12 timmar eller mer.
5. Den sista raden visar hur många arbetstimmar som raderna 2-4 ger sammanlagt över ett helt arbetsliv. Med Affärsvärldens antaganden blir det 162 000 timmar i bondesamhället mot 72 000 timmar idag.

BETYDANDE AVBRÄNNING

Hittills har resonemanget inte alls tagit hänsyn till förlorad arbetstid på grund av sjukdom, arbetslöshet eller föräldraledighet. Vi har inte heller vägt in all “arbetstid” som slösas bort på slösurfande, kollegialt småsnack, meningslösa möten och smitande eller maskning. Antalet faktiskt arbetade timmar är ofta mycket färre än arbetstiden 09-17.

Enligt en brittisk undersökning refererad i tidningen Wired ägnar den typiska kontorsarbetaren mindre än 3 timmar per dag åt effektivt arbete. Resten går till fikapauser, sociala medier, småsnack med kollegor och annat. Det skulle alltså kunna vara så att flertalet människor de facto bara lägger 5-10% av sitt vakna liv på produktivt arbete.

FRITID PLUS VÄLSTÅND

Det här är på ett sätt chockerande. Men det är också imponerande att vi med så liten arbetsinsats klarar av att inte bara överleva utan att också frodas och växa. I allt väsentligt är det tack vare innovationer, marknadsekonomi och välskötta företag som vi kan ha ett enormt välstånd trots att vi i snitt jobbar allt mindre och i mångas fall nästan ingenting.

Den (norskättade) amerikanske sociologen Thorstein Veblen (1857-1929) skrev 1899 om “The Leisure Class” och visade hur en allt större del av borgarklassen i USA ägnade sig alltmer åt konsumtion och fritid. Nu 122 år senare finns det en stor och växande “Leisure Class” i alla delar av samhällspyramiden. Från GeKås i Ullared och uppåt. Snarare är det de i toppen som numera jobbar mer än snittet.

DEN ENES SLACK DEN ANDRES VINST

Den krympande genomsnittliga arbetstiden öppnar upp för oerhört mycket större relativa skillnader än förr. Om vi å ena sidan tänker oss en lättjefull anställd som tar det lugnt på jobbet och ägnar hela fritiden åt saker som inte har något med yrket att göra så kanske den personen, enligt antagandena ovan, ägnar så lite som 5% av sitt vakna liv åt faktiskt arbete.

Jämför det med en person som jobbar längre arbetsdagar än 09-17 och därtill gillar sitt jobb och lägger en stor del av sin fritid på sådant som direkt gynnar arbetet. Den personens de facto arbetsliv kan lätt summera till 25% av det vakna livet. Alltså 5x mer än den lättjefulle arbetaren i exemplet ovan.

Lägg därtill att den som är entusiastisk och ambitiös förmodligen också blir duktigare på sitt arbete och därmed skapar betydligt mer värde per arbetad timme. Det är med andra ord inget konstigt att tänka sig att skillnaden i värdeskapande mellan en lättjefull och en högpresterande kan vara en faktor på 10x, även för närliggande arbetsuppgifter.

Det här har enorma implikationer för alla som driver företag, investerar på börsen eller bara vill förstå samhällsutvecklingen.

• Stora inkomstskillnader är här för att stanna. Bakom detta ligger ingen konspiration mot de fattiga utan det enkla faktum att det finns enorma skillnader i värdeskapande mellan olika individer.
• Företag med en stor andel ambitiösa gör stordåd. Jämfört med mediokra bolag med en stor andel lättjefulla eller på andra sätt improduktiva medarbetare är skillnaden som natt och dag.