Boldt-Christmas: Dollarn är ett dilemma för Trump

Ola Wong skrev nyligen i Kvartal om likheterna mellan det som sker i USA och Maos Kulturrevolution. Det finns paralleller. Enligt Dagens Industri är dollarns och amerikanska börsens utveckling under Trumps första 50-dagar de sämsta sedan Nixon.

Negativt eller inte beror emellertid på vad målsättningen är för den nya administrationen. Vad gäller börsfallet kanske det är ett kortsiktigt pris för långsiktig vinning? Vad gäller svagare dollar så kanske det är målet?

Expansiv finanspolitik bistår Europa

Trump-administrationen vill omforma det globala system som skapades efter andra världskrigets slut. En värld där dollarn har en central roll då det inte bara handlar om militär förmåga, utan även handelspolitik och finansiella flöden. De är samtliga maktmedel som historiskt brukats av stormakter.

I en krönika skrev jag nyligen att narrativet om ”amerikansk exceptionalism” har fått sig en törn. Sedan Trump tillträdde har dollarn fallit med mer än 10% och S&P 500 med 4%. Det är smärtsamt för svenska investerare, men kan sättas i relation till att S&P500 steg med över 30% under 2024. Signifikant bättre än den svenska börsen.

Att europeiska aktier gått bra relativt USA är inte förvånande. Techjättarna var högt värderade och investerare blev påminda om det när ett tidigare okänt kinesiskt bolag, DeepSeek, visade sig ha utvecklat en kraftfull AI till låg kostnad. Expansiv finanspolitik hjälper också. Med Tyskland i förarsätet, för en gångs skull, har Europa spenderbyxorna på medan USA försöker minska både budgetunderskott och en skenande statsskuld.

Marknaden gillar inte osäkerhet. Den är på högsta nivå enligt Economic Policy Uncertainty Index, som publiceras av en grupp amerikanska akademiker. Under tider av osäkerhet stärks ofta den amerikanska dollar då kapital graviterar mot relativ säkerhet. Det är dock inte fallet nu. Så vad är det som händer?

Dollarn ett dilemma för Trump

Trump-administrationen arbetar på övertid för att återupprätta Amerikas storhet. Att expandera tillverkningsindustrin och minska handelsunderskottet är prioriterat. Strategiskt verkar målet vara att fundamentalt ändra det system som sedan andra världskriget utgjort grunden till global handel, finans och militärt samarbete. Taktiskt sker det genom direkta och indirekta hot.

Den amerikanska dollarns status som reservvaluta utgör tyvärr ett dilemma för Trump.

Genom den amerikanska ekonomins styrka och institutioner utgör den grunden i det globala finansiella systemet. Det innebär att det finns konstant efterfrågan. Det driver upp värdet, vilket gör utländska produkter billigare och försämrar handelsbalansen. Det är ett problem för den som vill växa inhemsk tillverkningsindustri.

Så försvagades dollarn historiskt

Å andra sidan innebär det att den amerikanska staten kan låna till förmånlig ränta. Det är gynnsamt givet att USA:s budgetunderskott är närmare 7% och statsskulden och mer än 100% av BNP.

Under lång tid har USA levt i den goda cirkeln att importera billiga varor från utlandet, framför allt Kina. De har i sin tur investerat överskottet i amerikanska statsobligationer och på så sätt finansierat evigt ökande statsskuld.

Att amerikanska presidenter vill förbättra handelsbalans genom en svagare dollar är inget nytt. President Nixon övergav guldmyntfoten 1971.

Efter att den amerikanska centralbanksordförande Paul Volker drastiskt höjt räntan, för att stävja inflationen på 80-talet var den amerikanska dollarn åter på rekordnivåer. Genom the Plaza Accord försvagades dollarn markant efter en överenskommelse med övriga G5-länder. Men det var under kalla kriget när USA ledde den fria världen och Kina var en obetydlig ekonomi.

“Effektiva vapen”

Grafen nedan visar den svenska kronan och Dollar Index (DXY), vilket visar dollarns värde viktat mot en korg av större handelspartners valutor. Kronan har succesivt försvagats. Mot sina handelspartners är dollarn något svagare sedan guldmyntfotens dagar, men signifikant lägre än när Plaza Accord ingicks i mitten på 80-talet.

Tiden då USA erbjöd säkerhet i utbyte mot följsamhet är över.

Det har spekulerats i hur Team Trump skall minska statsskulden och förbättra handelsbalansen genom ett Mar-a-Lago Accord. Att Europa och Japan av fri vilja skulle gå med på att försvaga dollarn är osannolikt.

Men USA är fortfarande en militär stormakt och att låta allierade göra uppoffringar för militärt beskydd är inget nytt. President Johnson pressade på 60-talet Västtyskland att betala för amerikansk truppnärvaro.

Handelshinder eller kapitalkontroller är andra och effektiva vapen som använts historiskt.

Befängt för ett år sedan

Den stora släggan är att tvinga ägare av amerikanska statsobligationer att ändra villkoren. I realiteten innebär det att förlänga löptid och minska kupongbetalningarna. Den amerikanska centralbanken kan även sluta erbjuda utländska banker dollar likviditet i pressade situationer. Senast 2008 räddades det europeiska banksystemet av den åtgärden.

Trots historiska paralleller är framtiden högst oviss. USA är en mycket dynamisk ekonomi, men framtiden får utvisa hur sammanflätad den blir med Europa.

Klart är att Kina står vid sidlinjen och positionerar sig. Från ett investeringsperspektiv är det en påminnelse att diversifiering är nyckeln till långsiktig riskjusterad avkastning. Det gäller inte bara aktier, utan även valuta och obligationer. Att ha alla ägg i en korg är sällan vist.

I slutändan är en fordrans värde inte bara beroende på viljan och förmågan att betala, utan även värdet av betalningsvalutan.

Det gäller inte bara företag utan även den amerikanska staten. De har betalningsförmåga, men har de framöver viljan att fullfölja sina åtaganden och bibehålla dollarns värde?

För ett år sedan hade frågan känts befängd – så är det inte längre.

Martin Boldt-Christmas är analytiker med fokus på makro och globala marknader. Han arbetar idag med investeringar och har tidigare jobbat på investmentbanker och med riskkapital i Hongkong och London. Här hittar du alla hans Afv-krönikor.