Ett oanständigt förslag

Jan Stenbeck hade många sidor. Superentreprenör och finansgeni, absolut. Men också en skoningslös affärsman som inte drog sig för rättsprocesser och bråk med konkurrenter, anställda och myndigheter. Han tvekade inte heller att köra över minoritetsägare. Han hamnade i topp på Aktiespararnas svarta lista i samband med ett maktspel på 1980-talet som slutade med att Kinnevik kastades ut från börsen under flera år. Där var han väl i princip kvar till sin död 2002.

Efter dottern Cristinas maktövertagande har sfären fått en ny image. Hon och Kinneviks vd Mia Brunell har framstått som mindre hårdhänta än Jan Stenbeck och det “grabbgäng” som omgav honom. Till och med Aktiespararna verkar på det hela taget vara nöjda med den nya regimen. På stämmorna i våras var det mesta frid och fröjd.

Men det finns ett undantag. Gratistidningskoncernen Metro är konkursmässig och i samband med kvartalsrapporten den 5 februari annonserades ett kapitaltillskott på 550 miljoner kronor, garanterat av huvudägaren Kinnevik. Nyheten förmedlades i förbigående av medierna, som den dagen var upptagna av beskedet att SEB gör en nyemission på 15 miljarder.

Men den som studerar saken upptäcker en hel del som är häpnadsväckande. Faktum är att villkoren är så märkliga och oförmånliga för minoriteten att om man inte visste bättre, så skulle man tro att Jan Stenbeck själv hade dikterat dem.

l För det första är det ingen vanlig aktieemission det handlar om. I stället är det ett komplicerat upplägg med ett förlagslån på 275 miljoner kronor som emitteras tillsammans med långa köpoptioner, så kallade warrants, för totalt lika mycket pengar. Det gör det svårt för alla som inte är relativt finansiellt avancerade att bedöma paketet.

l För det andra är villkoren, till den del de är kända, så pass oförmånliga att det är sannolikt att garantin träder in och att Kinnevik får teckna större delen av emissionen. Skälet till detta är bland annat att förlagslånet löper på fem år med 5 procents ränta. Den räntan är förstås inte marknadsmässig. Inget företag med Metros finanser kan låna pengar till 5 procent i dag. Internetbolaget Tradedoubler avslöjade exempelvis nyligen att det betalar 12 procent. Annorlunda uttryckt: den som köper en sådan obligation av Metro i dag kan bara sälja den vidare med förlust.

l För det tredje mörkar Metro delar av emissionsvillkoren. Bolaget har kallat till en extrastämma i Luxemburg den 24 februari (anmälan senast nu på fredag). Där begär styrelsen ett öppet mandat av stämman att låna pengar och göra emissioner med mycket stora frihetsgrader. Exempelvis vill Metro ha möjlighet att öka antalet A-aktier till 6,2 miljarder genom att utge 5,3 miljarder warrants. Det ska ses i ljuset av att det i dag finns cirka 263 miljoner A-aktier och ungefär lika många B-aktier (nuvarande bolagsordning ger möjlighet att öka till cirka 900 miljoner av vardera A- och B-aktien).

Emissionsvillkoren ska sedan annonseras dagen efter stämman, men som var och en förstår är den potentiella utspädningen mycket stor när man laborerar med så många nya aktier. Enligt vissa beräkningar skulle Kinnevik kunna komma upp till en ägarandel runt 90 procent i Metro när optionerna ropas av och omvandlas till aktier, beroende på hur de slutliga emissionsvillkoren ser ut och under förutsättning att inga andra ägare tecknar.

En annan anmärkningsvärd omständighet är att det nya kapitalet knappast kan räcka särskilt länge. Runt 300 miljoner går åt till att lösa ett lån i Nordea, eftersom lånevillkoren bröts under 2008, och med nuvarande förlusttakt dröjer det inte förrän nya pengar behövs.

Varför beter sig då Cristina Stenbeck och Kinnevik på detta sätt? Ett sätt att se det är att de tar sitt ansvar som huvudägare när ingen annan lär köa för att stödja koncernen. Men det besvarar inte den viktigaste frågan: Varför gör Metro en komplicerad kapitalanskaffning med så oförmånliga villkor att minoriteten troligen inte vill vara med? Varför inte en vanlig emission, eller helt enkelt bara sträcka bolaget ett lån till 12 procents ränta? Ett möjligt svar är att Kinnevik försöker utnyttja krisläget för att komma över Metro billigt och att konstruktionen med optioner gör att Kinnevik inte behöver konsolidera bolaget på några år.

Men varför då ta in ett bolag med usla finanser på en usel marknad som hittills mest har gjort ägarna besvikna? Kanske därför att styckvärdet på Metro sannolikt är betydligt högre än börskursen på runt 60 öre. De delar som har sålts av hittills indikerar det. Prislappen på svenska Metro var till exempel två kronor per aktie, när Schibsted släpptes in för något år sedan. Faktum är att vissa minoritetsägare säger sig föredra att bolaget sätts i konkurs, att delarna säljs och att ett eventuellt överskott delas ut till ägarna, framför att vara med i emissionen.

Men så lär det inte bli. Cristina Stenbeck har visat vem hon är dotter till. Silkesvanten är av. Järnnäven är blottad.

nullnullnullnull