Brottsligheten hotar tillväxten

Enligt Svenskt Näringsliv förlorar företag cirka 100 miljarder per år på grund av brottsligheten. Det kostar att bli bestulen, men också att vidta förebyggande åtgärder som väktare, kameror, larm, lås, försäkringar och it-lösningar.

Och tyvärr påverkar brottsligheten även i ett större perspektiv.

Internationella studier har skattat samhällskostnaderna till mellan 2,7 och 10 procent av BNP, motsvarande upp till 500 miljarder kronor för Sverige, enligt Erik Lakomaa, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

Det kan leda till högre skattenivåer för företag och anställda. Företagen kan också påverkas konkurrensmässigt av att det ser värre ut här än i andra länder. Mellan 2010 och 2019 föll Sverige från plats 9 till 41 i World Economic Forums ranking av länder med lägst kostnader för företag att hantera organiserad brottslighet. Detta är allvarligt, eftersom både marginalerna och investeringsviljan kan minska.

Tyvärr känner många att det går åt fel håll. 32 % av företagen i Svenskt Näringslivs undersökning upplevde att situationen kring brottslighet hade förvärrats de senaste två åren och 48% spådde att det kommer att bli värre. Få såg en förbättring senaste åren och endast 1% trodde att brottsligheten skulle minska.

Även svenskarna är pessimistiska. 28% oroar sig i stor utsträckning för brott enligt senaste Nationella Trygghetsundersökningen, vilket var fem procentenheter högre än för tio år sedan.

Allt fler väljare tycker också att lag och ordning är den viktigaste frågan. I september svarade 55% så, vilket var en ökning med 10 procentenheter bara från i juni och placerar trygghetsfrågorna högre än landets ekonomi och jobben.

Tyvärr har det länge varit tabubelagt att prata om dessa frågor, vilket sannolikt har förvärrat situationen. Den politiska debatten har även fastnat i träta om huruvida man ska vara mjuk eller hård. Fler politiker måste våga finna effektiva lösningar på flera nivåer. Förebyggande insatser kan få fler unga att välja en annan bana, samtidigt som de kriminella möts med kraftfulla åtgärder.

Dessvärre tycks det motsatta råda. Chefsåklagaren på Ekobrottsmyndigheten, Stefan Lundberg, konstaterade i Kvartals fredagsintervju att “Det springer runt massor av skyldiga på Sveriges gator som har prövats i domstol och blivit friade på felaktiga grunder”. Polisen Fredrik Kärrholm, författare till boken “Gangstervåld”,” sa i en intervju att Sverige har den mildaste lagstiftningen i världen när det kommer till straff, och att straffen bara har justerats marginellt. ‘

Här behövs förändring. Även straffrabatten för unga bör ses över.

Tystnadskulturen gör att färre vågar vittna, något som kan lösas med anonyma vittnen eller ändringar av hur domstolar bedömer vittnesmål. De måste även våga döma högre upp på straffskalan, i stället för att lägga sig på minimum.

Lagstiftningen kring kriminalitet behöver uppenbarligen moderniseras. Lundberg påpekade att rättegångsbalken skrevs på 40-talet och behöver en uppfräschning.

Riksåklagare Petra Lundh har pekat på negativa effekter av den 80 år gamla “omedelbarhetsprincipen” som innebär att domstolen bara får döma utifrån bevisning som läggs fram under rättegången men inte vad som sagts tidigare i polisförhör.

Självklart ökar sådan trovärdiga vittnesmål om allvarliga brister i rättssystemet misstron i samhället, vilket i sin tur kan påverka tillväxten. Människor blir mindre benägna att starta verksamheter, investera och ta risker. Om politikerna verkar okunniga, och som statsminister säger “vi såg det inte komma” trots att varningarna varit många i åratal, ökar stressen, samtidigt som framtidstron sjunker. Det kan bli dyrt.

Om kriminella har frihet sitter de skötsamma i bojor. Det borde vara tvärtom.

Carolin Dahlman är politisk redaktör på Kristianstadsbladet.