Dyslektikerna i Djursholm

Frågan finns utredd i forskningsantologin ”Eliter i Sverige” (2018) och den som har intresserat sig är Mikael Holmqvist. Han har tidigare publicerat studien ”Djursholm. Sveriges ledarsamhälle” (2016) om den norra förorten till Stockholm som en plats där invånarna ”konsekreras”, eller ”heliggörs”, till ledare.

Svenska eliter har varit ett understuderat område. Antagligen beror det på att klassforskningen i Sverige mest har inriktats på att beskriva utsatta grupper och arbetarklassen. I ett land där en starkt egalitär ideologi dominerat under lång tid, blir det följdriktigt också aningen ofint att påpeka att det fortfarande finns eliter, eller en överklass.

Elit brukar definieras som en begränsad grupp, som utövar ett oproportionerligt stort inflytande i förhållande till den större grupp som den interagerar med. Och att eliter har överlevt bevisar politikens misslyckande, för de politiker som trott att det klasslösa samhället är en möjlighet. Många andra har kunnat konstatera att i de kommunistiska samhällena är det nomenklaturan som är eliten, vilket säger att alla samhällen har en elit, eller flera. Skillnaden handlar om hur eliten legitimerar sin ställning.

Argument för den egna särställningen kan vara börd, etnicitet, kast – ett aristokratiskt ursprung. Andra argument kan vara förmögenhet och egendom – plutokratisk bakgrund. Prestationer, intelligens, bildning är meritokratiska argument, och att vara vald av folket kan benämnas som att tillhöra en demokratisk elit.

En elit har ofta goda tillgångar både ekonomiskt, socialt och kulturellt och därmed resurser för att markera sin ställning genom yttre attribut som kläder, hälsa, utbildning och boendeort.

Därför blir det så intressant när Mikael Holmqvist upptäcker en oproportionerligt hög andel dyslexidiagnoser bland skolelever, just i ledarsamhället Djursholm. Man skulle kunna tänka sig att ett ledarsamhälle håller sig med elitskolor där diagnoser ses som svaghetsmarkörer, stigman som snarare leder bort från än fram till makt och inflytande. Men icke så på den kanske främsta skolan i Djursholm, Viktor Rydberg gymnasium. Dyslexi är i själva verket något av skolans specialitet. Skolan tar in elever på en dyslexikvot som stundtals har fått så många ansökningar att man bara accepterat diagnoser från vissa organisationer. Så vad är förklaringen till den betoning på dyslexi som har materialiserat sig i Djursholm?

Holmqvist konstaterar att det fria skolvalet skulle kunna innebära att skolan fylldes av mer drivna, studiemotiverade och smartare utsocknes elever än djursholmarna. Dyslexikvoten, och diagnosen, blir därmed ett effektivt sätt för familjer att hjälpa fram de barn, som trots att de fostras som en framtida elit, inte har högre betyg än de har. För dyslektikerna dyker, enligt en av de intervjuade, gärna upp i klass nio i högstadiet. Då vet de flesta ganska väl om deras betyg räcker till attraktiva gymnasieutbildningar, eller inte. Och dyslexidiagnosen ger rätt att ta prov muntligt, längre tid för proven och extra stöd för inlärning.

Så barnen till ledareliten tar en diagnos för att hamna i gräddfilen. Hur ser det då ut där eliten aldrig kan tänka sig att bo? I boken ”Snöflingorna faller över Husby” (2018) beskriver Benjamin Dousa, ordförande i Moderata ungdomsförbundet, sin väg från en illa fungerande skola i förorten nära, men väster om, Djursholm. Den vägen gick via en mamma som använde det fria skolvalet till att sätta Benjamin i en fungerande innerstadsskola. Vilket i sin tur gjorde en utbildning på Handelshögskolan möjlig, och därmed en väg in i elitkretsar där makt och inflytande kom inom räckhåll för honom.

Eliter byts ut. Det kan mycket väl vara ett sådant skifte vi ser nu.

Författare och journalist som skriver en krönika i Affärsvärlden var fjärde vecka.

Det var bättre förr

I tider av desinformation och ”fake news” kan det kännas bra att ta sig tillbaka i tiden … Varför inte via Netflix till 1996 och Richard Gere-filmen Primal Fear – med lite falsk personlighetsklyvning som omväxling?