Dollarn är ett trumfkort som USA kan förlora

På en sajt som heter WTF Happened in 1971? (WTF läses What The F*ck) finns det en massa grafer över olika trendskiften som började runt eller efter 1971. Exempelvis:

• Inkomsterna börjar divergera så att höginkomsttagare drar ifrån.
• Övrigas reallöner stagnerar och slutar följa produktivitetsutvecklingen.
• Särskilt dåligt börjar det gå för män i allmänhet och afroamerikaner.
• Finansmarknad och bankutlåning växer mycket snabbare än BNP.
• Konsumenternas köpkraft hålls upp via krediter och värdestegring på tillgångar.
• USA går från handelsbalans till stora underskott.
• Antalet jurister och lagar växer.
• Resurserna till skolan ökar enormt men resultaten blir snarast sämre.
• Fetma går från litet stabilt problem till en snabbväxande epidemi.

VÄNSTERPOLITIKERN NIXON

Folk till vänster tror gärna att de dystra trenderna är en medveten plan signerad högerspöken som Richard Nixon och Milton Friedman. De missar dock att Richard Nixon var anmärkningsvärt “vänster” i sin faktiska politik som president 1969-1974.

• Nixon gjorde slut på USA:s krig i Vietnam.
• Välfärds- och bidragssystemen i USA byggdes ut under Nixon.
• Den av senare Republikaner hatade miljöskyddsmyndigheten EPA grundades av Nixon.
• Nixon drev på för “affirmative action” och lagstiftning för att kvotera in afroamerikaner.

Nixons två viktigaste beslut är också långt från konservativa.

1. Världen får hösten 1971 en “Nixonshock” när USA ensidigt drar in möjligheten att konvertera dollar till guld. Det blev slutet på Bretton Woods, det monetära system där alla andra valutor via fast växelkurs till dollar hade en indirekt koppling till guld. Från 1972 finns det bara “fiatvalutor” utan annan uppbackning än “förtroende”.
2. Nixon besökte Mao Zedong i Kina den 21-28 februari 1972. Då kommer Kina in i den diplomatiska värmen och kan några år senare börja handla med omvärlden och gå från fattigdom till supermakt.

Men varför börjar så mycket i USA gå åt skogen för 5o år sedan? Komplexa samhällsförändringar kan så klart inte härledas med orsak och verkan till enstaka händelser. Men jag tror ändå att flertalet trender i listan överst åtminstone har förstärkts av Nixons två stora beslut: Att öppna upp Kina som handelsnation och ge upp kopplingen dollar-guld.

KINAS TRIUMF OCH VÄSTS FÖRFALL

Exportlandet Kina har hittills vunnit nästan alla matcher. Det började i liten skala med kläder och krimskrams men nu har Kina högre konkurrenskraft än USA och EU på nästan alla högteknologiska områden.

Framgångsreceptet är enkelt: Miljontals ambitiösa människor som utbildar sig i teknik och naturvetenskap och sedan jobbar hårt för låga löner. Västvärldens svar? Färre människor som skaffar sig relevanta utbildningar och som sedan kräver hög lön för att jobba ganska lite.

Lägg därtill alla rationaliseringar kopplade till automatisering och IT. Det är alltså inte konstigt att arbetare och lägre medelklass i USA och Europa har allt svårare att hitta bra jobb.

TRÖSTKÖP PÅ KREDIT

Ändå har folk, oavsett inkomstnivå och eventuell social misär, fått det materiellt mycket bättre. Varför? Här tror jag att fiatvalutorna spelat en enorm roll. På samhällsnivå har belåningen gått från mycket låg till väldigt hög. Samtidigt har tillgångspriserna rusat ännu mer. Detta är cirkulär process där högre tillgångspriser skapar högre efterfrågan på krediter vilket i sin tur kan finansiera ännu högre tillgångspriser. Ovanpå det har vi stater som tar på sig alltfler uppgifter och lovar medborgarna trygghet. Trots deras lägre sparande, högre skuldsättning och prekära arbetsmarknad.

Det hade inte varit lika lätt att “kompensera” de breda massor vars arbete urholkats av IT och globalisering om skuldsättningen och penningmängden begränsats av exempelvis guld.

AMERIKAS OMÅTTLIGA PRIVILEGIUM

En sak som dock överlevt från Bretton Woods till idag är dollarns helt centrala roll i världsekonomin. Redan Frankrikes Valéry Giscard d’Estaing beklagade sig över att dollarn ger USA ett ett privilège exorbitant. USA kan enklare än andra ha stora underskott i budget och handel eftersom ingen säger nej till The Almighty Dollar.

Tack vare dollarn har Washington också kontroll över hela det internationella betalningssystemet, inklusive storbankernas SWIFT-system. Detta är väl känt för aktieägare i Swedbank, Telia och många andra som tvingats betala miljardböter till USA för missdåds som gjorts i exempelvis Baltikum eller Centralasien. De största förlorarna på dollarns hegemoni är dock USA:s fiender, vare sig de heter Putin, Xi eller al-Qaida.

FRÅN KRIM TILL ALIBABA

Ukrainakonflikten visar att USA bara förfogar över ett starkt sanktionsvapen så länge dollarn är nödvändig för internationella betalningar. Vissa tror att kryptovalutor är ett hot mot dollarn. Jag tror snarare det är Kina man ska ha koll på.

Det finns redan drygt 10 års valutahistorik som visar att de asiatiska grannländerna är sammanflätade och ankrade till Kina och renminbin. Det behöver inte ta decennier att gå därifrån till att bli en reservvaluta. Kina har tekniken och plattformarna för att stå bakom ett helt alternativt betalningssystem. Turerna hösten 2021 talar för att Beijing ser Alibabas betalningsbolag Alipay och Ant Financial som strategiskt viktiga. En annan möjlighet är att Kina gör renminbin konvertibel mot guld och kanske (rysk?) olja.

Härom veckan träffades Vladimir Putin och Xi Jinping i Beijing. De undertecknade där ett långt dokument där Kina och Ryssland offentliggör att “vänskapen mellan de två länderna har inga gränser”. Kina och Ryssland är alltså nu i praktiken allierade med USA som den gemensamma fienden.

USA står nu bara för cirka 17% av världens BNP (justerat för köpkraft). Kina har redan gått om med råge och i hela Asien finns idag mer än halva världens köpkraft. De långsiktiga oddsen talar alltså emot USA. Samtidigt som de ovan listade dystra trenderna vägrar vända. Det amerikanska samhället verkar inte må så bra.

Valutaregimer tar ofta decennier att ändra. Men en akut kris kan inte uteslutas. Kanske runt kriget i Ukraina? Eller om finansmarknaden plötsligt anser att USA:s statspapper lär ge sämre avkastning än Kinas. Det kan bli självuppfyllande om säljtryck i dollar leder till inflation i USA som urholkar dollarns värde.