Krönika Kriget i Ukraina
Bo Becker: Inflationens återkomst
Redan innan Putins krig mot Ukraina, och de skyhöga oljepriser som följde på omvärldens sanktioner, steg priser åt höger och vänster. Ikea höjde nyss priserna med 9% världen över. Skenande energipriser tvingade Magdalena Anderssons regeringen att dela ut ”elpriskompensation” – och det var innan den ryska oljan blivit ovälkommen på världsmarknaden. I december rapporterade SCB att svenska priserna stigit 4,1% förra året – de högsta nivåerna sedan början av 1990-talet. I Euro-området är inflationen nu 5%, i USA 7,5%%.
Nu överskuggar oron för det mänskliga lidandet i Ukraina även ekonomisk-politiska beslut. Men snart måste centralbankerna fundera på inflationen igen.
VEDERVÄRDIG STAGFLATION
Kampen mot inflationen på 1970- och 1980-talen är en klassisk ekonomisk-politisk framgångssaga. Inflationen i västvärlden knuffades igång av Korea-kriget, expanderande offentliga utgifter under 1960-talet och oljeprischocker på 1970-talet. De viktigaste mekanismerna var dels att högre efterfrågan från hushåll, företag och offentlig sektor fick företag att höja priser och dels att hög efterfrågan på arbetsmarknaden ledde till låg arbetslöshet och tvingade upp lönerna. Detta samband mellan het ekonomi och stigande inflation kallades Philips-kurvan och den innebar att man kunde få ner inflationen om man accepterade lägre ekonomisk aktivitet (högre arbetslöshet). Det kunde man uppnå till exempel genom att sänka de offentliga utgifterna.
Men inflationen steg till synes obönhörligt, varje år lite mer än året innan. Politiken hade svårt att få bukt på prisökningarna. Priskontroller och förmaningar om att spara bensin fungerade dåligt. Någon gång i mitten av 1970-talet blev processen oregerlig: inflationsförväntningarna hade blivit så avgörande att företag satte höga priser och löner för att parera förväntade framtida pris- och löneökningar, även om de inte mötte stark efterfrågan. Då lossnade inflationen från den reala ekonomin, och den vedervärdiga stagflationen gjorde sitt inträde: hög inflation och låg tillväxt.
LYCKADES FRÅN FRANKFURT TILL TOKYO
En ny skola makroekonomer lovade en lösning. Man kunde tvinga ner inflationen permanent till priset av tillfälligt högre arbetslöshet. Verktyget? Höga räntor. Konceptuellt lätt – politiskt svårt. Centralbanker skulle därför styras av opolitiska teknokrater utan omval att tänka på.
Detta nya recept såg ut att lyckas förträffligt. I USA föll inflationen från 13,5% 1980 till 4,2% 1990. Som planerat steg arbetslösheten – i USA nåddes efterkrigstidens värsta notering 10,4% i februari 1983 – men som utlovat bara tillfälligt. Snart var inflationen låg igen, och inflationsförväntningarna hade fastnat runt 2-3% istället för 12-13%.
Det framgångsrika receptet implementerades från Frankfurt till Tokyo på i stort sett samma sätt och med ungefär samma lyckade resultat. I Sverige föll inflationen från 13,6% 1980 till 2,3% bara tolv år senare.
Sedan rullade det på utan några problem. För året 2018 rapporterade både Sverige, USA, Euroområdet och Storbritannien runt 2% inflation. Ingen behövde oroa sig för kaotiska löneförhandlingar, dyr bensin eller höga bolåneräntor. Svenska fackföreningar konstaterade att lönerna ökade lagom långsamt. Och centralbankerna började fundera på om det kunde ta sig an nya problem som jordens klimat, nu när de var färdiga med inflationen.
Och där kunde sagan om den elaka inflationen fått sitt lyckliga slut. Om inte Covid slagit till.
FRAMÅNGSFAKTORER MED BAKSIDA
Låt oss först konstatera att den globala krisen i pandemins spår hade förvånande små negativa effekter. Omställningen till arbete i hemmet gick oväntat smidigt, så bra att många vill fortsätta att jobba hemma. Stöd från offentlig sektor skyddade hushållens levnadsstandard väl i de flesta rika länder. Konsumtionen skiftade från tjänster som konsumeras utanför hemmet till varor som konsumeras i hemmet, men digitala affärsmodeller kunde skala upp och möta denna nya efterfrågan.
Alla de ekonomiska framgångsfaktorerna under covid 19-pandemin har också visat sig ha en baksida: när pandemins ekonomiska effekter klingar av, lämnar den inflation i sitt spår.
Leveranskedjorna sattes under hårt tryck av den ökade varukonsumtionen. Fulla fartyg, förseningar i hamnar och rekordhöga fraktkostnader. När ekonomin återvände blev trycket än större, och detta ledde till prisökningar under 2021.
Arbetsmarknaden har också snabbt vänt från oroande under pandemin till stort tryck i flera länder. Eventuellt har de amerikanska arbetsutbudet fallit permanent när många omprioriterade efter att ha upptäckt hur skönt det var att slippa kontoret och arbetslösheten där är nu endast 3,5%.
SVÅRASTE ICKE-MILITÄRA JOBBET?
Stigande energipriser skapar inflationstryck. Det är svårare för hushåll att minska sin energikonsumtion än mycket annat. Energi utgör dessutom en större del av hushållens utgifter utanför storstäderna – detta gör energipriser till en viktig politisk fråga i många länder.
Kriget i Ukraina komplicerar bilden ytterligare. Å ena sidan stiger nu priser på de varor som Ryssland och Ukraina exporterar – olja och vete till exempel. Bröd blir snart dyrare. Å andra sidan har den globala konjunkturen fått sig en rejäl törn och de stora börserna har fallit 10% till 20% i år.
Den riktiga jokern i leken är inflationsförväntningarna. Enligt KI tror svenska hushåll på 6,6% nästa 12 månader. Detta kan driva inflation även om konjunkturen vänder. Men hur djupt sitter de här förväntningarna? Det är gasen i botten för ekonomisk forskning om företagens och hushållens inflationsförväntningar.
Vad gör centralbankerna? Om de håller räntorna låga för att undvika konjunktur-tapp i krigets spår så riskerar de att inflationen verkligen biter sig fast. Om Riksbanken höjer räntorna medan arbetslösheten fortfarande är hög och den europeiska konjunkturen viker, kanske vi får en repris på de misslyckade räntehöjningarna 2010-2011, som Riksbanken tvingades tvärvända om när ekonomin vände till recession. Kanske är centralbankschef det svåraste icke-militära jobbet 2022?
Bo Becker är professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor