Den gröna omställningen måste byta spår

Det finns många miljöproblem i världen och klimathotet är så klart värst. Dessvärre lever många fortfarande i vanföreställningen att den viktigaste lösningen är att ”rika länder” blir mer ”hållbara”. Det är helt feltänkt. Ingen region har lika höga miljöambitioner som EU men inte ens här finns det en tillstymmelse till majoritet för att göra folk fattigare för att rädda klimatet. Och EU står ändå bara för 9% av världens CO2-utsläpp och USA för ytterligare 14%. Så även om EU och USA skulle ta ner sina utsläpp till “net zero” så är det ändå bara en bråkdel mot utsläppen från övriga världen. Och övriga världens, inte minst Asien, utsläpp ökar dessutom i snabb takt eftersom deras BNP-tillväxt drar mer utsläpp.

DE RIKAS SVÅNGREM RÄCKER INTE

Att rädda klimatet via globalt lägre konsumtionsnivå ser alltså rätt hopplöst ut. Istället har det globala etablissemanget enats om att genomföra en ”grön omställning” från fossil till ”grön energi” och med fortsatt välstånd för världens folk. Energi är ju synonymt med välstånd. Särskilt för de miljarder människor i Asien och Afrika som vill komma ur sin fattigdom. I rika länder är det däremot möjligt och önskvärt att fortsätta minska kopplingen mellan materiell resursförbrukning och BNP/välstånd. Men kopplingen kommer så klart aldrig bli noll.

MINERALBLINDHET

VälgörenhetKrönika

Det bisarra förenar klimatkris och kryptokris

Så långt är det inga nyheter för läsare av Afv eller denna krönikör. En dimension som förtjänar mer uppmärksamhet är dock den “gröna omställningens” oerhörda behov av mineraler och metaller. Gapet mellan ESG-retoriken och verkligheten är skrämmande. Australiensiske geologen/metallurgen Simon Michaux beskriver träffande i en intervju hur chockad han blev när han flyttade till Europa för att komma närmare den gröna omställningens hjärta. Han blev snabbt varse att det verkade saknas koppling till hjärnan i form av grundläggande förståelse för realiteter som hur det globala energisystemet faktiskt ser ut.

“Bryssel har enorm makt över beslut om vägen framåt men de har helt enkelt inte grundläggande information på siffernivå. Det leder till beslut som verkligen oroar mig”, säger Simon Michaux (numera professor i Finland) i en utmärkt poddintervju.

Michaux menar att den gröna omställningen präglas av “mineralblindhet”. Att politiker, myndigheter, organisationer, överstatliga organ, forskare, storföretag, finansinstitutioner och andra som driver på inte alls förstår hur mycket metaller och mineraler som det kommer krävas för att fasa ut all fossil energi.

Enligt en rapport från researchfirman S&P Global Commodities kommer behovet av koppar mellan åren 2022 och 2050 vara lika stort som världens totala kopparkonsumtionen mellan år 1900 och 2021. Investeringsnivån i gruvsektorn är mindre än en tiondel av vad som behövs. Och det är inte i första hand pengar som saknas utan ingenjörer respektive medgörliga byråkrater.

SPRINGA SNABBT PÅ STÄLLET

Likartade tankar som Michauxs framförs av Mark P Mills, en fysiker med bakgrund inom gruvindustrin som nu är knuten till Manhattan Institute for Policy Research. I Mills anförande vid Skagen Fonders nyårskonferens 2023 framkom bland annat:

• Idag står vind- och solkraft för 3% av världens energiproduktion. Den gröna omställningen har alltså knappt påbörjats.
• Vind- och solkraft kräver flera hundra procent mer metaller per watt i energikapacitet än konventionella energislag. Detsamma gäller elfordon. Utan metaller ingen övergång till grön energi.
• Till 2040 behöver gruvbrytningen av litium öka med drygt 4 100%, grafit med 2 400%, kobolt med 2 000% och nickel med 1 800% för att ekvationen ska gå ihop, enligt Mills.
• Koppar är en särskilt viktig mineral i sammanhanget. Det skulle i närtid behövas 100 nya stora koppargruvor men den normala takten på global basis är att det bara öppnas några enstaka nya gruvor per år. Och det tar i snitt 16 år att öppna en ny gruva från att en sådan satsning påbörjas.

Det finns ett känt stycke ur Alice i underlandet som lyder ungefär: “här måste vi springa så fort vi kan, bara för att stanna på samma ställe. Om du vill röra dig framåt så måste du springa dubbelt så snabbt”. Samma princip gäller den gröna omställningen.

Varje nytt elfordon som produceras kräver för sin tillverkning mycket mer metaller och därmed även fossila bränslen än vad en bensinbil kräver. Ofta är en ny elbil en minuspost för klimatet i tio år eller mer innan eldriften har “amorterat” den större metall- och energiåtgången vid produktionen. Samma princip gäller sol- och vindkraft och särskilt havsbaserad vindkraft. Den initiala produktionen är extremt resurskrävande jämfört med till exempel gaskraftverk och det innebär att miljön beskattas tungt i början. Och om hela energisystemet ska anpassas för “gröna energislag” och elfordon så krävs infrastruktur och buffertlagring som också kräver kolossala mängder metaller. Enligt Michaux handlar det om hundratals års världsproduktion i nuvarande takt.

GEOPOLITISK MARDRÖM

Västvärlden, och inte minst Sverige, har fastnat i en härva av byråkrati och särintressen som gör att det är nästan omöjligt att öppna nya gruvor. Detsamma gäller övriga värdekedjan. Här har Kina istället en dominerande position med 35–87% av världens processkapacitet. Lärdomen från Ukrainakriget borde vara att inte förlita sig på sina presumtiva fiender för sin energiförsörjning. Men detta är precis vad Västvärlden nu gör med sol- och vindkraft. Kina är helt dominerande även här och har även ett industriellt försprång som förmodligen gör det extra svårt för Väst och dess vänner att skapa konkurrenskraftig egen produktion.

PYRAMIDAL DUMHET

Många stora världskulturer har lagt ofattbara resurser på megaprojekt som nästan enbart motiverats av religiösa/ideologiska föreställningar. Ett exempel är Egyptens pyramider, de fyllde ingen praktisk nytta för någon och Farao kunde nog visat sin prestige på många bättre sätt. Detsamma gäller medeltidens korståg. Europas elit blev helt besjälad av att erövra en oviktig liten stad i ett ökenområde i Mellanöstern. Kostnaderna i liv och resurser blev enorma till ingen nytta.

Allt med den gröna omställningen är inte dåligt men mycket talar för att exempelvis havsbaserad vindkraft inte står pyramiderna långt efter i meningslöshet. Och kanske lika mycket motiverat av religiöst färgade idéer om botgöring och att blidka högre makter.

DE FATTIGA TAR NOTAN

Många låter sig inte övertygas av argument som att något är “för dyrt” eller “ineffektivt”. De tycker kanske att det är värt att gå vidare med den gröna omställningen ändå. Vad de då missar är att bakom uttrycket “ineffektivt” ligger ett onödigt resursutnyttjande som hade kunnat läggas på något mera meningsfullt. De människor som byggde Egyptens pyramider hade istället kunnat skapa bättre bevattningssystem eller lärt sig läsa och skriva.

I vår tid  innebär den gröna omställningen att suget efter mineraler och råvaror lär driva upp priserna, kanske med flera hundra procent. För oss i Väst är det en olägenhet. För miljarder fattiga leder det till fördjupad misär. Nästa veckas krönika kommer handla om hur man som individ kan bli en del av lösningen istället för problemet.