Enlund: Det är dags att vi slutar vara naiva med våra pengar

SVT rapporterade nyligen att det har blivit allt lättare att skapa förfalskade sedlar, samt att sådana säljs på sociala medier. Den minskade användningen av kontanter har lett till att färre av oss kan säkerställa sedlarnas autencitet – ännu en effekt av Riksbankens märkliga sedelutbyten. Istället för kungen på sedlarna pryds de idag av sagotanter och skådisar, gissningsvis till Stefan Ingves stora glädje. Vid nästa sedelutbyte blir det kanske Paw Patrol eller någon TikTok-influencer som får pryda dem.

Penningförfalskning brukade anses som mycket allvarligt. På sedlar från 1850-talet stod det att: “Den som denna sedel efterapar eller förfalskar warda hängd”. Idag tar vi inte lika allvarligt på fenomenet. Olaglig penningförfalskning kan ge fängelse upp till åtta år enligt Brottsbalken (14 kap. 6 §), om brottet anses vara grovt.

Utgör anspråk på riktiga värden

Varför är falskmynteri problematiskt? De flesta skulle nog svara något i stil med att falskmynteri riskerar att leda till försämrat förtroende för det finansiella systemet, att det kan användas för att finansiera kriminalitet, eller varför inte orsaka inflation. Inflation brukade åsyfta just en ökning av penningmängden till skillnad från idag när nationalekonomer och ordbokskonstruktörer har valt att spänna vagnen före hästen och mena att höjda priser (eller Taylor Swift) istället försämrar penningvärdet. Inte undra på att de senaste årens snabba prisstegringar kom som en överraskning för diverse karbonpappersgeneraler.

Man riskerar dock att missa skogen för alla träden när man nämner dessa effekter. Våra pengar är värdefulla för att vi kan köpa riktiga saker för dem, antingen nu eller i framtiden. Pengar utgör alltså anspråk på den riktiga världen. Framgångsrikt falskmynteri möjliggör att nya anspråk skapas utan att något nödvändigtvis har hänt i den verkliga världen. De som förfalskar pengar kan därför använda dessa för att köpa riktiga saker (båtar, massage eller potatis) för något som egentligen inte är värt någonting.

De som tar emot sådana falska pengar tror i sin tur att de har fått något riktigt. Och att de därför, efter möda och besvär, har ökat sitt välstånd. Pengarna kommer dock inte räcka lika långt som de tror, antingen för att de falska sedlarna kommer att upptäckas av någon betitlad forensiker, eller på grund av att de inte kommer att kunna köpa lika mycket saker som förväntat på grund av framtida inflation.

Det stora språnget

Inom vetenskapsteori finns begreppet deduktion, det vill säga att dra slutsatser utifrån antaganden. Om ens antaganden är sanna blir också slutsatsen sann. Om till exempel alla fåglar har vingar, och pingviner är fåglar, då kan vi dra slutsatsen att pingviner har vingar.

Men om någon har sålt något riktigt – till exempel en potatis – till en falskmyntare, kommer försäljaren anta att dennes välstånd har ökat och agera därefter. Fast det stämmer ju inte! Falskmynteri kommer därmed att medföra att personer kommer att dra slutsatser från felaktiga antaganden. Och att basera sina beslut på felaktiga antaganden kommer knappast att leda till ökat välstånd, utan snarare motsatsen – kanske ekonomisk stagnation eller något ännu värre.

USAKrönika

USA:s skuldberg bara växer – vad händer om Guds tålamod tar slut?

Sovjetunionen hade Trofirm Lysenko. Hans teorier gjorde gällande att egenskaper förvärvade under en individs livstid kunde ärvas av avkomman, vilket stod i strid med (mer sann) mendelsk genetik som betonade ärftlighet av egenskaper. Lysenkos idéer präglade sovjetisk biologi och bidrog till felaktiga antaganden samt misslyckade experiment, vilket hämmade Sovjetunionens ekonomiska framsteg. I Kinas “[d]et stora språnget” under Mao Zedong var en av intentionerna att öka jordbruksproduktionen. Men då förespråkades (felaktigt) utrotning av sparvar och andra skadedjur, vilket ledde till allvarliga ekologiska konsekvenser. Falska antaganden bidrog då till massvält och sjukdomar, vilket resulterade i en av de mest dödliga perioderna i Kinas moderna historia.

Karl Marx falska medvetande

Pengar är en teknologi som koordinerar mänsklig aktivitet. Falskmynteri kommer att leda till felaktiga antaganden bakom våra konsumtions-, investerings- och koordineringsbeslut. Därför bör fenomenet tas på allvar. Men kanske borde vi bredda vår analys. Riksbanken, och de storföretag och miljardärer som erhåller bäst villkor hos affärsbankerna, kan även de köpa riktiga saker i utbyte för något som kanske inte är värt någonting. Problemets omfång beror på vad de nyskapade pengarna används till.

Karl Marx använde begreppet “falskt medvetande” för att beskriva hur samhällsklasser kan internalisera övertygelser som inte gynnar deras egna intressen. Han menade att genom att upprätthålla ett sådant falskt medvetande kunde de styrande behålla sin makt och kontroll över samhället.

De flesta av oss simmar – likt fiskar i vatten – idag glatt omkring bland de fiatpengar som har skapats av Riksbanken och affärsbankerna utan någon egentlig ansträngning. Men betyder inte detta att även vi riskerar att drar slutsatser från felaktiga antaganden, påminnandes om Marx idé om ett “falskt medvetande”? Och vad säger i så fall detta om våra länders ekonomiska utsikter?

Lagligt falskmynteri tog fart

Många, bland dem Peter Thiel i Zero to One, har frågat sig vad det egentligen var som hände kring 1970-talets början. Då började tillgångspriserna galoppera, reallönetillväxten stannade av, den teknologiska utvecklingen bromsade in (åtminstone jämfört med dåtidens förhoppningar). Samtidigt påbörjades en himmelstornande inkomst- och förmögenhetsojämlikhet. Av en händelse var det också då som USA unilateralt och “tillfälligt” slutade ha dollarn kopplad till något riktigt (det vill säga guld). Och i och med detta kunde det lagliga falskmynteriet ta fart på allvar, och följaktligen så även stora mängder beslut grundade på osynliga men ibland felaktiga premisser.

Utan dessa felaktiga antaganden kanske vi hade upplevt en ekonomisk blomstring av sällan skådat slag?

Vi har varit naiva, brukar det låta i svensk offentlighet när något har gått fel. Kanske gäller detta även våra pengar? Kanske borde vi fundera på att göra pengar till något “riktigt” igen?

Martin Enlund, oberoende analytiker, Under Orion AB. Tidigare valutachefsstrateg på Nordea och före detta makroekonom på Handelsbanken. Driver nu podden Ekonomidags.