Enlund: ”Av med de gröna skygglapparna”

I Tyskland, som återigen tvingas bära stämpeln “Europas sjuke man”, brottas förbundskansler Olaf Scholz med alarmerande låga förtroendesiffror inför valet i februari. Men kanske är detta inte så konstigt. Tysk industriproduktion har fallit trendmässigt sedan den gröna given blev på modet. Energiintensiv produktion har minskat med en hel femtedel på blott ett par år. Volkswagen stänger fabriker, Thyssenkrupp massavskedar och fler än tre miljoner pensionärer riskerar fattigdom.

Om detta är Europas “människa på månen”-ögonblick, som EU-kommissionär von der Leyen uttryckte det 2019 så är det inte mycket att hänga i granen. Åtminstone om man inte är sadist.

Den tidigare ECB-chefen Mario Draghis rapport om EU:s konkurrenskraft har berörts tidigare i Affärsvärlden, bland annat av undertecknad och av Christian Sandström. Ett av de problem som pekades ut var att europeiska företag har betydligt högre energikostnader än sina amerikanska konkurrenter, med elpriser som är 2-3 gånger högre och naturgaspriser som är 4-5 gånger högre.

Tyskland är kanske värst ute, bland annat tack vare tidigare förbundskansler Angela Merkels beslut att fullständigt avveckla kärnkraften (ett beslut som inte bara saknade folkligt stöd utan som hon även vägrar att erkänna som ett misstag). Sprängningen av Nord Stream förvärrade situationen.

Utan realkapital, inget ekonomiskt välstånd

Tysklands avveckling av kärnkraftverken utgör ett exempel på när politiska beslut bidragit till att minska ekonomins kapacitet. Detsamma gäller sprängningen av Nord Stream. Realkapital som byggnader, maskiner och utrustning är avgörande för ekonomins produktivitet (exempelvis mått som BNP per arbetad timme). En större och mer effektiv kapitalstock möjliggör produktion av fler varor och tjänster med samma mängd arbetskraft, vilket leder till större produktion, högre löner och ökat materiellt välstånd. Detta är grundläggande nationalekonomi. Å andra sidan, när realkapital förklaras vara föråldrat på grund av politiska beslut, som i fallet med nedläggningen av kärnkraften, minskar detta ekonomins kapacitet. Detsamma gäller när realkapital förstörs, som var fallet med Nord Stream.

Mer fungerande realkapital kommer att läggas i malpåse

EU-kommissionär von der Leyen utlovar bot och bättring. Hon verkar övertygad om att EU:s nedgång kan vändas genom att trippla ner på blockets gröna mål, och listade avkarbonisering som en av tre nyckelpelare i en ny “Konkurrenskraftskompass”. När verkligheten inte lever upp till förväntningarna kan man alltid trycka på “Ctrl+Alt+Slogan”, och hoppas att ingen märker av att ingenting har förbättrats.

Hennes planer innebär dock att befintligt och idag fungerande realkapital i ännu högre grad kommer att avskrivas i framtiden. Det kan jämföras med länder som successivt utökar sina naturskyddsområden år efter år. Som av en händelse pågår även detta. Kunming-Montreals ramverk för biologisk mångfald innebär att man till 2030 ska skydda 30% av alla områden, på land och till havs. Ett land som idag konserverar mindre än så måste således identifiera ytterligare områden som kan skyddas. Processen mot att skydda 30% av alla områden innebär sannolikt att ekonomin kommer att tappa sin produktiva potential. Med krympande åkrar riskerar det att bli färre morötter (om inte stora teknologiska framsteg sker).

Säkerhetspolitiska och beredskapsmässiga följder

På det inslagna spåret kommer ytterligare realkapital att läggas i malpåse, vilket kan få långtgående konsekvenser, inte minst för vår säkerhetspolitik. Om exempelvis Ryssland kan producera artillerigranater cirka tre gånger snabbare, till en kostnad som är ungefär en fjärdedel av vad det kostar Ukrainas västallierade, så är det uppenbart att detta har säkerhetspolitiska konsekvenser. På samma sätt följer det naturligt att om elpriserna i Tyskland är fem gånger så höga som i Kina, vilket för närvarande är fallet, kommer även detta medföra negativa säkerhetspolitiska konsekvenser. Jämfört med EU har Kina faktiskt en högre koldioxidutsläppsnivå per capita, med en skillnad på cirka 50% enligt tillgängliga data. Justerat även för internationell handel släpper Kina ut 10% per än Sverige per capita.

Även ett beredskapsperspektiv går att finna. I början av 1990-talet producerade Sveriges bönder nästan 75% av landets livsmedel. I dag har Sveriges befolkning ökat betydligt, men livsmedelsproduktionen har inte ökat i samma takt. Varannan tugga importeras idag. I Sverige kan vi till och med stoltsera med att vi inte ens kan försörja oss själva med den enklaste av grödor – potatisen. Kan vi verkligen vara säkra på att kraftigt utökade naturskyddsområden, såsom Kunming-Montreals ramverk föreskriver för svensk del, inte kommer att försämra vår livsmedelsberedskap ytterligare?

Vad har EU egentligen råd med?

Nationalekonomi handlar i grunden om hushållning med knappa resurser, vilket många idag tycks ha glömt bort. Det är hög tid att ifrågasätta vad EU egentligen har råd med. Kan vi verkligen kosta på oss att rusta upp för krig mot Ryssland, Kina och Iran samtidigt som vi bakbinder oss själva med gröna löften om minskade koldioxidutsläpp och ökad biologisk mångfald? Detta i en situation där USA:s nästa administration sannolikt kommer att satsa stort på att öka sina konkurrensfördelar ytterligare genom avregleringar, sänkta energipriser, skattesänkningar och ett avhopp från Parisavtalet?

När von der Leyen ansvarade för den tyska militären blev tillståndet där “katastrofalt“. Alla landets sex ubåtar var ur bruk. Vid tillfällen kunde inte en enda av landets 14 transportflygplan flyga. Tyska soldater fick använda kvastar istället för vapen när de övade.

Förhoppningsvis lyckas von der Leyen visa mer framgång i sin hantering av EU:s ekonomi, försvar och beredskap än vad hon tidigare har visat i sin roll som tysk försvarsminister. Det kan också vara dags att fler vågar utmana de etablerade sanningar som ligger bakom den förda politiken. Tänk om sanningarna inte är så sanna som sägs?

Martin Enlund, oberoende analytiker, Under Orion AB. Tidigare valutachefsstrateg på Nordea och före detta makroekonom på Handelsbanken. Driver podden ‘Ekonomidags’.