Enlund: Riksbanken har ingen trovärdighet – vi ska akta oss för att hoppa i en galen tunna

ECB-chefen Christine Lagarde påtalade i september att konspirationsteorier verkade hämmande för ECB:s planer att införa en centralbanksvaluta (CBDC, Central Bank Digital Currency):

“[Om vi] kan ta itu med alla konspirationsteorier som finns i överflöd om detta som om, du vet, Big Brother plötsligt skulle bestämma vad du köper, när du köper det och hur begränsat det ska vara – då tror jag att det skulle karaktäriseras som en framgång.” 

I oktober insinuerade hon att centralbanksvalutor är att jämställa med kontanter, något som inte alls stämmer. Centralbanksvalutor är helt annorlunda än kontanter, något som bland annat påtalats av Agustín Carstens, chef för ”centralbankernas centralbank”, BIS. Han har sagt att ”vi tenderar att prata om CBDC:s likvärdighet med kontanter, men det finns en enorm skillnad (…) med kontanter. Vet vi till exempel inte vem som använder en dollarsedel (…) med CBDC:s skulle centralbanken få absolut kontroll”. 

Ärorika männen som med sina dolkar stack Caesar 

Att förkasta något som en konspirationsteori, som Lagarde gör, signalerar, om man är vänligt inställd, bristande intellektuell stringens, och om man är mindre vänligt inställd, oärlighet. Genom historien har det trots allt funnits konspirationer, allt ifrån de ärorika männen som med sina dolkar stack Caesar, till Gavrilo Princip vars skott utlöste det första världskriget. Det är därför rationellt att tro på vissa konspirationsteorier, och irrationellt att avfärda alla på förhand. 

RiksbankenKrönika

Enlund: Riksbanken har ägnat sig åt en egen variant av analytikermassage

Lagardes uppgift att “ta itu med alla konspirationsteorier” är grannlaga, kanske omöjlig. Inte minst eftersom många, till exempel professorer i nationalekonomi, har påpekat att man med centralbanksvalutor kan ha pengar “med utgångsdatum (…) där staten bestämmer att centralbankens pengar kan användas för att köpa vissa saker, men inte andra”. Eller att hennes tidigare kollega i Kina påtalat att centralbankspengar “kan vara exakt riktade för vilken typ av människor som kan äga dem och vad dessa pengar kan användas till”, eller att Kina redan har experimenterat med pengar som “likt hur vinster från lotteriet måste spenderas före ett visst datum”, eller att samma land sägs ha ändrat hälsokoden för medborgare som tänkte demonstrera till att lysa rött. Demonstranterna hade nu enligt Kommunistpartiet hastigt insjuknat och nekades därför att resa. 

Här i Sverige ägnar Riksbanken rejält med elektroniskt bläck åt att försöka troliggöra att den inte ska veta vad vi gör, och att rätten till ett privatliv är garanterad – vilket utifrån ett teknologiskt perspektiv är omöjligt givet den väg man har valt. Även om Riksbanken i den nuvarande lösningen inte kommer att få full insyn, skriver ECB att mellanhänderna (bankerna) kommer att ha detta. Och vi vet alla hur det är med staten och kapitalet (och båten).  

Centralbankerna saknar trovärdighet 

När centralbankirer och centralbanker lovar oss att rätten till ett privatliv inte är hotad, gör de så utan grund. Även om de hade rätt att fatta sådana beslut, vilket de inte har, vore deras löften ändå inte trovärdiga över tid. Man påminns om Riksbankens löftesliknande prognoser om långvarig nollränta. Efter att man vaggat bolånetagare i trygghet under åtskilliga år, ryckte man plötsligt undan mattan. 

Till syvende och sist blir det en politisk fråga vem som får tillgång till informationen om hur, när, vad och var vi betalar för att köpa varor och tjänster. Kontrollen över om vi ens kommer att kunna betala blir också en politisk fråga med centralbanksvalutor. Det blir därför politiska beslut – i Sverige, i EU och i USA – som kommer att avgöra om dagens så kallade konspirationsteorier visar sig sanna. 

Men vi vet hur fort det kan gå i politiken. I Sverige har vi på senare tid erfarit en kovändning i försvarspolitiken när Socialdemokraterna vände i Nato-frågan. Och nyligen har allt fler röster hörts om att försöka kuppa in Sverige i euron, helst utan folkomröstning eftersom sådana kan krångla till det. Dessutom, när Christer Gardell i en intervju sade att “amerikanska politiker och myndigheter” styr Sverige, hade han inte direkt fel. Genom diverse organisationer, bland annat FATF, ägnar USA sig åt extraterritoriell mobbing och tvingar därigenom länder i sitt omlopp att införa mängder av regler. Riksbankens framhetsande med e-kronan kanske bör förstås i detta ljus. Befarar man att USA kommer att avkräva sina vasallstater allierade att införa dylika system? Kanske efter nästa kris? 

Kriserna avlöser varandra – vad händer efter nästa? 

Rädsla är förvisso sällan en bra allierad när det gäller att göra informerade beslut, men samtidigt heter det från överheten att man aldrig “ska låta en bra kris gå till spillo”. 9/11, skuldkris, Trump, covid, Ukraina, Israel och Hamas. Kriserna avlöser varandra, och varenda kris har hittills resulterat i nedmonterade fri- och rättigheter (eller att de satts på undantag). Till oklar nytta. En av landets omskrivna filosofer vill redan införa en global klimatdiktatur, andra vill radera våra friheter för koldioxidfrågans skull. Ylandet efter centralbanksvalutor kan bli ihärdigt vid nästa kris. 

Samtidigt har mänskligheten klarat sig utan centralbanksvalutor, och utan meningslösa regler gällande kundkännedom (KYC) och antipenningtvättsregler (AML) i mer än 200 000 år. För att friheter som yttrandefriheten i praktiken ska existera krävs faktiskt friheten att kunna betala. Medborgare måste kunna finansiera tryckandet av en pamflett, köpa en annonsplats, eller lägga ut för en resa. Utan hinder. Att rätten att kunna betala (transaktionsfrihet) sedan tidigare inte står tidigt i alla västvärldens grundlagar förklaras av att den i våra fördigitala samhällen alltid kunnat tas för given. Alltid. Amerikanska påbud har sedan 1989 genom FATF urholkat denna frihet, men centralbanksvalutor riskerar att ta detta till en ny och totalitär nivå. 

Innan vi hoppar i ännu en galen tunna, denna gång gällande centralbanksvalutor, vore det inte på sin plats att åtminstone rista in transaktionsfriheten högst upp i våra grundlagar? Vad händer annars när nästa kris knackar på dörren? 

Martin Enlund, oberoende analytiker, Under Orion AB. Tidigare valutachefsstrateg på Nordea och före detta makroekonom på Handelsbanken. Driver nu podden Svart Ekonomi.