Ett steg i taget

Börsen tar trappan upp och hissen ner, brukar det sägas. I vissa fall till och med hisschaktet ner. Uttrycket speglar det faktum att börsen över tid brukar ha långa uppgångstrender som stadigt lyfter index till nya högre nivåer, steg för steg. Längs med vägen kommer ofta snabba och skoningslösa och på sitt sätt ofta välgörande rekyler. En hel del talar för att det var just en hissresa till en våning nedanför som vi bevittnade i oktober och att börsen kan börja klättra igen.

Oktober blev en rejäl berg- och-dalbana på börsen. Stockholmsbörsens storbolagsindex OMXS30 tappade 12 procent från tidigare årshögstanoteringen i slutet av augusti. Börsfallet ser ut att ha stannat av och på en dryg börsvecka har OMXS30 studsat upp 5 procent från bottennoteringen 26 oktober.

Det innebär att OMXS30 därmed har haft knappt fyra förlorade börsår, givet att index noterar samma nivåer som i början av år 2015. För vissa enskilda aktier så är kursnedgångarna betydande under samma period. Till exempel klädjätten H&M har tappat 55 procent av börsvärdet samtidigt som byggjätten Skanska, verkstadsbolagen SKF och Electrolux har krympt i storleksordningen 35 procent. Storbankerna Nordea och Handelsbanken har fallit med 30 procent och telekomkoncernen Ericsson med drygt 30 procent, trots det senares formidabla comeback på börsen det senaste året.

Det är med andra ord stora rörelser i enskilda aktier. Små- och medelstora bolag har klarat sig väsentligt bättre än storbolagsindex under denna period och i princip fördubblats på drygt fyra år. Storbolagsindex ligger på plus men ganska blygsamt.

Vad som fick börsen att slutligen utlösa börsnedgången under oktober? Det finns inget enskilt svar. Snarare brukar det vara en bägare som till slut fylls med tillräckligt många hot och risker att den helt enkelt rinner över. Stadiga ränteuppgångar i USA, eskalerande handelskonflikter, åtstramande eller snart åtstramande centralbanker (inklusive svenska Riksbanken) och skenande värderingar av företrädesvis amerikanska teknikbolag är några faktorer.

Gemensamt för samtliga argument är att de redan har funnits en tid och därmed inte har inneburit någon överraskning för marknaden. Det talar troligen för att mycket – som vanligt – den här gången handlar om traditionell börspsykologi och vinsthemtagningar.

Rapportperioden överlag var stark på det stora hela och bjöd på hyfsade framtidsutsikter. Den aggregerade försäljningen på Stockholmsbörsens bolag har trots allt vuxit med 8 procent det senaste året samtidigt som vinsterna (per aktie) har ökat med goda 12 procent. Viktigast är dock att den framåtblickande vinsttrenden på Stockholmsbörsen och på de amerikanska börserna är intakt. Dit vinsterna går, går som bekant även börsen. Åtminstone på sikt.

Den förväntade försäljningstillväxten för de närmaste tolv månaderna visar knappt 8 procent samtidigt som vinsterna väntas öka med 10 procent. Det innebär, eller förutsätter som börspessimister skulle säga, en fortsatt god konjunktur.

Positivt är att aggregerat har vinstprognoserna endast justerats ner i storleksordningen 3 procent samtidigt som Stockholmsbörsen har rekylerat ner betydligt mer, som mest 12 procent i slutet av oktober. Börsen har med andra ord blivit billigare, mätt som p/e-tal.

P/e-talet och andra vinstmultiplar på Stockholmsbörsen ligger nu kring snittet för de senaste tio åren. Exempelvis är nuvarande framåtblickande p/e-talet 14 jämfört med genomsnittliga p/e 15 de senaste tio åren eller börsvärde relativt bokfört värde på 1,9, vilket är helt i linje med det historiska snittet.

Men konjunkturen är sent i cykeln. När humöret på aktiemarknaden ställer om till negativt tolkningsföreträde, som i oktober, spelar goda nyheter helt enkelt mindre roll. En rapport i linje med förväntningarna kan ändå manglas ner på börsen om aktiemarknaden hittar ett korn av information som kan tolkas negativt.

Men det finns möjligheter att nervositeten kan minska. Om ett fördelaktigt handelsavtal mellan Kina och USA kommer till stånd är en sådan möjlighet. Marknaden prisar även in att Demokraterna vinner majoriteten i representanthuset medan Republikanerna fortsätter att kontrollera senaten. Det är ett neutralt utfall för börsen. Om Republikanerna däremot lyckas behålla kontrollen över båda kamrar kommer det att tolkas positivt för USA-börserna med fortsatta skattesänkningar och avregleringar.

Summerat är egentligen inte mycket i praktiken förändrat efter oktober månads börsoro. Konjunkturen rullar på om än i en lugnare takt, vinsterna växer och räntorna är trots allt väldigt låga och innebär att det i praktiken fortsatt inte finns särskilt många andra placeringsalternativ än börsen. Inte heller har kreditspreadarna dragit iväg, guldpriset står och stampar och generellt råder avvaktande stämning på världens aktiemarknader.

Gamle finansministern Gunnar Sträng hade sin egen konjunkturindikator, där han brukade räknade godsvagnarna på Norrlandstågen som rullade förbi utanför sitt fönster på finansdepartementet. I dag är det betydligt svårare att hitta motsvarande indikatorer i en alltmer komplex global handel. Men man behöver inte gå över ån efter vatten. Sandviks klassiska vändskärförsäljning signalerar fortsatt tillväxt och metallpriserna är tillräckligt höga för att gruvbolag ska fortsätta investera. Det börjar röra på sig på investeringssidan inom olje- och gasindustrin, om man får tro Sandvik.

Författaren Mark Twain pekade som bekant ut oktober som en synnerligen farlig månad för att spekulera i aktier, liksom han även pekade ut övriga årets månader som extra riskfyllda. På det temat kan december bli en särdeles bra börsmånad. Liksom de andra månaderna fram till och med maj. Det finns nämligen ett mycket tydligt historiskt säsongsmönster de senaste 30 åren där investerare som ägt aktier endast under perioden december till maj har kammat hem cirka 15 gånger pengarna och investerare som ägt resterande period knappt fått tillbaka insatsen.

Kanske en idé extra värd att pröva ett år som detta.