Den första räntesänkningen får inte dröja för länge

Efter publiceringen av inflationssiffrorna för mars får man nog säga att dimman lättade vad avser när och om Riksbanken ska sänka räntan. Inflationen visade sig vara betydligt lägre än de flesta prognosmakare hade förutspått och – ännu viktigare – avsevärt lägre än Riksbankens egen prognos. Och detta gäller oavsett vilket inflationsmått man väljer att titta på.

Att sedan ECB, vars styrränteaktiviteter ofta framhålls av Riksbanken som starkt påverkande, kommunicerade att man följer makrodata snarare än den amerikanska centralbanken Fed måste också underlätta för Riksbanken.

Riksbankens dörr är vidöppen

Svårigheten för de flesta bedömare av centralbankers framtida aktiviteter är att den amerikanska ekonomin är betydligt starkare än man förväntat sig. Såväl ECB som Riksbanken påverkas av en amerikansk centralbank som dröjer med sina räntesänkningar.

Om styrräntorna skiljer sig för mycket åt, i klartext, om styrräntorna hos ECB och Riksbanken är betydligt lägre än i USA, finns risken att respektive valutor försvagas mot den amerikanska dollarn. Det i sin tur kan ge andra problem. En starkare dollar har också lett till att kronan försvagats även mot euron. Svag krona leder till att den importerade inflationen stiger vilket gör det svårare för Riksbanken att sänka styrräntan.  Just nu är kronan svag och trenden ännu svagare.

Med en lägre än väntad inflation i Sverige, en europeisk centralbank som hintar att de kommer sänka räntan i juni och svenska riksbanksdirektörer som kommunicerar att de är en självständig centralbank som för en penningpolitik anpassad för svenska förhållanden, står därför dörren vidöppen för en första räntesänkning i maj. Det är vad jag tror och hoppas på.

Lättnad efter chockräntorna?

Svenska hushåll har redan förstått att räntehöjningarna är över. Det har resulterat i vissa positiva signaler, vilka vi ser på såväl bostadsmarknaden som i konsumentförtroendet. Nästa viktiga signal blir därför att räntorna faktiskt är på väg ner. Den kommer då med Riksbankens sänkning under försommaren – på det penningpolitiska mötet den 7 maj.

Det kommer ge ytterligare en lättnad för hushållen som bågnat under senaste tidens ”chockräntor”. Vad som däremot inte är lika enkelt – om ovanstående resonemang nu kan kallas för okomplicerat – är hur många räntesänkningar man kan förvänta sig därefter från Sveriges Riksbank.

RäntaKrönika

Kronan avgör när Riksbanken sänker räntan

Räntemarknaden, som aldrig sover, har alltid en uppfattning om detta. En uppsjö av olika räntederivat speglar räntemarknadens aktörers syn på räntenivåer vid olika tidpunkter. I dagsläget säger marknaden att styrräntan i Sverige i slutet på 2025 kommer ligga runt 2,75%. Vid årsskiftet trodde man att man att den skulle ligga runt 2%. Vad har hänt sen dess kan man undra? Just det, amerikansk ekonomi och dollarn har gått starkare. Kronan svagare alltså. Marknaden har därför successivt tonat ner förväntningarna på hur många räntesänkningar Riksbanken kommer att leverera på grund av på lägre förväntningar om räntesänkningar från Fed.

Det onaturliga är passé

Har det då någon större betydelse för hushållen hur låg styrräntan kommer att bli? Ärligt talat vet jag inte. Det viktigaste tror jag är att man ”vet” att räntorna slutat stiga och kommer bli lägre framöver. Den styrränta på 4% vi har idag är inte historiskt jättehög. Det är snarare minnet som är kort eller åldern som är låg.

Det som ställde till det var snarare den snabba omställningen från noll- och minusräntor till mer normala räntor utan några egentliga varningssignaler från vare sig centralbanker eller prognosmakare. Dagens nivå på styrräntan – med en inflation runt tvåprocentmålet – är förvisso något för hög. Men styrräntor på minus eller noll känns mer onaturligt och de är förhoppningsvis passé.

Vad vi vill ha (eller snarare borde ha) för kort realränta – styrränta minus spotinflation – blir också avgörande för nivån på styrräntan framöver. Under lång tid har vi haft negativa realräntor vilket förvisso kanske varit nödvändigt för att stimulera ekonomin. Men det har också lett till en kraftigt ökad skuldsättning och en orealistisk förväntan om stigande tillgångspriser. Lagom är bäst sägs det ju och i alla fall jag tycker att en blygsam men ändock positiv kort realränta är att föredra i en balanserad ekonomi.

Finanspolitiken steppar upp

Utöver de räntesänkningar, oavsett hur många det blir, som vi kommer att få i år och nästa år så kommer finanspolitiken bli mer expansiv. Faktum är att finanspolitiken varit i princip åtstramande under de åren som hushållen lidit som mest av högre räntor.

Finansdepartementet har lyssnat på Riksbanken som avrått från stimulanser i sin strävan att dämpa efterfrågan och därmed inflationsimpulser i ekonomin. Men nu faller inflationen snabbt och redan till sommaren kommer inflationen att ligga på, eller under, inflationsmålet om de flesta prognosmakare får rätt. Tittar vi på genomsnittet av inflationen de sista tre respektive sex månaderna – i stället för den tolvmånadersperiod vi normalt tittar på – och annualiserar den (det vill säga multiplicerar med 4 respektive 2) så hamnar årstakten under inflationsmålet redan idag. Fritt fram för en mer expansiv finanspolitik alltså.

Det viskas också mycket riktigt om skattesänkningar riktade mot hushållen i höstens budgetproposition. Kombinationen av lägre räntor och en mer generös finanspolitik borde lätta på trycket på den räntepress som hushållen fått bära på axlarna det senaste året.

Även en styrränta på 2,75 % i slutet av 2025, som marknaden idag tror på, torde vara tillräckligt för att tillsammans med finanspolitiken och reallöneökningar ge hushållen självförtroende att öka konsumtionen och därmed tillväxten i Sverige. Och vem vet, med en stark ökning av tillväxten kanske till och med den svenska kronan går stark oaktat dollarn. Men den första räntesänkningen är viktig för att behålla den framtidstro som nu börjar visa sig. Och den får inte dröja för länge.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.