Krönika Värderingar
En kraschkurs från det förra 20-talet
När finansmannen Lage Jonason var VD för Nordiska Fondkommission så hade han våren år 2000 den goda smaken att trycka upp och ge bort boken Den stora börskraschen till en herrans massa människor. Boken skrevs 1955 av den intellektuella superstjärnan John Kenneth Galbraith (1906-2006) och jag har läst den minst tre gånger för att påminna mig om börskraschen 1929, dess bakgrund och dramatiska förlopp.
EN SKÖN NY VÄRLD
Finansiella bubblor är aldrig irrationella i bemärkelsen grundlösa. I botten finns alltid högst rationella skäl att förvänta sig framtida tillväxt och stora nya förmögenheter från ny teknik och/eller nya marknader. Idag bubblas det om krypto, cleantech, elbilar och annat. Dåtidens tekniska landvinningar var i relativa termer förmodligen ännu större än dagens.
- Radion ändrade informationsflödet på ett sätt som liknar internet för oss.
- Elektrifieringen av hela samhället möjliggjorde hundratals revolutionerande produkter, exempelvis kylskåp och tvättmaskiner.
- Bilismen var en ny megaindustri. Efter T-Forden fanns hundratals bilar som lockande miljoner bilister.
- Telefoni hade gått från nisch till massmarknad och det skapade oändliga affärsmöjligheter.
- Flyget var i samma läge som telefonin. Charles Lindberghs transatlantiska flygning 1927 visade att det som varit en nischteknik nu skulle förändra världen.
Runt varje ny teknik växte det upp dussintals nya lovande börsbolag dit aktiespekulanterna flockades.
DÅTIDENS SPAC- OCH PE-BOLAG
Aktiepriserna steg nästan varje månad under många år och köparna verkade stå på kö. De goda samariterna på Goldman Sachs och andra mäklarfirmor såg via hundratals börsnoteringar till så att det fanns nya aktier så att det räckte till alla. Inte minst så kallade Investment Trusts blev ett stort och älskat fenomen. Lite som en mix av SPAC, riskkapitalbolag och investmentbolag. Via korsägande och ask-i-ask-ägande så fanns det ingen begränsning på hur många nya investment trusts som kunde börsnoteras. En förutsättning var dock att aktien kunde värderas till premie mot investment trustens substansvärde. När en investment trust sedan köpte aktier i en annan så blev det också premie-på-premie. Och ännu bättre med belåning.
MILJONER VILLE ”GET RICH QUICK”
Även för 100 år sedan fanns det rikligt med finansiella ”innovationer”. Att belåna aktiedepåer (margin lending) var en stor sak på 1920-talet och det fanns också stora aktörer utanför banksystemet (shadow banking) som lånade ut pengar till spekulation. Efterfrågan på alla former av belåning var stor eftersom den fanns en växande gräsrotsrörelse av investerare som hade köpt aktier och tjänat pengar på det. Flertalet fick blodad tand och ville bli ännu rikare. Och ännu fler såg hur lätt det var att tjäna pengar på aktier och gav sig in på börsen för att inte vara sämre än grannen.
FEL LÄXA FRÅN FLORIDA 1926
En inte oviktig förlöpare till börskraschen 1929 var en fastighetsbubbla i Florida som sprack 1926. Florida-kraschen fick inga större följdverkningar på USA i sin helhet. Däremot fick folk på och runt Wall Street för sig att det finansiella systemet nu hade stresstestats och visat sig starkt. Man tänkte också att Florida-kraschen hade givit stora lärdomar och tagit bort osund spekulation från marknaden. Den glädjande slutsatsen? Nu fanns grund för en ny lång uppgångsperiod!
PROCYKLISK POLITIK
Moderna människor har ur backspegelns trygga perspektiv pekat på att 1930-talsdepressionen hade kunnat undvikas om dåtidens politiker och centralbankirer hade agerat klokare. Under 1920-talet var både finans- och penningpolitiken expansiv. Man eldade alltså på uppgången via låga räntor och andra stimulanser. Men är vi inte ännu mer extrema idag? Med rekordstora budgetunderskott och nollränta mitt i en högkonjunktur.
