En ny keynesiansk guldålder?

Nyligen var index uppe på all-time-high och börsen ligger alltså högre än den gjorde innan viruskrisen. Det gäller både Sverige, USA och världsindex. Det är anmärkningsvärt att inte ens den svartaste av svanar som medför den djupaste globala lågkonjunkturen som någon av oss upplevt kan rubba börsen från sin stigande bana.

Många tolkar detta som stimulansuppblåsta bubblor av den irrationella sorten. Även Afv har argumenterat så. Liksom den lilla men högt respekterade analysfirman Gavekal, med bas i Hong Kong och global utblick. Anatole Kaletsky, den ene grundaren av Gavekal, har dock omprövat sin negativism och ser nu fullt rationella skäl till fortsatt stigande kurser under många år till. Kaletskys optimism är intressant eftersom den grundas på mer än de lite slitna och delvis cirkulära resonemangen om ”mycket pengar på sidlinjen” och brist på alternativ.

Anatole Kaletsky konstaterar att långa uppgångsfaser väldigt ofta påbörjas när ingen har en susning om varför. Han exemplifierar i sin analys med lågkonjunkturen 1982 när inflationen var på topp och ingen kunde föreställa sig att inflation och räntor kunde gå mot noll. Och efter börskraschen 1987 när ingen förstod att nya småbolag som MCI och Microsoft förebådade mobil- och IT-revolutionen. Eller 2008 när ingen vågade tro att QE (kvantitativa lättnader) skulle lägga grunden för en rekordlång högkonjunktur som på många håll tryckte ner arbetslösheten till den lägsta nivån sedan 1960-talet.

Och inte heller nu har vi alltså en bra förståelse för varför börsen har börjat stiga kraftigt. De vanligaste förklaringsmodellerna är antingen den nyss nämnda cirkulära flödesmodellen med TINA och pengar-på-sidlinjen. Eller diverse dystopiska analyser om nära förestående bubbelsprickning, backlash och krasch.

Kaletsky tar istället hjälp av två döda engelsmän. Dels den medeltida munken William av Ockham (1285-1347) som givit namn åt den vetenskapliga principen ”Ockhams rakkniv” vilket är att välja den enklaste hypotesen istället för mer invecklade alternativa förklaringar.

Den enklaste förklaringen till börsrallyt är enligt Kaletsky att titta i skolboken. Där skriver läromästaren Lord John Maynard Keynes (1883-1946) att stigande tillgångspriser är exakt vad vi ska förvänta oss vid finanspolitiska stimulanser i en miljö med låga räntor, hög arbetslöshet och överkapacitet. Keynes modeller förutspår i denna miljö stigande konsumtion, ökade investeringar och god tillväxt.

Inte minst nu när marknaden anar åratal av fiskala stimulanser och stora investeringsprogram. Det Kaletsky tänker sig är en 10-20 år lång repris på vad den keynesianska guldåldern 1946-1968 bjöd på. Kaletsky ser fem drivkrafter. (Med min kommentar kursiverad och inom parentes.)

• Expansiv finanspolitik. Världens beslutsfattare har nu bestämt sig för att det inte är så farligt med stora budgetunderskott. Det har ju funkat för Japan i snart 30 år. För USA sedan Hedenhös och de problem EU haft skyller man nu på annat än budgetunderskotten. (Afv håller med om att underskottspolitik kan funka i decennier. Problemet är väl att festen kan ta plötsligt slut när man minst anar det.)
• Låg inflation. Det gick att köra keynesianskt efter 1945 i cirka 15 år innan inflationen märktes och det dröjde 20 år innan det blev det blev ett större problem. (Samtidens stora trender IT och automatisering är extremt deflationsdrivande samtidigt som vi ser flaskhalsar inom många yrken och försörjningskedjor. Inflationen som genomsnitt kan mycket väl förbli låg.)
• Låg ränta. Utan hög inflation så talar allt för mycket låga räntor under många år framöver. Skulle marknaden krångla så kan centralbankerna stödköpa. (Det här är delvis vansinne men det är också verkligheten. En skuldsatt medelklass gör att hög ränta vore nästan samhällsomstörtande.)
• Klimatdriven investeringsboom. De senaste decenniernas tekniska utveckling har varit ganska småskalig jämfört med de gigantiska investeringar det innebär att ställa om världen från CO2 till grönare transporter och energisystem. (Lyckligtvis talar mycket för att det blir så.)
• Handelskrigsdriven investeringsboom. Maktkampen mellan Kina och Västvärlden är här för att stanna. USA, EU och Kina kommer investera enormt i egna försörjningssystem och ökad geopolitisk säkerhet. (Inte alls orimligt.)
• Brysseldriven efterfrågeboom. Kaletsky verkar säker på att EU:s ”räddningspaket” mot viruskrisen är startskottet på Europas Förenta Stater där det blir fritt fram för EU att gasa på med gemensamma skatter och ökad bidragspolitik. (Bevare oss från att det besannas. Men omöjligt är det dessvärre inte.)

Det här är alltså en tänkbar framtid där vi under 10-20 år har förutsättningar för stigande konsumtion, ökande investeringar, expansiv finanspolitik och fortsatt hyperexpansiv penningpolitik. Och utan större problem med inflation. Och får vi problem kan centralbankerna stödköpa oss blinda. Aktievärderingar kommer ju ändå ha ett tak någonstans men god vinsttillväxt gör att börsavkastningen kan bli god oavsett.

Det här är inte Affärsvärldens åsikt med hull och hår. Men det är en intressant möjlighet. Och det är väl ungefär så här man måste tänka för att svälja idén att exempelvis svenska bostadspriser ska rusa vidare från dagens nivåer. Eller vad sägs om att betala 180 Mkr för en våning vid Karlaplan i Stockholm? Inte 18 Mkr utan 180 Mkr. Så mycket vill mäklaren Siv Kraft ha enligt en ”underhandsannons” för en visserligen stor och fin våning (nästan 500 kvm). Men visst häpnar man? För att begripa priset 180 Mkr måste man antingen tro väldigt mycket på Keynes nya guldålder. Eller så tror man mer på Keynes samtida ekonomfrände Thorstein Veblens (1857-1929) teorier om överklassens ”iögonfallande konsumtion”.