Krönika Svensk politik
Därför sysslar ”rasister” med aktiehandel
I våras läste jag ett intressant inlägg på Twitter av Vänsterpartiets ekonomiskpolitiska talesperson.
”Är det nån som gjort en bra analys av varför så hög andel internet-rasister uppenbarligen håller på med (eller säger sig hålla på med) aktiehandel?”, frågade sig Ali Esbati, som också är intervjuad denna vecka i Afv.
Är det nån som gjort en bra analys av varför så hög andel internet-rasister uppenbarligen håller på med (eller säger sig hålla på med) aktiehandel? (Att det är män är en initial observation men inte en tillräckligt precis analys)
— Ali Esbati (@aliesbati) April 16, 2022
Jag bryr mig egentligen inte så mycket om exakt vad som krävs för att Esbati ska kalla någon för “rasist”. Som frihetsvän så accepterar jag att han, liksom rasister och andra med skeva åsikter, har rätt till sin egen världsbild. Och bortser vi från ordvalet rasist så finns det en intressant fråga här.
Finns det en koppling mellan aktiehandel och en negativ syn på Sveriges migration och dess konsekvenser?
Vi börjar med att undersöka moralen.
MORALISKA RÖTTER
Professor Jonathan Haidt (NYU) står med kollegor bakom ett enormt socialpsykologiskt forskningsprojekt där man kartlägger folks moraluppfattning. Utgångspunkten är fem centrala begrepp som sägs vara universella även om det är enorm variation i tolkning och prioritering.
Det visar sig att folk över hela världen, vare sig de identifierar sig som vänster eller höger ser omsorg och rättvisa som de två viktigaste moraliska värdena. Vänsterfolk tycker kanske att omsorg och rättvisa är deras paroller men högerfolk visar så klart lika mycket omsorg om familj, vänner och andra nära. Och rättvisa kan ju handla om “lika förutsättningar” snarare än “lika utfall”.
Den stora skillnaden är istället att folk till höger jämte omsorg och rättvisa även ser exempelvis gruppsolidaritet som nästan lika viktiga moraliska värden medan det ses som relativt oviktigt för vänsterfolk. Idén om gruppsolidaritet kan handla om att man sätter familjen eller egna medborgare framför alla världens folk. Det legitimerar alltså moraliska avvägningar där man är mindre skyldig att hjälpa utomstående än sina närmaste.
FIASKOT ÄR ETT FAKTUM
Vilka är de stora hoten mot svenskt välstånd? Om detta skrev jag 2012 en krönika i SvD som pekade ut ”matte, migration och matchning” som tre områden där Sverige har stora problem som måste lösas. Nu tio år senare är problemen ofantligt mycket värre på alla upptänkliga områden. En röd tråd är hög migration (var tredje ungdom är nu utlandsfödd eller har två utlandsfödda föräldrar) och värdelös integration. Inte så att problem kan lastas på invandrare generellt men Sveriges alla hemsnickrade nya och befintliga problem har blivit mer akut synliga av det stora antalet nya lågutbildade.
För framgång på marknader och i företag krävs kritisk granskning av framtidsprognoser. Hur stora kan vinsterna bli? När uppstår de och vad krävs för insatser? Vilka risker har strategin? Hur stora kan kostnaderna bli? Och vem bär kostnaderna? Går det enligt plan så här långt? Finns en trovärdig strategi för att lösa de problem som uppstått? På området migration/integration är svaren på dessa frågor genomgående deprimerande. Politiken är ett fiasko och konsekvenserna hotar alla delar av samhället. Är man ekonomiskt lagd vill man tvärbromsa vansinnet genast.
MERITOKRATIN LEVERERAR
Aktiehandel kännetecknas av att korrekt analys belönas rikligt. Det är alltså hög status att göra sin egen analys och inte lyssna för mycket på “konsensus”. Röster utanför “åsiktskorridoren” ska inte avfärdas utan kan tvärtom vara extra viktiga.
Det finns också skäl till att folk i näringslivet så sällan ser “strukturell rasism” som ett av våra större samhällsproblem. I nästan alla företag är det uppenbart att duktiga och flitiga människor har alla möjligheter att lyckas, oavsett bakgrund.
En annan aspekt är att man på börsen ofta gör en dygd av att inte agera känslomässigt utan istället vara så strikt rationell som möjligt. En flyktings hemska människoöde berör alla. Men är också en del av ett större sammanhang där svenska skattebetalare inte kan rädda hela världen. Det kan låta känslokallt men det är ett faktum att saker ofta ser annorlunda ut om man kollar på individuella fall eller på aggregerad nivå. Svensk migration/integration är tyvärr ett paradexempel på hur det går med politik som vältrar sig i känslor och bortser från konsekvenser.
RÖDGRÖN PENGAFIXERING
Mycket av det som är feltänkt inom politik och samhälle bottnar i en väldigt vanlig men helt fundamental sammanblandning mellan orsak och verkan. Vi tar ett exempel. Låt oss säga att det är uppenbart för alla att verksamheten “X” lider av två allvarliga problem.
- Brist på pengar
- Klarar inte sitt uppdrag
Hur hänger A och B ihop? Om verksamheten X är ett företag så är det vanligtvis så att A (pengabrist) är en konsekvens av B (dålig produkt/organisation). Dåliga företag får till slut brist på pengar. Bra bolag har sällan akut penningbrist. Detta vet alla som sysslar med aktier.
Om X däremot är en offentlig verksamhet så är ryggmärgsreflexen från vänster nästan alltid att A orsakar B. Man säger att “mera resurser” löser problemen. Trots att misshushållning med resurser (och därmed “brist”) ju är ett nästan osvikligt kännetecken hos alla vanskötta verksamheter, vare sig de är privata eller offentliga. Att ösa mer resurser på en dysfunktionell organisation gör den sällan mindre vanskött.
Att vanskötsel leder till pengabrist är helt enkelt mycket vanligare än att pengabristen i sig är roten till det onda. Den hårda sanningen är att detta inte bara gäller organisationer utan även individer och sociala problem.
“Utanförskap” orsakas av “fattigdom”, enligt röd/rödgrön retorik. Sanningen är snarare tvärtom. Försörjningsproblem är oftare en konsekvens av asocialt beteende eller oförmåga att tala/läsa/skriva svenska.
Det röda laget har alltså en grundläggande problemanalys som väldigt ofta är uppenbart fel för någon med “aktieglasögon”.
MIGRANTER KORAR BÄSTA SYSTEMET
Slutligen, apropå migration, ett citat från John F Kennedy som visar varför marknadsekonomi är bevisat bättre än socialism.
“Freedom has many difficulties and democracy is not perfect, but we have never had to put a wall up to keep our people in, to prevent them from leaving us.”
Det är alltså så att både socialistländer och marknadsekonomier hindrar migration. Det är bara det att de gör det från olika håll. Socialiststater måste hindra sina medborgare från att fly. Frihetliga marknadsekonomier måste istället ha gränspoliser för att inte översvämmas av folk som vill leva i ett kapitalistiskt samhälle. Glöm aldrig det.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor