Den isländska sagan om Ilija Batljan och SBB

Mina damer och herrar, minns ni den makalösa historien om de isländska bankernas uppgång och fall? I början av 2000-talet tog de på rekordtid över finansvärlden och hyllades av alla, för
att sedan på falla ihop, förintas och förnedras. Kaupthing, Landsbanki och Glitnir var namn som ingen hört talas om förrän de plötsligt var giganter, inte bara i Sverige utan i hela världen.
I Stockholm intog Kaupthings huvudkontor den finaste adressen på Stureplan 1. Där arbetade jag själv i början av min karriär och fick uppleva storhetsvansinnet inifrån.

Men min fråga är dock om vi inte just nu ser en liknande historia spelas upp för oss? Jag tänker på Ilija Batljan och SBB.
Varningssignalerna är tydliga; charmoffensiven, det märkliga korsägandet, optimismen som slår över i hybris, de generösa löftena och motgångar som alltid beror på någon annan. Ser vi möjligen den isländska sagan spelas upp för oss igen, denna gång med en svensk fastighetsmagnat i huvudrollen?

Prisas – på spararnas bekostnad

En av de isländska bankernas framgångsfaktorer var deras offensiva och vinnande stil som charmade och förblindade alla. På samma sätt har Batljan med sitt säljande sätt lyckats få med sig allmänheten och aktieägarna på ett obegripligt vis. Hur är det annars möjligt att ett bolag vars huvudsyssla är ägande av tråkiga fastigheter som brandstationer, förskolor och äldreboenden kan bli en av de mest ägda aktier i Sverige genom tiderna? I fronten av de frälsta går dessutom analytikerna och förvaltarna. De flesta analytiker har riktkurser långt över dagens aktiekurs. Fastighetsfondernas förvaltare prisar SBB skyhögt och har fyllt sina fondportföljer med aktien till bristningsgränsen, tyvärr på spararnas bekostnad. Batljans charmoffensiv verkar ha fått med sig världen precis lika väl som de isländska bankerna.

Det isländska bankväldet var en myriad av korsägande, såväl komplicerat som unikt.

Frågan är dock om inte det svenska korsägandet i fastighetsbolagen är snäppet värre.

Våra fastighetsoligarker är så insmetade i varandra att det knappt finns ett enda bolag som kan anses vara fristående på marknaden. Undantaget som bekräftar regeln skulle i så fall vara Hufvudstaden, i princip ensamt ägt av Lundberg och med en approach så långt ifrån islänningarnas och Batljans aggressiva framfart man kan komma.

Optimismens baksida

Att tro på sig själv och ha en optimistisk syn på framtiden har många fördelar. Däremot straffar det sig ofta att vara allt för optimistisk i en kärv konjunkturcykel. Islänningarna bemästrade konsten kring överoptimism till fullo. Under en period var Kaupthing en av världens tio största investmentbanker med kontor världen över. Ägarna gjorde spektakulära affärer, såsom att under sina storhetsdagar köpa den engelska fotbollsklubben West Ham United. Om Batljan tror för mycket om sig själv och sitt bolag återstår att se, men det är en optimistisk aura och stark tilltro till den egna förmågan som omgärdar honom. SBB har förvärvat på en nivå som aldrig tidigare skådats i Sverige. Det sägs att under 2021 så stod SBB för 25 % av transaktionsmarknaden. Det kräver minsann självförtroende.

Islänningarna trodde inte bara mycket om sig själva, de var inte heller rädda för att ge generösa erbjudanden. Under sina glansdagar lanserade Kaupthing sparkontot Kaupthing Edge med överlägset högst sparränta i Sverige. Landsbankis motsvarighet kallades Icesave och höll på att sänka hela Islands ekonomi. SBB är inte mycket sämre. Trots sin höga förvärvstakt betalar de bland de högsta utdelningarna av alla fastighetsbolagen. Och inte nog med det, Ilija Batljan har lovat höjd utdelning under de kommande 100 åren. Lova runt och hålla tunt?

När sedan finanskrisen slog till och lyckan vände för de isländska bankerna var det så klart alla andras fel. Banktrion var ursinnig på den brittiska staten, den isländska staten och framför allt media som alltid skrev kritiska artiklar. Kan Batljan känna igen sig i det? Det är DI-journalisten Richard Bråses fel, det är blankningsspecialisten Viceroys fel, det är svenska statens fel…

Egentligen är det i stort sett alla andras, förutom Batljan eller SBBs, fel när de möter motgångar.

Viktiga skillnader

Det är nog förhastat att säga att sagan om Batljan och SBB kommer att få ett lika tragiskt slut som den om de isländska bankerna. Fakta är dock att SBB-aktien har tappat 70 % från toppen, att SBB paniksäljer tillgångar och att de dessutom tar in kapital till höga räntekostnader. Lånestrukturen var smart så länge den fungerade, men nu när marknaden tappat förtroendet för Batljan och SBB så spelar samma upplägg mot honom. Finansieringslösningarna var sannolikt finurliga i överkant. Tyvärr ser det ut som att de som köpte aktien på rekordnivåer aldrig någonsin kommer att få tillbaka sina pengar.

Jag skulle dock vilja påstå att det finns två viktiga skillnader mellan de isländska bankernas företrädare och Ilija Batljan. Batljan älskas fortfarande av småspararna, stödet för honom är oförståeligt starkt trots kurshaveriet. På Island däremot fanns ett utbrett raseri och lynchstämning mot bankernas höjdare. Den andra viktiga skillnaden ligger i Batljans personliga
förmåga. Charlie Munger sa en gång; underskatta aldrig den man som överskattar sig själv. Ilija Batljan har en förmåga att resa sig gång på gång trots att han varit uträknad av alla och
befunnit sig i till synes omöjliga lägen. Även om det nu ser mörkare ut än någonsin tidigare så räknar jag med att detta bara är första kapitlet i sagan om Ilija Batljan.