Därför ska Stora Enso inte vara konsthandlare

Den här gången är det finsk-svenska Stora Enso som blandat ihop korten och låtit tidigare vd:n Jukka Härmälä köpa bil, båt och konst från bolaget över huvudet på anställda och aktieägare.

Det ärGustaf Tapper på Dagens Industrisom hittat ett par rader i årsredovisningen. På sidan 157 heter det:

“Under 2007 köpte Jukka Härmälä en båt, en bil och konst som tidigare tillhört Stora Enso. Dessa transaktioner har kontrollerats och de priser som betalats motsvarar ett skäligt marknadspris vid inköpstidpunkten.”

Med tanke på de stora ersättningar som Jukka Härmälä fått från Stora Enso under de senaste åren borde han rimligen ha råd att gå in på vilken bil- eller båtfirma som helst och peka på allt han vill ha. Det samma gäller exklusiva gallerier och auktionsfirmor.

Men det passade alltså inte tungviktaren på Stora Enso. Det var just Stora Ensos bil, båt och konst som han ville ha och som av en slump var de till salu just när han skulle lämna bolaget:

– Vi tycker inte att vi har råd att ha den här typen av tillgångar längre och därför passade det väldigt bra att Jukka köpte båten, säger Christer Ågren, personaldirektör på Stora Enso till Dagens Industri.

Stora Enso understryker att Jukka Härmälä har betalt motsvarande marknadsvärde men vägrar att lämna ut den exakta summan. Bolagets representanter verkar nästan tycka att det hela är lite pinsamt.

Och det kan man förstå. Affärerna skulle kunna försvaras med att den tidigare vd:n ville köpa med sig några saker som han fäst sig vid under årens lopp. Konst på kontoret skulle kunna vara en sådan sak. Även en vd:s egen bil skulle kunna klämmas in under den rubriken.

Men varför han också bestämt skulle köpa bolagets miljonvärderade representationsbåt är svårare att förklara. För inte kan väl Jukka Härmälä ha spenderat så mycket tid i den finska skärgården att båten fått ett personligt värde för honom?

Det är inte första gången som en högt uppsatt företagsledare fått förmåner från det egna bolaget som är svåra att försvara. Grundregeln borde därför vara att inte göra den här typen av affärer överhuvudtaget.

Om vd:n ändå måste få köpa loss tillgångar bör bolaget redovisa detta klart och tydligt och inte hymla med skälen. Att aktieägarna sedan ska få veta hur värderingen gått till och vad chefen betalt är självklart.

Allt annat innebär bara dålig stämning och havererande pr-arbete. Det gäller inte minst om bolaget samtidigt planerar stora neddragningar där antalet anställda ska skäras ner.

Stora Ensos affärer med tidigare vd:n inger inte förtroende och visar att bolaget borde hålla sig till den faktiska verksamheten. Där ingår som bekant inte beg-bilförsäljning och konstkrängande.

nullnullnullnull