Krönika Ränta
Centralbankirerna sitter i klistret
Efter finanskrisen och fram till nyligen har centralbankirer mestadels hyllats som superhjältar. Godhjärtade, övermänskligt kraftfulla och alltid i strid mot sådant som hotar allmänhetens trygghet. Vilken lycka! Nu är det istället lite som Leo Tolstoj (1828-1910) beskrev det i början av romanen Anna Karenina.
”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.”
Nu har alla centralbanker sin egen unika olycka att brottas med.
RIKSBANKENS DILEMMA
I Sverige är inflationen nu 7,2% samtidigt som den korta styrräntan är 0,25%. Grovt förenklat så är den ”korta realräntan” alltså -7%. Allt annat lika är det en extrem sporre för att låna istället för att spara. Benägenheten att spara minskar också av dyrare energi, livsmedel och högre boräntor.
Vi läser mycket om oro på bostadsmarknaden samtidigt som det är högtryck i nästan hela ekonomin. Riksbanken är i skottgluggen nästan oavsett vad som händer härnäst.
Högre räntor som leder till bostadskrasch? Jäkla Ingves! Beskedliga ränteökningar och hög inflation? Fiasko för Riksbankens inflationsmål! Och så vidare.
FÅR RIKSBANKEN ELLER INGVES RÄTT?
En märklig sak är att det är så olika bud om hur mycket räntan ska upp. Enligt Riksbankens penningpolitiska rapport toppar styrräntan vid 1,8% våren 2025. Svenska hushåll verkar ta fasta på denna ”officiella” prognos trots att Riksbankens chef låter annorlunda i media.
I april sa Ingves till DI att tio kvartshöjningar till som högst 2,5% var rimligt. Häromdagen sa Ingves till P4 Radio Stockholm att styrräntan toppar ”någonstans runt 2,5% till 4%”.
Kanske vill han tipsa hushållen om att inte lita på Riksbankens egna publikationer?
FEDERAL RESERVE
I USA är inflationen (KPI) nu 8,6% samtidigt som den korta styrräntan är 1,75% (utlåning). Även i USA är den ”korta realräntan” alltså nästan -7%.
Många, exempelvis Mohammed El-Erian, sågar Fed för att de trodde på ”transitorisk” inflation alltför länge och därefter har agerat alltför klent. Det är lätt att hålla med. Andra menar att Fed och andra centralbanker är relativt maktlösa när det kommer till att via räntor påverka inflation som kommer från råvarubrist (mat, energi) eller globala störningar.
DOOM LOOP ÄR FARLIG KARUSELL
Men oavsett Feds skuld eller makt så kan man oroa sig för att inflation biter sig fast och blir självuppfyllande. Makrostrategen Andreas Steno Larsen ser risk för en ”doom loop”.
- Stigande råvarupriser kan leda till…
- Inflationsoro som leder till…
- Köptryck på råvaror som ”inflationshedge” (åter till punkten 1 ovan, o.s.v.)
En sådan doom loop ser vi inte bevis för ännu. Men om löneökningarna närmar sig aktuell inflation så börjar nog karusellen snurra.
INFLATION, RECESSION ELLER BÅDA?
Ett sätt att tolka vårens börsdramatik är att marknaden förväntar sig en lågkonjunktur snarare än varaktig inflation. Handeln i realränteobligationer tyder på stabila förväntningar om rimliga 3% inflation på fem års sikt. Å andra sidan så är aktieanalytikernas vinstförväntningar också väldigt stabila vilket inte rimmar med lågkonjunktur.
ULTRAMJUKA ECB
Inflationen är nu 8,1% i EMU samtidigt som styrräntan är -0,5%. Korta realräntan är alltså vansinniga -8,6%. Inte nog med det. Dessutom stimulerar ECB penningmarknaden med stödköp av obligationer till sin redan ofantliga portfölj på 9300 miljarder euro. Stödköpen fortsätter i stor skala fram till den 23 juni. Fört därefter ska ECB så sakteliga börja höja räntan för att nå eller passera nollan först i september.
Den här ultramjuka linjen kombineras med konstig kommunikation från ECB.
I ena mungipan säger ECB-chefen Christine Lagarde att ECB ska vidta vilka steg som än behövs för att få ner inflationen till 2%.
Med andra handen skriver hon långa artiklar med budskapet att Eurozonen inte är överhettad eller behöver kylas ner. Eller skriver märkligheter på sociala medier om att en övergång från fossila bränslen kan sänka inflationen. Tror hon på det själv?
INFLATIONSKAMP ELLER EU-IDEOLOGI?
Den stora frågan när det kommer till ideologi och politisering av ECB är dock det som Afv flaggat för sedan i höstas. Hur ska ECB göra om/när det finns en konflikt mellan att bekämpa inflationen eller rädda kvar överbelånade PIGS-länder i EMU?
Min övertygelse är att Lagarde, ECB och hela Brysselgarnityret är helt överens om att EU-makten är viktigare än värdet av medborgarnas besparingar.
Den här frågan lär ställas på sin spets inom något år och då kan eurokrisen 2012 vara som ny igen.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