EN SKAKNING PÅ NEDRE DÄCK
Vårvintern 1929 började det skaka på finansmarknaderna. Börsen rasade brant under flera dagar och en viss skräck började sprida sig. Men i mars 1929 gick tunga namn ut och gjorde klart att det inte finns något att oroa sig för. National City Bank (föregångare till Citibank) och flera andra lät förstå att det alltid fanns pengar att låna för den som behövde.
Finansoron skulle stoppas ”whatever it takes”, för att citera Mario Draghi. Våren och sommaren 1929 rusade börsen vidare uppåt och satte nya svindlande kursrekord. Tungviktare ansåg att USA var i mitten av en “flod av välstånd” och att börsen var på en “permanent högplatå”.
President Hoovers kamp mot kraschen
Galbraith (en inbiten Demokrat som jobbade för John F Kennedy) beskriver elakt men underhållande hur president Herbert Hoover (Republikan) agerade när krisen slog till.
To suppose that President Hoover was engaged only in organizing further reassurance is to do him a serious injustice. He was also conducting one of the oldest, most important—and, unhappily, one of the least understood—rites in American life.
This is the rite of the meeting which is called not to do business but to do no business. It is a rite which is still much practiced in our time. It is worth examining for a moment. Men meet together for many reasons in the course of business. They need to instruct or persuade each other. They must agree on a course of action. They find thinking in public more productive or less painful than thinking in private.
But there are at least as many reasons for meetings to transact no business. Meetings are held because men seek companionship or, at a minimum, wish to escape the tedium of solitary duties. They yearn for the prestige which accrues to the man who presides over meetings, and this leads them to convoke assemblages over which they can preside.
Finally, there is the meeting which is called not because there is business to be done, but because it is necessary to create the impression that business is being done. Such meetings are more than a substitute for action. They are widely regarded as action.
KRASCHEN OCH HÄXJAKTEN
Hösten 1929 började det dock skaka igen. Från Wall Street och Washington trycktes det ut en massa uttalanden och stödåtgärder för att hindra oron. Men den här gången hjälpte det inte. Efter svarta börsdagar i oktober 1929 var kraschen ett faktum som inte gick att prata bort. Belånade bolag och investerare gjorde konkurs på löpande band. Tvångsförsäljningar spädde på nedgången. Det allmänna förtroendet för börsen och dess aktörer gick från högt till obefintligt. Bankstrukturen var illa byggd vilket ledde till ett domino av bankrutter. Snart nog uppdagades en massa skumrask och oegentligheter som försiggått i åratal. En ofta befogad häxjakt inleddes som slutade med att inte så få bankirer och VD:ar fick skaka galler.
“THE BEZZLE” FÖRKLARAR MYCKET
Galbraith går igenom en rad förklaringar till börskraschen 1929. Bland annat en idé i Thorstein Veblens anda om ojämlikhet och lyxkonsumtion som ekonomisk motor. En annan intressant förklaring handlar om begreppet “The Bezzle”, från engelskans “embezzlement”, alltså bedrägeri. Galbraith tänker sig att det alltid förekommer en viss grad av bedrägeri i en ekonomi. Ofta dröjer det lång tid innan bedrägeriet upptäcks och under tiden finns ett slags “dubbelräkning”, The Bezzle, där den bedragne känner sig lika rik som förr medan bedragaren i realiteten sitter med pengarna.
The Bezzle är starkt procykliskt. I goda tider känner sig folk rika och tilliten är hög. Perfekt grogrund för bedrägerier, som då ökar kraftigt. I dåliga tider krascher både tillit och förmögenheter och då avslöjas gamla bedrägerier och få nya påbörjas. Fram till 1929 växte sig The Bezzle så stor att den till slut var en viktig del av hela ekonomin, anser Galbraith. Och därför blev också kraschen så brutal.
Hur stor är The Bezzle idag? Väldigt stor är min känsla. Särskilt om vi räknar in de självbedrägerier som ligger till grund för upptrissade värden inom krypto, fastigheter och mycket annat.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor