Det är bland kött och blod du hittar aktierna som stiger mest

Det var väl Albert Einstein som sa att ränta-på-ränta är världens åttonde underverk? Det visar att viktiga insikter kan vara väldigt enkla. Lika viktig men enkel är slutsatsen i en färsk kandidatuppsats från Handelshögskolan i Stockholm där Philip Leiser (som skrivit analyser för Afv/Börsplus) och Viktoria Lyttkens studerat ”Personägandets betydelse för aktieavkastningen”.

Studien täcker alla bolag på Stockholmsbörsen från 2002 till 2009 och delar lite förenklat in alla börsbolag i tre grupper:

1. Börsbolag där grundaren äger minst 10 procent (av rösterna).
2. Börsbolag där en person som inte är grundare äger minst 10 procent.
3. Börsbolag där ingen person äger 10 procent.

Studien visar att den som varje år köper en aktieportfölj enbart med ”grundarägda” bolag får en avkastning som är 7,8 procent bättre per år än den som köper en aktieportfölj med övriga börsbolag. Breddar man och köper aktier i alla ”personägda” bolag (alltså grundare eller andra personer med minst 10 procent av rösterna) så blir avkastningen 4,8 procent bättre än för börsbolag utan större ägare av kött och blod.

Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att med ränta-på-ränta så blir 4,8 eller 7,8 procents årlig avkastning mycket stora belopp. Efter 31 år ger 7,8 procents årlig avkastning ett kapital som är tio (10!) gånger större än för en stackare som blivit utan den avkastningen.

Var hittar man denna fantastiska avkastning? Exempelvis genom att botanisera bland listan här bredvid som Afv/Börsplus tagit fram över 30 bolag där grundaren äger minst 10 procent av rösterna. Börsvärdena är från ett par miljarder och uppåt och samtliga dessa aktier har också analyserats av Afv/Börsplus (dock inte alltid med köpråd).

Men vad är förklaringen till att grundarägda bolag går så mycket bättre? Även rensat för det större inslaget av småbolag och låga värderingar så visar Lyttkens/Leisers studie att grundarägda bolag gett en statistiskt signifikant bättre avkastning. Förklaringen är så klart det som inledde denna krönika: Aktier är bolag och bolag är människor. Vi ser följande delvis subjektiva kriterier för vad som definierar en grundare och varför det spelar roll.

• De har lyckats bygga växande företag med anställda, kunder och vinster och präglat dem framgångsrikt. (Vi exkluderar investmentbolag men inkluderar exempelvis Melker Schörling som “grundare” av Hexagon.)
• De ägnar decennier åt sitt livsverk. Långsiktigheten, erfarenheten och drivet är av en annan kaliber jämfört med bolag som körs av inhyrda tjänstemän och ”styrelseproffs”.
• De har en stor del av sin förmögenhet investerad i bolaget. (Vissa grundare har startat massvis med bolag, exempelvis Erik Paulsson eller familjen Lundin. Vi räknar inte deras mindre värdefulla innehav.)

Slutsatsen är enkel. Grundare och andra ägare av kött och blod tenderar att ha kunnandet, långsiktigheten och drivkraften att fortsätta skapa större värden än vad institutionernas tjänsteandar klarar.