Krönika Norge
Den sista Sovjetstaten
”Norge är den sista Sovjetstaten”, uttalade en gång den svenske näringsministern Björn Rosengren. Något som fick hans chef, statsminister Göran Persson, att konstatera att Rosengren ”inte var nyansernas mästare”.
Men kanske finns det ett korn av sanning i uttalandet om man ska se till den politik som nu förs i vårt västra grannland. En politik som i rasande fart har drivit ett stort antal av Norges mest framgångsrika företagare och sportstjärnor utomlands. Men låt oss backa bandet lite.
Veritabel skattehöjarfest
Vid valet 2021 tillträdde en minoritetsregering bestående av Arbeiterpartiet/AP (systerparti till svenska Socialdemokraterna) och Senterpartiet. En regering som i sin tur stöder sig på Sosialistisk Venstreparti (systerparti till V).
Den vid fransk elitskola utbildade statsministern (och före detta utrikesministern) Jonas Gahr Støre kritiseras för att vara mer intresserad av utrikespolitik än ”vanligt folk” i Norge. 70% av norrmännen är missnöjda med honom.
Støres exotiska och kraftigt vänsterlutande regeringsunderlag lever som det lär och en veritabel skattehöjarfest har pågått sedan tillträdet:
- Den förut reducerade förmögenhetsskatten har återförts till 1,1% samtidigt som taxeringsvärdena på tillgångar höjts de senaste åren. Detta i en tid då nästan alla andra europeiska länder avskaffat skatten.
- Kapitalbeskattningen har ökats till 37,8%, en internationellt sett mycket hög nivå.
- Man har höjt skatten på större laxodlingar från 22 till motsvarande 62 (!) procent eftersom man anser att laxen och vatten de föds upp i är en ”råvara”.
- Regeringen har också beslutat om en punktskatt på landbaserad vindkraft och vattenkraft på 23% vilket med tidigare pålagor bland annat innebär en marginalbeskattning om 90% på vattenkraften.
- För att ytterligare ta ett stort steg mot 1970-talet har man också beslutat att i princip förbjuda bemanningsbolag.
Väljer Schweiz och Sverige
Så vad har dessa initiativ fått för reala konsekvenser i ett land som redan hade ett av världens högsta skattetryck? De höjda förmögenhets- och kapitalskatterna har som sagt inneburit en veritabel exodus av norska företagare och sportstjärnor till i första hand Schweiz (men även till Sverige!). Det har också talats om att återinföra arvsskatten. För en person som ser en övergång från kapitalism till socialism som det övergripande målet kanske det inte är något dåligt.
“Nu ska vi ta de rika”, som norska LO-ordföranden subtilt uttryckte det.
Men för alla som inte tror att de forna kommuniststaterna i Östeuropa var den mest lyckade ekonomiska modellen för ett land borde utvecklingen vara extremt oroväckande. Det räcker med att en handfull av ett lands rikaste personer lämnar för att den förmögenhetsskatt som såg så bra ut på pappret helt plötsligt blir en minusaffär i form av uteblivna kapitalskatter. Bara att Kjell-Inge Røkke flyttade ut beräknas minska statens skatteintäkter med 200 Mkr.
Företagarna brukar dessutom följas av sina företag, det är bara att gå tillbaka till Sverige på 1970-talet när storheter som Tetra-Pak, IKEA och Ferring domicilierades i Schweiz för gott. Det har kostat Sverige hundratals miljarder i uteblivna skatteintäkter. Utvecklingen innebär också att entreprenörer lär fundera både en och två gånger innan man startar företag i Norge.
Socialismens förespråkare går vilse
Det är bland annat här som socialismens förespråkare går fel: man bortser från vad som är drivkraften hos den som startar ett företag. Den är oftast att skapa personlig och ekonomisk frihet för sig själv och sin familj samtidigt som man vill slå vakt om att familjen ska ha valfrihet att driva företaget vidare. Något som hotas av skatterna ovan.
Därtill är välfärd, resurser och arbetstillfällen helt beroende av företagande och entreprenörskap. Att driva ut företagare innebär en kommande sotdöd för ett land när det blir mindre välstånd att fördela. I Norge är frågan om företagande dessutom extra trängande eftersom vårt västliga grannland, i likhet med alla oljeproducerande länder utom USA, har haft extremt svårt att hitta nya industrier vid sidan om den allt överskuggande oljebranschen och dess pacificerande intäkter.
Ett lysande undantag är laxodlingsbranschen där Norge är världsledande. Här avser regeringen att införa en punktskatt på 40% ovanpå den ordinarie bolagsskatten om 22%, motsvarande totalt 62% skatt. Något som effektivt lär stoppa alla investeringar.
Ett ekonomiskt smörjmedel
Punktskatterna på vind- och vattenkraft är om möjligt ännu mer obegripliga. Om man har grön omställning på agendan, saknar kärnkraft och dessutom har en av Europas mest utvecklade elbilsflottor – borde inte all fossilfri elproduktion bejakas då?
Slutligen har vi lagen mot bemanningsbolag som nyligen trätt i kraft. Tanken med den är att alla på arbetsmarknaden ska vara fast anställda och kollektivanslutna i facket som på det gamla goda 1970-talet. Problemet är att de som nu arbetar i bemanningsföretag inte kommer att bli fast anställda utan många kommer istället att hamna utanför arbetsmarknaden.
Bemanningsföretagen är nämligen ett slags ekonomins smörjmedel som ger företag möjlighet att växa snabbare utan att dra på sig fasta kostnader. Således innebär bemanningsbolagsstoppet, utöver ökad arbetslöshet, att den norska ekonomin kommer att växa långsammare. De enda vinnarna är facket som stärker sin egen ställning på icke anslutnas bekostnad med ökad arbetslöshet och mindre konkurrenskraftiga företag som följd.
En viktig läxa
Så hur har allt detta tagits emot? Inte så bra faktiskt. AP:s opinionssiffror har sedan valet 2021 fallit från 26,6% till 18,6 i opinionsmätningarna och Senterpartiet har fallit från 13,3% till 5,6. Samtidigt har maktrivalen Høyre gått från 20,4 till 31,8% i opinionsmätningarna. När lokalvalen nu närmar sig hörs allt fler röster inom AP på statsministerns avgång.
Sammantaget verkar efterfrågan på en övergång från kapitalism till socialism inte vara hög i de breda folklagren, i så fall kan man ju tänka att de olika vänsterpartierna runt om i Norden haft 30% av rösterna istället för mellan 5–10%. Att inte blanda ihop socialism med socialdemokrati tycks därmed vara en viktig lärdom för AP såväl som för deras systerpartier i andra länder.
Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor